in libris veritas

Solomons sång av Toni Morrison

2011-11-30T19:48:00.003+01:00

Mitt förnamn kommer från min pappas farmor (och för att mina föräldrar ville ha ett kort namn) och mitt efternamn efter någonn Svante rätt långt tillbaka i släkten. Skulle jag känna mig rotlös om jag inte visste var mina namn kom från? Kanske, det är svårt att veta. Men så rotlös som Milkman känner sig i Toni Morrisons Solomons sång det tror jag inte att jag skulle känna mig. För det här är en roman om rotlöshet. En berättelse om att söka sina rötter och hitta sitt riktiga namn. På en annan plats, i en annan tid och under andra omständigheter än nu och här.

Det är 60-talets USA, bland de svarta i södern (eller nej inte södern visar det sig när vi pratat ett tag, snarare Virginia och Michigan och vi skäms över våra usla geografikunskaper). Huvudperson är Milkman, vars riktiga namn dock är Macon Dead, precis som sin far och farfar. Hans familj har det relativt gott ställt jämfört med andra svarta, men istället är det familjens förflutna som jagar Milkman. Hans farfar som skjutits ihjäl av de vita, hans far och syster som tycks hata varandra och såklart förstår man som läsare ganska snart att det finns en mörk hemlighet i den här släktens historia och att Milkman är i stort behov av att få ta reda på vad. Det är bara det att det på vägen till de där rötterna händer en hel massa saker. In i historien vävs Milkmans mammas historia, och hans bästa kompis Guitar som börjar mörda vita som hämnd för mord på färgade. Hans faster Pilatus och hennes historia och Pilatus dotterdotter Hagar som förälskar sig i Milkman. Det blir lite rörigt, men det är trevlig läsning. Stundvis känns den som en saga och vi förstår att Morrison fick Nobelpriset. Språket i boken kan man inte klaga på och författaren är bra på att väva ihop berättelser - hon kan skriva och hon kan bitvis fånga sin läsare.

Men så är det ju det här med bibeln. Trots att vi ropar in en av LIV:s makar som kan det här med religion, får vi ändå ingen riktig reda i det. För så mycket har vi förstått att namnen är viktiga och symboliska i den här boken. Vi förstår varför Hagar och Pilatus heter som de gör, men nånstans där virrar vi bort oss. Solomon var kung efter David, men varför Solomons sång? Och varför Rebecka och Ruth? Vi ger upp att försöka tyda dessa ”allegoriska undertoner” och enas om att vi skulle ta till oss boken på ett djupare sätt om vi kunde vår bibel (och skäms över våra usla bibelkunskaper). Sen läser nån på baksidan något om ”tusen tolkningsmöjligheter” och vi ger upp.

Så vi pratar om annat som vi förstår oss på. Det är spännande att läsa om den rangordning som finns bland de mörkhyade och det här med rotlöshet ger upphov till en lång diskussion om den amerikanska rotlösheten. Vi drar paralleller till SVT:s dokusåpa ”Allt för Sverige” och vi ler lite åt de sentimentala amerikanarna som gråter när de får reda på var deras farmors far plöjt en åker. Men samtidigt är det kanske inte så konstigt, i ett land som är så stort, heterogent och ungt som USA. Kanske skulle även jag, under de omständigheterna, känna ett större behov av att söka mina egna rötter.

(nånstans här förlorade vi oss också i en diskussion om ”den stora amerikanska romanen” men den diskussionen är jag så trött på så den orkar jag inte skriva något om)

Nåja, för att sammanfatta. Solomons sång var trevlig läsning som ingen av oss avskydde men inte heller älskade. En trevlig, om än lite rörig historia, om rotlöshet och att söka sina rötter.

Nästa LIV-bok blev ingen mindre än Augustprisvinnaren Pojkarna av Jessica Schiefauer (dock presenterad dagen innan den vann!). Utslagna fick 13 skäl varför av Jay Asher och Söta pojkar är bara på låtsas av Moa Ericsson Sandberg se sig. Och nöjda och glada med detta val surplade vi i oss det sista av våra Southern Comfort-drinkar och begav oss hem från Nyköping för den här gången.

/Ida

2011-10-09T23:27:00.002+02:00

Ambivalenta anteckningar

2011-10-01T16:15:00.004+02:00

”Kommer inte komma ihåg om trettio år” står det i mina anteckningar från en träff i juni 2011. För mig räckte det uppenbarligen med etthundratio dagar. Visserligen får jag erkänna att jag inte läst romanen, men något kan man ju tycka att jag skulle minnas. Eftersom jag ändå inte gör det får ni istället mina anteckningar. Jag ger er Andrew Taylors Det blödande hjärtat i etthundratio ord:

1800-talsstil, allvetande berättare som ska mästra, befriande att slutet inte var omvälvande, besviken på slutet, besviken över upplösningen, dagboken, engelsk, får en bild av hur allt ser ut, ingen action, ingen deckare, inte spännande, kommer inte komma ihåg om trettio år, konstig turn på slutet, loomed like a dirty wedding cake, lämnade inget bestående, lämnar inget efter sig. Behöver alla böcker det?, lätt att komma in i, lättläst, mellanbok, morsan och mannen – sex i huset?, mysbok, många namn, obehaglig, okej – lite mysig, ordspråk, platt fall, realistisk, sammanhållen med alla karaktärer, skitdåligt slut, skvaller, slätstruken, spännande, spänningsroman, störiga kommentarer, tråkig, tråkig läsupplevelse, Virgina Wolf – Eget rum – fint eller pretto?, välskriven, välöversatt.

”Nä, men jag har sett filmen”-temat gav oss Fight club av Chuck Palahniuk, The children of men av PD James och Little women av Louisa May Alcott. Trots att alla inte sett filmen blev det Fight club vi bestämde oss för att läsa. (Och det gjorde även jag.)

utan minne, men med anteckningsbok
Isabella

Östrogenrelaterad autism?

2011-09-26T22:42:00.004+02:00

18 september 2011
Hemma hos Elin
diskussionsbok: Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk

Boken i centrum för dagens träff har kommit oss till känna genom diverse Babelpresentationer, lovord från samma litteraturprogram och viskningar om att denna polska kan och bör vara en framtida nobelpriskandidat.

Romanen handlar om en ensam kvinna som lever precis vid gränsen till Tjeckien. Hon har två lika isolerade, manliga och lite egna grannar. Resten av de närliggande husen tillhör sommargäster, vars hus vår hjältinna ser om då de inte är där. Själv brinner hon för astrologi, ställande av horoskop och inte minst för djur och dessas välmående. Hon när därför ett hat mot de jägare som enligt henne tar liv av pur lust och glädje, utan några som helst känslor av skam eller skuld. När en av hennes närmsta grannar plötsligt upptäcks död i sitt ensliga hus inleds en rad händelser som sätter vår hjältinna i centrum för både invånare och rättsväsende i det lilla samhället och i den i utkanten belägna stugbyn.

Vi älskar Tokarczuks språk och översättningen, kommer vi överens om, måste vara otroligt skickligt gjord. Det känns som att läsa på originalspråk. Även om vissa av oss anser att språket spretar så passar det i sammanhanget och för denna egna kvinnas berättelse. Vi älskar att den känns både gammaldags och nutida på samma gång. Aktuell. Tidlös. Vi liknar hennes författarskap vid en lättillgängligare Herta Müller.

Vi gillar skarpt Tokarczuks huvudkaraktär, hennes sätt att uppfinna sitt eget språk, sätta stor bokstav där hon vill, skapa sin egna tankevärld och sanning kring planeter, stjärnor och hus. Sättet att agera och tänka lockar till många höga skratt, mellan sidorna.

Det är även fantastiskt att läsa en bok där man sympatiserar och känner för nästintill alla karaktärer, men speciellt de som rör sig runt vår hjältinna. Även de män som beskrivs som offer för testosteronrelaterad autism, alltså män som tystnat och mest börjat intressera sig för ordning, små byggnadsarbeten och biografier, tycks om av bokcirkeln. Tokarczuk har en förmåga att kombinera det tunga och svåra med det mysiga och den enkla människans lättsinne och komik.

En av oss tyckte att boken, omslaget och intrigen kändes extremt pretentiös till en början; Blake-citat som avbryter varandra, en modern konstnärs bilder dyker upp mitt i boken och det är så klart ett litet och udda förlag som ger ut det. Men som tur är släpper detta till fördel för den både intet- och allsägande berättelsen. Det handlar om natur, det handlar om mänsklighet och det handlar om hämnd.

Slutet ska vi så klart inte avslöja, men det kan nämnas att det diskuteras vilt. Var det ett värdigt slut? Var det det vi hade förväntat oss? Gjorde det boken och berättelsen rättvisa? Vad blir budskapet i slutändan? Vad vill författarinnan säga och vad uppfattar vi som läsare? Är vi cyniska eller naiva?

Diskussionerna ledde oss in på astrologins logik, om sådan finns, nerladdande av en aura-app och till slut till en ny omröstning med ett boktema inte långt ifrån astrologins horisonter:

Jenny hade på grund av bokcirkelns geografiskt ensidiga författarval valt endast asiatiska författare, eftersom in libris veritas inte läst någon dito. Dessutom var alla författarna från Indien. Valet och röstningen stod mellan 50-talets R.K. Narayans bok Guiden, 90-talets Arundhati Roys De små tingens Gud och den nutida Aravind Adiga och dennes nyutgivna pocket Den vita tigern. Den sistnämnda gick vinnande ut röstningsmomentet.

Just det, vår hjältinna hette Janina Duszejko.

bakom skrivmaskinen
Jenny

LIV läser historical romance

2011-09-26T21:37:00.006+02:00

Träffen innan denna, den 12 februari i Malins lägenhet, hade tre väldigt romance-iska omslag vandrat en runda på förslag i vår bokcirkel. Alla böcker var skrivna av den magnifika och lovordade Loretta Chase, mästarinna i romance-genren. Vinnande ur röstningen gick "boken med mest snusk". Jag tror vi alla tänkte att: "Ska det va så ska det va!"

"Don't Tempt me" är den historiskromantiska romanen om den unga excentriska, exotiska och inpulsiva kvinnan Zoe Lexham som efter ett halvt liv i främmande land (i ett Harem) återvänder till det pryda och aristokratiska England där hon försöker "hålla sig i schack". Hennes sensuella sätt och otvungna uppträdande går inte riktigt ihop med familjens förhoppningar, men lockar desto mer den uttråkade casanovan AKA Lucian de Grey Duke of Marchmont, som numera är i behov av en utmaning. På bokens baksida heter det: "She knows everything a young lady shouldn't and nothing she ought to know. She's a walking scandal, with no hope of a future... unless someone can civilize her."

http://www.romancebookcovers.com/

Tidigare har in libris veritas läst romanceboken Soulless, men då så kallad Steampunk Romance. Denna var en positiv överraskning för många av cirkelns medlemmar. Denna bok gick dock mycket ris men även en del ros. Diskussionerna kretsade kring syftet med att läsa denna typ av litteratur. Hälften av gruppen tycker att hon är rolig och har ett underhållande språk, medan andra halvan bara tycker att det är ett dåligt författarskap. Och är klyschorna berättigade bara för att det är romance? Varför accepterar man plötsligt denna kvinnobild och just i detta fall, denna orientalism? Vi har svårt att bestämma oss för om författaren är seriös eller om hon bara har ordentlig distans till klyschorna. Frågan är också om majoriteten av hennes läsarkrets har det? Distans alltså.

Dock lockade boken till många citatuppläsningar. Det blir både löjligt, otroligt roligt och snuskigt. En av oss hade en speciell fallenhet för att härma den manliga huvudkaraktären i hans vånda: "Oh, but no!" Många av oss tyckte att det var underhållande läsning, även om det mesta kändes som en lång startsträcka i riktning mot bokens kärna/klimax/essens. Kring detta tema sas bland annat: "oerhört otändande namn på könen", "...men vad är det för mening med boken? Vad får man? Man blir liite kåt...".

I slutändan blir det ändå så att vi uppfattar boken som ett försök till provokation, men att den tyvärr faller tillbaka på fördomarna. Den kommer nog att snart falla ur vårt mentala minnesbibliotek, även om vi uppskattar dess fantastiska funktion som spridning av läslust!

Dessutom gav boken oss anledning att ge årsfestmaten ett passionerat och kryddigt tema. Det bjöds på "Haremsmat" och efterrätten bestod av en afrodisisk chokladkaka med passionsfrukt och chili.

Dessutom tyckte vi hemskt mycket om det dubbla omslaget: (och här trodde jag även att jag skulle kunna lägga upp en bild på det inre omslaget som är av en lite mer explicit karaktär, men det verkar som att det finns en hemlig romance-lag om att dessa inte får läggas upp på internet, så istället får vi rekommendera att man går till närmaste bokhandel och kollar in romanceböcker med dubbla omslag! Mycket nöje!)

Vi röstade även denna kväll fram våra favoritböcker, ur 2010 års läsning i bokcirkeln:

Bästa bok blev Sofi Oksanens Stalins kossor
Bästa bokklubbsbok/diskussionsbok blev skräcknovellssamlingen Vålnader av Joe Hill

/Jenny

Maken eller När kärleken inte räcker till

2011-09-17T11:21:00.006+02:00

Det är sensommar i Uppsala och Livs 45:e bok ska diskuteras. Sex medlemmar träffas, äter soppa och klämmer på en liten bäbis som plötsligt finns i Livs omgivning. Självklart överlämnas en litterär gåva från Liv, nämligen en muminpappa i plysch, nästan i samma storlek som det lilla livet. När den nyblivna mamman tagit sitt barn och mumintroll och begett sig hemåt börjar den litterära diskussionen. En medlem har läst ut hela romanen, medan de andra har läst mer eller mindre hela boken.

Vid den inledande rundan över romanen hörs kommentarer som ”Behöver jag säga något? Jag älskar den!”, ”Den knockade mig” och ”Vilken humor!” En medlem funderar på att hädanefter göra sidhänvisningar som statusuppdateringar på facebook, liksom Martina och Gustav skickar bibelhänvisningar till varandra för att beskriva sina känslor och tankar.

Vi konstaterar alla att mer eller mindre känner igen oss i romanen. Visst befinner vi oss femtio år fram i tiden, jämfört med när romanen utspelas, men en del saker verkar inte ha förändrat sig. Snarare har det kanske gått ett steg bakåt i utvecklingen. Maken känns aktuell, särskilt med tanke på den kärnfamiljsrevival som verkar finnas bland dagens unga. Man vill bygga bo tidigt, skaffa man och unge, koka sin egen sylt och baka sitt eget bröd. Man ska vara tant och hemmafru, fast ändå liksom modern och medveten. Och så ska man få plats med den där kärleken, där man också har utrymme att vara sig själv.

Självklart finns det tidsmarkörer som påminner oss att romanen utspelar sig i slutet av sextiotalets Stockholm, men det kunde lika gärna ha varit dagens Stockholm eller Uppsala. En medlem, som nyligen flyttat till Stockholm, gläds åt att känna igen platser som nämns i Maken. Samma medlem älskar tidsandan i boken, det att det bakom allting finns en spirande politisk medvetenhet, även om Martina inte med någon större hängivenhet ägnar sig åt det. Medlemmen i fråga vill be sin pappa läsa romanen för att se om han känner igen tidsandan.

Romanens tid sträcker sig över flera år. Ibland har vi svårt att hänga med i svängarna. Plötsligt är det påsk igen och Martina och Gustav packar för att åka ut till ön. Flera medlemmar säger att det ju inte händer så mycket egentligen, att Martina ältar samma saker fram och tillbaka, och inte kan bestämma sig för hur hon vill ha det. Men kanske är det så det kan vara. En medlem tycker att romanen är för lång. Den kunde ha varit betydligt kortare.

Martina känns trovärdig som person. Hon är smart och humoristisk, men ibland kanske lite väl ältande och velig, sådär att man stör sig på henne. Vi har dock lite svårt att få någon bild av Gustav. En medlem konstaterar att Martina ju bara beskriver honom när han är jobbig, men när de har det bra tillsammans så står det väldigt lite om det och om vad det är som är bra med Gustav.

Flera medlemmar har vikt hundöron och strukit under citat. Vi har skrattat flera gånger åt Martinas sätt att uttrycka sig och Sundströms sätt att skriva. En medlem säger att språket känns förvånansvärt fräscht för att vara skrivet för så länge sedan.

Diskussionen om Maken mynnar ut i anekdoter om våra respektive Aron och så småningom ett konstaterande att det hade varit en rikare diskussion om fler Liv-medlemmar hade varit närvarande. När det är dags att rösta redogjorde jag för hur mina bokval gick till (snabbt, med hjälp av maken). De böcker som presenteras var följande:

Kärlek och erotik – Ann Charlotte Leffler (lite som Maken fast hundra år tidigare)
Styr din plog över de dödas ben – Olga Tokarczuk (polsk roman med deckarinslag där djuren slår tillbaka)
Envar – Philip Roth (lite gubbsjuk bok om den manliga amerikanska själen)

Leffler och Tokarczuk fick lika många röster vardera. Min utslagsröst föll på Styr din plog över de dödas ben.

Skrivet av
Sara, som nu går in i sitt sjunde år av ”äktenskap”

LIV-helg i Roslagens famn

2011-08-30T20:59:00.001+02:00

En fredag i början av juli träffas nästan samtliga av LIV:s medlemmar i en sjöbod ute i Roslagen. Vi befinner oss i skuggan av ett kärnkraftverk och ror ut på havet för att möjligtvis få en liten skymt av verket. Dimman ligger dock tjock över vattnet, så vi ser inte längre än bort till närmsta kobbe. Kärnkraftverket gör sig dock påmint i form av något som ser ut som en klockradio uppställd på en hylla i sjöboden. Apparaten ska varna om något obehagligt händer, vilket tack och liv inte inträffar. Fredagskvällen tar slut efter två litterära frågesporter och nattbad, varpå vi går till sängs.

På lördagsförmiddagen hittar vi pocketböcker, en tekanna, smörknivar och ett tvålfat på en bakluckeloppis. Tyvärr glömdes tvålfatet kvar på loppisbordet. Efter en rejäl smörgåslunch på ett femtiotalsfik i Östhammar återvänder vi till sjöboden och ytterligare en frågesport, dock inte av litterär art. Detta melodikryss vinns av en mycket förvånad Liv-medlem, som vann för att hon visste namnet på en mer Backstreet Boys-medlem än andrapristagaren. Efter en fästingoperation och en storslagen grillmiddag inleds sedan diskussionen av Fight Club klockan 20.41 på lördagskvällen.

En medlem hade inte hunnit läsa särskilt långt i romanen, men drogs in i den på en gång. En annan läste romanen på en strand i Grekland, och tyckte att den passade utmärkt som strandlektyr. En tredje tyckte att den var kul att läsa, men att den ballade ur lite i slutet. En fjärde medlem är glad att hon läst den och hon gillar konceptet. En femte medlem är väldigt kluven, men tycker att romanen är spännande och bra skriven. En sjätte medlem tyckte att romanen var lite svår att ta till sig, men att den var helt ok. En sjunde och sista medlem hade bara läst 40 sidor och kunde inte riktigt uttala sig om romanen.

Fight Club är som vi ser det en roman om våld, samhällskritik och mansideal. Lättsmält, populärkulturellt pretto, utbrister en medlem. Vältrande i våld, utbrister en annan. Är denna orgie av våld nödvändig? Måste det skrivas in i minsta detalj? Vi diskuterar översättningen och finner Big Bobs svenske version Bauta-Bob aningen mer sympatisk på grund av det töntiga namnet. Vi diskuterar rymdapor och den överraskande vändningen romanen tar mot romanens mitt.

Ständigt dessa unga män, säger en medlem. Vi diskuterar dessa unga, missförstådda män ett tag. De som inte verkar hitta sin plats i samhället. I denna roman tar de till våldet som ventil. Genom våldet får de utlopp för känslor, något som inte verkar rymmas i männens vardag. Vi tolkar detta mer som en kritik av samhället som det är idag – att det inte tillåter samma känsloyttringar och normer för personer som definieras som män till skillnad mot personer som definieras som kvinnor. Vad vi ser som en kritik av machoidealet vet vi dock inte om andra ser. En medlem anser att många, särskilt unga män, verkar referera till boken eller filmen Fight Club som en cool bok/film om våld. Därefter stannar diskussionen vid dessa unga män som läser Fight Club för att det är en kulttbok och för att det är en häftig bok om våld.

Ett par av oss är kluvna inför boken. Vi hade förväntat oss mer, men vi vet inte om det har med boken eller oss själva att göra. Kanske har vi för höga förväntningar på denna kultroman. Kanske missar vi det storslagna i den. Vi vet inte. Kvällen blir så sakteliga mörkare och vi går nästan om varandra i vår diskussion. Vi diskuterar själva texttolkningen ett tag, och finner oss fångade i den hermeneutiska cirkeln. Här har jag slutat anteckna. Diskussionen om Fight Club anses avslutad då ytterligare en medlem opererar bort en fästing.

Som vanligt är presenteras nya böcker. Böckerna har det gemensamt att de återfanns i Idas bokhylla och att de alla på något sätt handlar om ”kvinnan” – kvinnans historia, kvinnans kropp och kvinnans relation till mannen. Böckerna som det röstas mellan är Min mormors historia (antologi), Smuts – Katarina Wennstam och Maken – Gun-Britt Sundström. Den sistnämnda, som har blivit presenterad av samma liv-medlem tidigare, vinner. Lördagskvällen avslutas sedan med en litterär Jag-har-aldrig, där samtliga medlemmar förtär alkoholhaltig dryck till påståendet Jag har aldrig läst Röda Rummet.

Undertecknat
Sara

”det känns som att det är någonting vi inte förstår”

2011-06-01T19:30:00.002+02:00

Efter utomhustacos och efter att ha bevittnat en tragisk möhippa, gav sig LIV denna kväll ikast med Don Delillos bok Mao II – Den stora massans ensamhet. Delillo var, för de flesta av oss, innan detta en tämligen okänd författare, men som omskrivits som ”en av de centrala gestalterna i den litterära postmodernismen” och som enligt den amerikanske litteraturkritikern Harold Bloom kan ses som en av de fyra stora författarna av sin tid, tillsammans med Thomas Pynchon, Philip Roth och Cormac McCarthy. Många yngre författare som Bret Easton Ellis och David Foster Wallace anger DeLillo som influens. Detta tycker många av oss såklart låter spännande. Och så titeln dessutom – Mao II – Den stora massans ensamhet. En bok som handlar om Bill Gray, en mytomspunnen författare, som lever avskuren från världen och skriver på sitt stora verk. Om Scott och Karen som är hans hängivna assistenter, om en svensk fotograf som reser världen runt för att fotografera författare och om en annan författare som sitter fången i Beirut. Enligt baksidetexten behandlar boken ”de stora frågorna om den lilla människans livsvillkor”. Det kunde nog allt bli nåt.

Men det blev det inte. Eller, allting blir ju alltid nånting, men det här kanske inte blev som vi trott. Jag ska försöka förklara.

Själva temat i sig känns bra, och boken börjar lovande med ett avsnitt om ett massbröllop inom Moonsekten i USA, som tydligt belyser ensamheten i den stora massan genom såväl Karen, som väljer att gifta sig på detta sätt, och hennes far, som desperat försöker hitta henne med blicken och förstå varför hon gör det. Men sen spricker och spretar det iväg åt olika håll. Kanske vill Delillo för mycket, för vi är ganska eniga om att det här inte håller. Det är ensamhet, författarskap, massan, terrorism, religion, psykologi….

Det känns pretentiöst. Vi använder ord som svår att komma in i, spretig och en kamp att inte hoppa över delar av sidan. Malin menar att boken är full av citat som hon borde tycka om, men som hon inte orkar sätta sig in i. Och Anna menar att hon kommer in i språket, men bara för att hela tiden kastas ut igen. Framför allt är det dock kanske känslan av att det är någonting vi inte förstår som dominerar. Vad vill författaren säga med boken? Det är en bok vi ville tycka om, men där det hela tiden är någonting som stör och som Sara uttrycker det - Det känns som det är nåt jag inte fattar – har jag missat nåt?

Men så, mitt i allt det där vi blir förvirrade av, sticker några bitar ut. Den inledande scenen med massbröllopet hos Moon-sekten. Eller stycket om Kohemenis död. Temat om ensamheten i den stora massan - hur olika ensamma människor hittar varandra men ändå fortsätter vara ensamma. Två fina bilder målas upp i boken – av författaren som den mest ensamma som finns och av ensamma Karen som söker massan. Stycket där Karen vandrar runt i New York lyfts av någon fram som ett av bokens bästa. Någon annan tycker om den stämning som läsningen ger – att ständigt vara på avstånd och liksom se allt genom en dimma. Även beskrivningen av pojken och fången i Beirut lyfts fram som en stark sida. Och nånstans här kommer vi in på om boken kanske handlar om kampen mellan terrorismen och litteraturen, och vilken av dem som förändrar världen mest.

Personkulten har en stor plats i boken. Kring författaren Bill. Kring Mao. Känns det inte lite långsökt att alla i boken pratar om Mao? Kanske, men långsökt eller inte, och stilistiskt okej eller inte, så blir det i alla fall en tydlig symbol för bokens tema om viljan att tillhöra något. Om just den stora massan och dess ensamhet.

I diskussionen kommer vi såklart in på Paul Auster. Det är kanske inte så konstigt eftersom DN nyligen publicerade en intervju med Auster, som då nämner Delillo som sin närmsta vän. Artikeln handlade förövrigt om att inte nå fram till författaren – om den onåbare författaren och om kultstämningen som kan uppstå kring en författare. Hoppsan – ett tema som plötsligt kändes väldigt nära temat hos Delillo.

Hur sammanfattar man då detta? Det var en bok som blev annorlunda när man pratat om den. Inte nödvändigtvis bättre, men annorlunda. Det är en bok som många av oss kanske inte skulle rekommendera, om man inte vill känna sig förvirrad eller har lust att övertolka varje mening i en bok och sen kanske känna sig smart. För här finns det nog meningar att tolka. Om man orkar. Men vi orkar nog inte hela vägen fram. Men den är såklart en läsupplevelse och ger någonting, som varje bok ju gör. Eller kanske har vi analyserat sönder den och sökt för mycket efter någonting som inte finns – kanske tror vi att det ska vara djupare än det är? Vi vet inte. Ni kanske kan berätta för oss när ni läst den.

Till nästa gång läser vi något mer lättsamt. Annica presenterade tre deckare och vi drar alla en lättnadens suck efter ovanstående läsupplevelse. Mordbyn av Andrea Maria Schenkel och De fyras tecken av Arthur Connan Doyle fick se sig besegrade av Det blödande hjärtat av Andrew Taylor.

Kvällen fortsatte i lättsamhetens tecken med Eurovision Song Contest och heliga löften om att i framtiden ordna världens roligaste möhippor åt varandra.

/Ida

Tre kvinnor eller Spill (en damroman) av Sigrid Combüchen

2011-05-24T14:18:00.001+02:00

”Lite spill har väl ingen dött av” sa jag och hällde vatten över köksbordet. Vi är tre kvinnor som äter vegetarisk fajitas och smuttar på ett glas rosé i en liten etta i Stockholm. Visst var uppslutningen inte den bästa vid denna LIV-sammankomst men trivselnivån var hög. Efter avklarad måltid och med den sedvanliga osten uppdukad gick vi in på dagens bok. Kanske satt romanens Hedda vid ett liknande bord med sin bror, Elsa och Luigi? Stockholm känns i alla fall som helt rätt plats för denna träff även om vi i romanen även besöker Lund och kontinenten. Stockholm är där den unga Hedda äntligen blir sin egen person, där hon går från att vara lydig familjeflicka till en ung kvinna som tar för sig av vad hon vill ha. Lund är istället platsen där den fiktiva (eller inte fullt så fiktiva) Sigrid Combüchen smyger omkring i skymningsljuset. Hedwig Langmark skriver sina brev från pensionärsstaden nere i Spanien men är nog i tanken snarare närmare Lund än Stockholm.

Vi möter tre kvinnor
i romanen: Hedda, Sigrid och Hedwig. Hedwig skriver brev till författaren Sigrid, hon känner igen sig i en av hennes böcker. De börjar brevväxla och sakta börjar Sigrids bild av Hedwig som ung (Hedda) ta form. Heddas historia är en efterkonstruktion, Sigrids idéer och fantasier om hur Hedwigs liv var och kunde ha varit. Sigrid och Hedwig är inte alltid ense om vad som egentligen hände och vad Hedda egentligen tänkte. Och det är vad som gör romanen så spännande – den väcker tankar både om vad som egentligen hände men också om vem som äger rätten att tolka och värdera en persons historia.

Titeln Spill
ger associationer till spillt vatten eller överblivet material av något slag. Hur talande är det då inte att Hedda från första sidan stävar på med hushållsbestyren och sömnadsarbetet – det blir så lite spill när Hedda arbetar får vi veta av Madame. Sigrid tycks mer fascineras av det förspillda med Heddas liv. Vad som kunnat hända och alla möjligheter som aldrig fick chansen att blomma ut. Men det tycker Hedwig bara är struntprat – vad vet Sigrid egentligen om hur hon kände och känner? Det är existentiella frågor maskerade i ett generationsdrama, där den utomstående Sigrid för den unga Heddas talan och Hedwig hamnar i försvarsställning. För hur vet man egentligen vad man vill med sitt liv? Hur vet man att man valt rätt? Och får man vara nöjd med hur det föll sig? Eller måste man alltid vilja att det skulle ha blivit mer? Dessa frågor lämnas åt läsaren att ta ställning till. Vi filosoferar över huruvida svaret blir olika beroende på var i livet man befinner sig. För kan en människa verkligen se likadant på sitt liv alldeles i början och i slutskedet? Omläsning fodras! Och var vi måhända lite för unga för boken? (Det känns som om det är den ständiga frågan).

En smått melankolisk
ton går igen hela berättelsen, som om det hela bara var en dröm, en eftertanke, något inte helt realiserat. Det ger romanen en smak av spill(bitar) – brev, tankar och en berättelse som kanske inte alls var tänkt att bli till samlas på sidorna. Denna medvetna spretighet samt det episodiska upplägget och de snabba bytena mellan olika personers perspektiv speglar hur historian om Hedda är en efterkonstruktion som skiljer sig från Hedwigs version av vad som verkligen hände. Melankolin förstärks av den oskuldsfullhet inför framtiden som visas i romanen. För oss som läser romanen med vår kunskap om att andra världskriget var alldeles bakom hörnet, får alla anspelningar på Tyskland och Mussolini oss att haja till – de går en kåre av obehag inför hur naivt Hedda och hennes vänner ser på sin omvärld. Samtidigt är det starkt av författaren att inte moralisera eller lägga in värderingar i Heddas berättelse – det hade förminskat historien och romanens karaktärer.

En damroman
är underrubriken. I romanen reser Sigrids med tåg, när en bekant ifrågasätter hennes författarskap snäser hon av honom med att hon just nu håller på med en damroman. Varför just en damroman? Varför är det ordet så laddat? Varför får användandet av en kvinnlig könsmarkör romanen att verka mindre viktig? Är det därför det eggar upp oss så? Vi drar snabbt paralleller mellan hur Hedda och Heddas mamma förväntas vara den snälla, uppoffrande kvinnorna som offrar allt för familjen. Hur en kvinnas intellekt har en underordnad betydelse eftersom hennes huvudsakliga funktion är att göra mannens liv så behagligt som möjligt. Här kolliderar vår tids syn på jämställdhet och 30-telets med varandra. Vi kan inte annat tro än att Sigrid Combüchen provoceras av detta till lika stor grad som oss. Dessutom kunde vi inte motstå att diskutera varför Sigrid Combüchen skrev in sig själv i romanen. Även om hon i efterordet hävdar att ”I denna roman är allt fiktion, personer, trädgårdar, hus, även ’jag’.” Varför provocerar det oss när författaren förverkligar sig själv på detta vis? Är det ett legitimt stilistiskt drag eller storhetsvansinne?

Ni kanske undrar
varför jag byter rad mitt i en mening utan någon särskild anledning? Det är precis den frågan jag skulle vilja ställa till Sigrid Combüchen. Romanen var lättläst, trevlig och intressant MEN jag blev oerhört uppretad på att de på de mest olägliga
ställen kom denna typ av radbrytningar. Det gjorde att jag helt kastades ut ur historieflödet och hade svårt att motivera mig att läsa. Stilistik i alla ära men ibland kan det gå för långt.

Nästa bok
presenterades av Sara. Hon hade kolla upp vårt bibliotek och kommit fram till att vi läst alldeles för lite asiatiskt, östeuropeiskt och amerikanskt. Hon krävde att vi skulle lyfta blicken mot framtida Nobelpristagare och presenterade: Roberto Bolano (2000) Om natten i Chile, Don Delillo (1990) Mao II – den stora massans ensamhet och Mircea Cartarescu (1996) Orbitór. Flest röster fick Don Delillo, och den diskuterat vi hemma hos Jenny i Uppsala.

Trevlig läsning
A
N
N
A

En varm kväll i amerikanska södern

2011-02-04T19:50:00.002+01:00

En kväll i höstas träffades vi hos Ida för att diskutera Dödssynden – To kill a mockingbird av Harper Lee. Det blev en fantastiskt trevlig middag med sydstatstema (bland annat rostad sötpotatis och pecannötspaj, mm!) och lagom tills det var dags att diskutera boken serverades det drinkar på Southern Comfort. Jag kan väl säga så mycket som att de verkligen gick hem, så mina minnen (och anteckningar) från resten av kvällen är inte helt glasklara. Jag minns dock att det blev väldigt mycket skratt och väldigt mycket värme, det senare till stor del genom Elins fina ”övning” där vi fick chansen att ge varandra en riktig ego boost och berätta vad vi tycker om hos varandra. Något alla borde prova i sina kompisgäng! Det jag kan säga med säkerhet om bokdiskussionen är att de få av oss som hade läst ut boken – en modern amerikansk klassiker som kom 1960 och fick Pulitzerpriset året därpå – verkligen tyckte om den. Det är bok som verkligen växer för varje sida man läser, ända till slutet. En historia om fördomar, rasism och småstadsmentalitet men kanske framför allt om kärlek mellan barn och föräldrar och om att stå upp för det man tycker är rätt. Allt genialiskt skildrat genom ett barns ögon. Läs den!

/Malin

Svinalängorna

2011-02-02T22:39:00.002+01:00

En svinkall januarikväll träffas åtta av nio medlemmar inne på biografen i Uppsala. Under ordnade former hämtar vi ut biljetter, köper största biomenyerna med storpopcorn och storläsk och bänkar oss på den rad som reserverats åt oss, sånär som på ett par platser. Drygt halvannan timme senare stapplar vi ut ur biosalongen med gråten i ögonen. En efter en berättar vi var de första tårarna började trilla. Ingen var dock i närheten av vår dancing queen som började gråta nästan direkt efter att reklamfilmerna var slut.

Väl hemma hos Elin försöker vi bräcka varandra i gråt. En berättar att hon minsann grät till Arn, en annan till Sportkrönikan som nyligen visats på tv. Därefter lämnar vi tårarna och börjar diskutera filmen och boken. Många av oss tyckte att filmen var mycket bra. ”Strålande”, utbrister någon. Lägenheten där Leena vuxit upp ser precis ut som en medlem har föreställt sig. Vi är överens om att Pernilla August inte har gjort någonting för mycket i denna film, även om några tycker att det är bra mycket mer svärta i filmen jämfört med boken.

Någon tycker att filmen och boken inte riktigt stämmer överens, men vi gillar sättet August gör det på, att hon låter filmen börja där boken tar slut, för att sedan nysta sig tillbaka till barndomen och de minnen som Leena verkar ha förträngt. August besvarar några av de frågor som lämnats efter att bokens pärmar stängts igen. Detta gör att det finns ett visst glapp mellan boken och filmen. Då boken har sitt självklara fokus på den unga Leena och det som upptar hennes tankar – livet med allt var det innebär av vänskap, syskonskap, kattungar som dränks, simningen, familjetrassel, spyor och alkohol och om det som kanske händer sen – får mycket av detta inte plats i filmatiseringen. Leena har tagit sig vidare. Hon är nu vuxen och har själv barn. Någon tycker att Leena är starkare i boken. I filmen ser vi henne mer som ett offer. En som i vuxen ålder tar på sig mycket skuld och undrar vad hon hade kunnat göra annorlunda. Någon funderar på om det kanske är oundvikligt, filmen består ju av återblickar, av minnen från barndomen, skavanker och skav som Leena verkar ha gjort sig av med, men som nu smyger sig på när Leena måste ta hand om det då hon återvänder till platsen där allting började – lägenheten i Svinalängorna.

Vi jämför gestalter ur boken och filmen. Vi diskuterar kvinnornas utsatthet och deras kaffedrickande tillsammans. Vi undrar var den bokläsande mamman tog vägen i filmen, hon som var stamkund på biblioteket. Samtidigt gör det oss inte så mycket. Att skapa film innebär att koncentrera, att skära bort det ovidkommande. Istället får annat plats, som Leenas lexikon med uppslagsord från barndomen. I filmen blir det tydligt ett sätt för Leena att ta kontroll över saker som händer – skrivandet som ett sätt att sortera och organisera det kaotiska, vilket i filmen har sin parallell i Leenas pedanteri och fixering vid detaljer i vuxen ålder.

En medlem undrar om boken egentligen är så bra. Den har ju belönats med Augustpriset, men är den verkligen värd det? Vi jämför boken med några andra Augustvinnare, men kommer liksom ingen vart. Vi enas dock om att slutet i Svinalängorna är bra. Det där när de tre vännerna sitter tillsammans och inser att de alla har olika problem, men att det inte är mer synd om någon annan.

Vi faller in i diskussioner om alkoholism, om att inte ha tillräckligt med pengar, om att städa hemma hos andra, om de som bor i svinalängor och miljonprogramsområden idag. Vi vänder åter till boken och stället där allt började gå utför. En har gjort hundöra vid formuleringen ”Var skulle jag ta vägen för evigt?”, en annan på ”här hade de suttit sönder sittandet” och hur Leena kunde höra att en period började. Efter ett tag säger någon att det finns formuleringar i boken som gör att den är värd sitt Augustpris.

Vad mycket vi har lärt oss om Finland, utbrister någon. En annan flikar in att vi ju tidigare har läst hur bra det var i Finland jämfört med Estland, och så funderar vi på om gräset verkligen är grönare på andra sidan

Slutligen diskuterar vi slutet av filmen, om Leenas sammanbrott i lägenheten. Vi finner det skrämmande hur hon sliter av sina gamla kläderna från barnen, som om det Leena varit med om kunde smitta. Hon vill låta det förflutna vara, inte hålla på och rota i det. Någonstans här är flera av oss riktigt irriterade på Leenas man, som låter barnen röra de gamla sakerna och som öppnar en flaska vin, alldeles utan att fråga Leena om det är ok. Några av oss tyckte att det var lite konstigt att han var så företagsam redan i början av filmen, när han bestämde att de skulle åka och hälsa på Leenas mamma utan att egentligen veta så mycket om vem hon var. Men samtidigt är det kanske det Leena behöver. Någon som gör saker hon aldrig skulle få för sig på egen hand. Någon som utmanar hennes kontrollbehov. Någonstans här reflekterar flera medlemmar över hur det var att spela rollerna som Leena och hennes man, när man som Noomi och Ola var ett par på riktigt då filmen spelades in. Jag tycker mig se något om sex i mina anteckningar, men minns inte längre vad det gällde. Efter denna alkoholångande sjuttiotalsrealism och nutida uppgörelse med sin barndom känner vi oss redo för något annat. Då det är Anna som presenterar böcker kan vi nästan gissa oss till att hon kommer presentera tre böcker fulla av kärlek och passion, vilket hon självklart gör. Då förra romanceboken inte föll samtliga medlemmar på läppen vad det gäller halten av tantsnusk, har nu Anna höjt ribban avsevärt. Samtliga tre böcker utlovar en del explicita saker.

Anna väljer att presentera tre romaner av författaren Loretta Chase, som lär vara en populär romanceförfattarne bortöver haven. De böcker som presenteras är Last Night Scandal, Lord of Scondrels och Don't Temp Me. En av dem handlar om en ung kvinna som återvänder till 1800-talets London efter ett par år som haremsslav... Samtliga medlemmar förutom undertecknad röstade på denna sista bok, som skulle vara den med mest tantsnusk i. Undertecknad var nämligen fullt sysselsatt med att föra anteckningar och att konversera med de två frånvarande medlemmarna om bokvalet, så att hon råkade rösta på en annan bok, som hon trodde innehåll mest tantsnusk. Det återstår att se hur diskussionerna kring denna bok blir.

Vid pennan,

Sara

Minnen från en sommar (som aldrig säger nej)

2011-01-19T21:24:00.016+01:00

I somras... packade bokcirkeln ihop sig i tre olika bilar och tillbringade ett par sommardagar och nätter i gröna Hälsingland. Det var Issas familj som stod för stuga, hemmagjord sjö, studsmatta och bastu. Resterande tjejer hade dock alla förberett en aktivitet som vi tog upp då och då under dagarnas gång. Tävlingstokiga som vi är hela bunten ingick i aktiviteterna bland annat; jeopardy, ett melodikryss, en tipsrunda, en musikfrågesport och så vidare...

Vi hade tidigare röstat fram två sommarböcker för de ljuvligt lediga sena sommartimmarna. Elin och Issa presenterade båda tre böcker vid det sista tillfället, och lotterna föll på Elins skräckgenreförslag Joe Hills novellsamling Vålnader och Issas lite mera milda Karin Boyeförslag; För lite.

Under den första dagen anlände boktokorna vid lite olika klockslag och medan man väntade fördrevs tiden med upplockning av matkassar, middagsförberedelser, paxning av sängar, utläsning av de sista novellerna, studsmattehoppande och allmänt fotplaskande i sjön.

I somras... under den första kvällen, medan solen långsamt la sig och sommarens minsta plåga gjorde sig påmind, hade bokcirkeln in libris veritas en magisk gemenskapsmiddag, som jag tror vi alla har speciella minnen ifrån. Några små minnesbilder är det rikligt fyllda middagsbordet, Evelyn som barfota skrider ut i trädgården med en korg med vin och glas, en flera timmar lång presentationsrunda om våra liv, glasen töms då och då, en flicka brister ut i dans på gräsmattan, myggorna kommer fler och fler ju längre ner solen sjunker och värdinnan som lär oss hur man dricker vin genom myggnätshattarna.

I somras... badade vi även i Ljusnans vatten och Jenny lärde sig att denna Hälsinglänska ort inte låg vid havet. Det fnissades även åt något skämt om måsar och sälar, som inte fanns i Hälsingetrakterna, men inläggets författarinna var aldrig involverad i detaljerna, men skrattade så klart med ändå. Vem kan låta bli att skratta åt ett hjärtligt skratt?

En tidigt eftermiddag samlades vi på verandan utanför stugans kök och valde att börja med att diskutera Boyes roman För lite. (Det kan även tilläggas att det var ett synnerligen smart drag av mina väninnor att tjata tills undertecknad hämtade papper och penna, eftersom författandet av blogginlägget lät dröja på sig.) Boken handlar om en tragisk man vid namn Harald som nästintill kvävs av sin frustration, i valet mellan familjelivet och sin passion för konsten. Han är författare. Vi är mycket eniga om att denne Harald är en osympatisk karaktär. En del tycker att detta är positivt och en snygg personframställning av Boye, medan andra tycker att det förstör läsningen. "Harald är en dryg människa, man tycker inte om honom". Sara tyckte dock mycket om boken: "Den kliar av obehag", säger hon, vilket uppenbarligen gillas. Ida tyckte varken om personligheterna eller historien. Hon är besviken på Boye, som hon läst tidigare med stor behållning. Harald har en fru, som heter Gertrud, som är minst lika osympatisk. Eller är det deras elaka jargong och tysthet gentemot varandra som gör allting så fel?

Vi diskuterar Boyes budskap med sin roman. Frågan är framförallt om hon tar ställning; vad som är viktigast i livet; familjen eller konsten? Är det en självbiografisk bok? Man kan inte förneka att temat och huvudpersonens yrke ligger nära Boyes egen livssituation. Det ligger dock något intressant i hennes val att framställa problematiken genom en manlig karaktärs ögon. Var det och Är det ett mansproblem? Eller är det kanske så att det egentligen är en kvinnoproblematik, åminstone numera, att man tvingas välja mellan ett lugnt, tryggt familjeliv och ett spännande konstnärsliv? Det råder det delade meningar om;vad vi själva tycker och vad vi tror att Karin Boye menar. Konst kontra familj är det genomgående temat. Ord som kan beskriva helheten; öde, mening och plikt.

Vi uppskattar dock hennes språk; skön sommarläsning. Den är full av kontraster, den är lagom lång, men kanske lite... för lite. Det finns något outtömt i själva texten. För lite personlighetsbeskrivningar tycker en, för lite "kött" säger en annan. För lite action, prat, mening, sex och stora omvälvande händelser. Helt plötsligt öser vi det fram en flod av ord. Men kanske är det just det som är meningen? Och Evelyns utbristande: "Fattar ni inte hur bra den är!" får avsluta sammanfattningen av Karin Boyes För lite.

I somras... en sen kväll samlas vi i den mindre jaktstugan på andra sidan fältet. Lamporna är släckta, stearinljus brinner, ost och kex är framdukat och vi ska prata om den andra sommarboken; skriven av Stephen Kings son under pseudonymen Joe Hill. Vålnader. På orginalspråk 21th century ghosts. Låt oss börja med att berätta att Elin, som presenterade ovan nämnda bok vad djupt besviken; "han avslutar inget", "han efterapar"... men framförallt tyckte hon inte att den var tillräckligt läskig. Vi är många som har uppfattat tydliga referenser till författarens förebilder; Kafka, Poe och Lovecraft med flera. En del av oss tycker att han tar avstamp i sina föregångares fotspår, men att han ändå skapar något nytt. Det är en ovanlig samling noveller och berättelser. Vi finner den både ojämn, intressant och fantasifull. Och en del noveller tycks ändå ha lockat fram ett krypande obehag, någonting som inte är direkt läskigt, men som inte lämnar läsaren då denne slagit igen pärmen.

Vi har läst novellsamlingar i bokcirkeln förut och de är verkligen en outtämlig källa till diskussion. Även denna gång blir vi tvungna att diskutera de enskilda novellerna lite var för sig. Några sticker naturligtvis ut. Några små pärlor, som Sara sa: Uppblåsbare Art, som vi tror handlar om utanförskap, presenterat i en kuslig Kafkastämning. Årets bästa skräckhistoria, som är den enda som är riktigt våldsamt läskig. I biosalongens mörker bjuder Hill på en snygg klassisk spökhistorieuppbyggnad. I Det sista andetaget lämnas frågetecken som lockar till många intressanta diskussioner och tolkningar och i den sista och längsta novellen Morris papplabyrint lyfter Hill sitt skräckberättande till nya höjder. Och som bokklubbsbok sett så måste vi nog ändå rekommendera den, även om det möjligtvis kommer resultera i ett för- och ett emotläger.

Vi kom även att diskutera hur vi läste boken. Är det okej att hoppa lite som man vill i novellsamlingar? Många är starkt emot detta, medan andra ser det som en rättighet. Skrivande och läsande står ju alltid i dialog till varandra, så uppstår magin i konstformen. Som Jessika Gedin en gång sa i P1: "Romanen är inte en monoteistisk religion, den är dualistisk. Och den andra guden, det är du." (Och där avslöjade sig undertecknad vilken sida hon står på.)

En diskussionstråd som vi haft även i andra boksammanhang är det återkommande pojkperspektivet, eller det så kallade "Salingerkomplexet" (ett ord som jag inte vet om någon faktiskt yppade eller jag själv kommit på denna julinatt. Nedtecknat var det i alla fall). I denna novellsamling är det också ett ganska ensidigt perspektiv som presenteras. Den missförstådda mannen och det tidiga utanförskapet får ta mycket plats. Vi saknar något annat! Kan Boye kan väl Hill. Eller?

Några slutkommenterar är detta: "Den är läskig, men också fin", "Mardrömslik" och "Det är ofrånkomligt att han lämnar mycket öppet till läsaren själv." Om man tycker detta är någonting positivt eller tvärt om, det är upp till var och en att bedöma.

I somras... drack vi mycket kokkaffe. Jenny tog på sig en träsko där en padda just hade flyttat in. Annika börjar i natten höra obefintlig musik. På utedasset kan man se ut på det blommande fältet och på väggen läsa om hur unga skulle uppföra sig förr i tiden. Vi sitter uppe till soluppgången. Den sista bilen startar inte på vägen hem. Tur är att det finns händiga och trevliga grannar, som råkar svänga förbi precis innan panikens inbrott och myggornas massattack. Ida kör hem det sista lasset med trötta sommarflickor ända till Uppsala, utan att stänga av motorn en enda gång. Vilken tur.

Vilken stuga. Vilka dagar och kvällar och tjejer. Vilka bravader. Vilket liv.
Sicket liv.

Undertecknad
Jenny

När snögubbar inte är det man tror

2010-12-18T17:37:00.002+01:00

Snön ligger vit och kall när vi traskar över Söder på väg till Isas nya lägenhet vid Hornstull. Som tur är ser vi inga Snögubbar, och vi kommer trygga och hela in i värmen där 23 varma kvadratmeter, glögg, valnötsbröd och en bokdiskussion om deckaren Snömannen av Jo Nesbø väntar oss.

Jag började passande nog läsa den här boken ungefär i samma veva som den första snön kom, och det förtog liksom lite av den där vinterstämningen som brukar infinna sig de första dagarna med snö. För den norske författaren Jo Nesbøs sjätte deckare om poliskommisarie Harry Hole vis Oslopolisen – Snömannen, handlar om en seriemördare som begår bestialiska mord samma dag som den första snön faller. Det är hela tiden kvinnor med barn som är offren och i samband med morden dyker alltid en snögubbe upp i en eller annan skepnad. Harry Hole har nu assistenten Katrine Bratt vid sin sida, och som läsare bjuds man nästan 500 sidor med mord, intriger och hemligheter, list och slughet, dårskap och sjukdomar. Och så en hel del sex. Över allt det andra är temat kanske faderskap, och Nesbø väver ihop flera parallella historier och nystar sakta men säkert ut dem i tydliga trådar som leder fram till målet – mördaren hittas. Men det visste man ju från början – det är ju grejen med deckare.

Och vi tycker att Nesbø lyckas. Vi är överens om att boken är läskig, på sina håll till och med riktigt läskig. Vi tycker även i stort sett om författarens språk, och att de parallella historierna han låter löpa genom boken är en av bokens styrkor. Nesbø hittar en fin balans mellan ledtrådar, handling och Harry Holes slutledningsförmåga och list, som gör att man som läsare hela tiden luras för att sedan tro sig förstå, för att sedan bli lurad igen. Ibland ligger man som läsare även steget före Hole. Och det är väl detta som är grejen med deckare. Om vi förstod vem mördaren var? Undertecknad gjorde det inte förrän i slutet, när Hole också gjorde det. Isa högg på ledtrådar om en viss kroppsdel och förstod redan tidigt vem som var mördaren. Hursomhelst så förtog inte det helhetsintrycket av att det är en välskriven deckare, där cirkeln sluts och alla bitar faller på plats i slutet. Att även ha just Snögubbar, som är en klar trygghetssymbol tillhörande barndomen, och göra till något läskigt ses även det som en styrka hos författaren. Och när vi med viss hjälp av bokklubbens apotekare och google luskar ut att Fahrs sjukdom och Skelrodemi faktiskt finns på riktigt ger det ännu lite mer cred åt Jo. Vi gillar det här.

Men det finns trots allt saker i boken vi stör oss på. Slutet blir för överdrivet. Vi blir irriterade över Harry Holes överdrivna slutledningsförmåga och fysiska styrka. Hur förstår han egentligen till slut vem det är som är mördaren? Och vi stör oss även en del på hela karaktären Harry. Känns det inte lite uttjatat att skriva om en man med alkoholproblem och en trasslig familj (en fru som inte vill ha honom längre för att han arbetar för mycket, men som ändå inte kan släppa honom helt, och en son eller dotter som hamnar i kläm)?
Och så stör vi oss på bilden av kvinnorna. Hur de alltid måste beskrivas utifrån sitt utseende. Och vi är trötta på berättelser om kvinnor som i början framstår som starka, men som inte håller hela vägen utan faller ihop, blir svaga, bryter ihop mot slutet. Den psykiskt sjuka kvinnan som samtidigt är den sexuellt lockande kvinnan. Ge oss något annat nästa gång, snälla.
Någon stör sig även på hur sexet är beskrivet och Jenny drar paralleller till Dan Brown och suckar. Men som sagt – det förtar inte helhetsintrycket av att Snömannen är en relativt välskriven, intressant och läskig deckare. Den är en perfekt julklapp till deckar-älskande familjemedlemmar eller vänner (undertecknad har redan gett den i present till sin mor) och den är perfekt läsning just när snön och mörkret lägger sig utanför fönstren.

Oj, jag höll på att glömma - ”Svampmannen”. Alltså han som letar och hittar mögel i Holes lägenhet. Vem är han? Alla är överens om att han känns skum. Det är kalendern som försvinner, åttan och blodet på väggen. Och att ingen känner till att han är där. Vad betyder egentligen det kryptiska sista stycket i boken? Vi blir förvirrade. Kanske betyder han ingenting, kanske kommer han tillbaka i nästa bok. Hursomhelst är det ett snyggt drag som uppehåller oss länge och engagerat vid diskussionen. Om nån som läser här har nån teori om ”Svampmanen” – lämna gärna en kommentar!

Som alltid kommer vi sen av spår. Vi kommer in på andra deckare och andra böcker, vi kommer in på livet i allmänhet - apotek, bibliotek, kärlek. Och kvällen avslutades inte denna gång med en omröstning, eftersom nästa bok redan är gemensamt vald – Svinalängorna av Susanna Alakoski, kombinerat med att se filmatiseringen som just kommit upp på biograferna. Så till nästa gång – akta er för Snögubbar, de kan vara mer förrädiska än man kan tro – och God Jul!

/Ida

Själlös romantik

2010-09-28T21:11:00.002+02:00

Inledningsvis vill jag dela med mig av lite viktig information till alla ärade LIV-medlemmar. Ni bör dock vara lagom källkritiska eftersom allting är framgooglat (Får man använda det som ett riktigt ord?). Hur som helst. Rabarber (Rheum rhabarbarum) är en art i familjen slideväxter, vars bladskaft är ätliga. Uttrycket "Att lägga rabarber på" är en förvrängning (en s k folketymologi) av "att lägga embargo på". Ett främmande spanskt ord inbjöd till förväxling av det ljudlika ordet rabarber. Embargo betyder "beslagtagande" och kommer av latinets "barra", vilket betyder tvärslå. Så, nu har vi rätat ut det frågetecknet. Sådana här frågeställningar kan lätt uppstå när man avnjuter delikatesser som hemmagjord rabarberpaj.

Fortsättningsvis kan jag berätta att LIV en gång för länge sedan träffades hemma hos Sara för att diskutera vår då senast lästa bok, Soulless, skriven av Gail Carriger. Dessutom var alla medlemmar närvarande, helt klart värt ett hurra! Då passade det ju helt perfekt med att skåla alla välkomna med lite härligt flädervin.

Soulless var ju vidare boken som introducerade Romance som begrepp för LIV. Dessutom var det den första boken som alla medlemmar läste på engelska. Nu återstod bara att se vad vi medlemmar hade för åsikt om det hela.

Om Romance hittade jag följande korta beskrivande ord i mina anteckningar:

Fokus på relationen mellan två människor

Lyckligt slut

Snusk

Det var väl inte heller något av detta som direkt utelämnades i Soulless. Titeln anspelar på historiens hjältinna Alexia som, hör och häpna, inte har någon själ. Detta i sin tur medför att hon inte har någon moral. Istället är detta något som Alexia försöker tillgodose sig genom flitigt läsande. I Alexias värld finns dessutom, utöver själlösa, även vampyrer, varulvar och spöken. Alexias själlösa tillstånd kan vid fysisk kontakt neutralisera de andra varelsernas tillstånd. Något som visar sig vara både användbart, men även besvärligt för Alexia. Historien spinner sedan på med en hel del intriger och mysterier. Varulvarnas alfahanne Lord Maccon visar sig vara en mycket framträdande karaktär, om ni förstår vad jag menar.

Vad tyckte vi nu då? Blev LIVs medlemmar sålda på Romance? Både ja och nej. En av oss är ju som tidigare nämnt frälst sedan länge. Resten av oss (förutom undertecknad) utstrålade dock till en början en hel del skepsis. Undertecknad, d v s jag, var inte särskilt svårflörtad. Men andra medlemmar undrade vad som egentligen är så fantastiskt? Den negativa inställningen till trots så kunde i princip alla hålla med om att boken var rolig. Att boken var på engelska kan ha satt käppar i hjulen, men en medlem uttryckte det så fint att om man inte riktigt förstår något så kan man alltid hitta på lite själv. Vi tyckte om att spänningen i historien byggdes upp, vilket fick oss att vilja läsa vidare. Men det kändes nog som att det blev lite väl långdraget mot slutet, kanske även lite krystat. Vi undrade om Gail valt att skriva med tanke på en uppföljare till boken (som finns) och därför utelämnat detaljer med flit. Irriterande i sådana fall, tyckte vissa.

Men snusket då?

Vår Romance-vetare lät berätta att för att vara Romance så var det anmärkningsvärt lite snusk i boken. Men vi var eniga om att det var roligt med lite snusk. Särskilt med tanke på att Alexia är själlös och oerfaren, vilket leder till att hon dissekerar varenda liten detalj som händer. En kombination vi tyckte fungerade mycket bra.

Så, hur ska man då sammanfatta det hela? Allmän skepsis till en början, en medlem tyckte till och med att inledningen var töntig, men nog smälte vi lite ju mer vi dissekerade.

Som vanligt skulle sedan bokpresentation och omröstning hållas. Nästa LIV-träff skulle vara en LIV-helg på Hälsinglands riviera, varför hela två böcker behövde väljas för sommarens läsning. Isabella och jag själv stod för bokvalen.

Isabella hade valt ut tre böcker som hon hade stående hemma som hon tyckte borde läsas. Det blödande hjärtat av Marilyn French, Mörker och blåbärsris av Kerstin Ekman samt För lite av Karin Boye. Som vanligt, hur skulle det vara annars, så blev omröstningen knivskarp och Karin Boye gick segrande ur striden.

Själv hade jag valt ett litet ”skräck”-tema och presenterade Bram Stokers Dracula, Joe Hills Vålnader och H P Lovecrafts The call of Chtulu and other weird stories. Vålnader var den som lockade mest. Så där var vår sommarläsning ordnad, jämsides med allt annat som skulle hända under sommaren (examen, jobb, flytt) och alla såg vi nu fram emot den helt sjukt efterlängtade LIV-helgen.

Eder Elin (som hoppas hon fick ihop allt på ett rätt och riktigt sätt)

Kossor och andra djur

2010-09-22T22:00:00.004+02:00

För att ta reda på vad det egentligen är som är så speciellt med Nyköping, så speciellt att hela 22 % av in libris veritas medlemmar väljer att bosätta sig där, åkte vi söderöver en lördag i slutet av augusti. Middag och samtal på lördagen och litterär vandring på söndagen var utlovat och vi jublade.

Efter indisk mat (av någon anledning valde vi inte det finsk-estniska köket) tog vi plats i soffan och plockade fram Stalins kossor av Sofi Oksanen som vi läst över sommaren. Jag tänker sticka ut genom att INTE säga att mina anteckningar är borta/oläsliga/vinfläckiga eller att mitt minne är svagt/rörigt/obefintligt. Men även jag har mina fläckar, så ha lagom stora förväntningar på min sammanfattning av den trettiotredje boken vi läst tillsammans.

I Oksanens debutroman får vi möta tre generationer kvinnor. Annas uppväxt i den ärkefinska småstaden och vuxna liv i Helsingfors blandas med hennes mammas strävan om en ljusare framtid i Finland och strävan om en varmare dåtid i Estland samt hennes mormors vardag under deporteringarna till Sibirien med den ständiga oron över skogsbröderna. Alla tre har hemligheter och döljer saker för sin omvärld, och i Annas fall leder den ständiga vaksamheten till en störd självuppfattning där bilden av den estniska horan alltid finns närvarande.

Vi uppskattar de historiska inslagen, och kände oss okunniga när det under läsningen slog oss hur lite vi egentligen vet om vad som hände i Estland före, under och efter Sovjettiden. Eller hur lite vi vet om Estland över huvud taget. Vi imponeras av hur Annas ätstörningar eskalerar samtidigt som hennes släktingar närmar sig Sibirien, över hur Oksanen väver samman historier från två olika decennier. Vi förundras över hur verklighetstrogna både beskrivningarna av bulimin och livet i Estland under sjuttiotalet känns.

Vi förfasar oss över männen i berättelsen, dessa män som ständigt både är frånvarande och närvarande. Vi diskuterar sidan 296 och att Stalins ko är en get. Vi funderar över relationerna mellan Sverige och Finland, Sverige och Ryssland och Sverige och Norge. Vi pratar om mat, kontrollbehov, ryska kvinnor och självuppoffring. Vi läser fina utdrag högt för varandra. Och vi kommer överrens om att romanen blir bättre och språket lyfter under den andra hälften. Just längden är vi något tveksamma till, den och alla dessa personer som vi inte får någon ordning på. Vi vill kanske ändå inte råda någon att läsa personförteckningen längst bak i boken eftersom den avslöjar händelser.

Sammanfattningsvis; vi var rätt enade. Vi gillade boken. Vi gillade innehållet, språket, berättarstilen, de historiska inslagen, detaljerna som kolan i föreläsningssalen. Vi gillar Sofi Oksanen. Och vi vill läsa Utrensning.

Vi vill också läsa om ultraortodoxa judar i New York och därför vinner Nina Solomins ok, amen omröstningen. Vår första reportageroman slår ut de andra böckerna Jenny presenterade; Eunuckens gåta av Jason Goodwin och Över näktergalens golv av Lian Hearn .

När diskussionen om Stalins kossor ebbat ut dyker andra djur upp i mina anteckningar. Häst och katt finns tillsammans med länderna i Mellanamerika nedtecknade. Och när Sara lärt sig ett nytt land och Jenny ett nytt hav går vi och lägger oss. Den utlovade litterära promenaden bjuder på historiska inslag (Nyköpingshus), dramatiska inslag (Nyköpings teater) och inte-så-kulinariska inslag (Hellmanska gården). Men det bästa var nog när vi insåg att vi vandrade i Noras, Agnes, Cecilias och Maria Gripes fotspår!

Isabella, som är avundsjuk på en annan medlem som ska lyssna på Sofi Oksanen i Göteborg

Jakten på Julia

2010-08-28T12:22:00.002+02:00

Jag erkänner.

Jag har inte läst boken.

Har inte gjort mitt jobb.

Kan man tro något annat efter 10 månader?

Har hela tiden skjutit upp bloggandet med att halvhjärtat säga till mig själv ”jag börjar läsa imorgon, och sen går det ju så mycket lättare att skiva om det”.

Slut på ursäkter, slut på undanflykter och uppskjutningar.

Jakten på Julia kan börja.

Det kändes spännande när Björn Ranelids Hjärtat som vapen valdes under föregående möte. Ranelid, som blivit så omtalad, och just i denna veva tycktes vara överallt; i tidningar, tv-program och i samtalen på stan. Han hade fått Augustpriset och ansågs vara ”svår”. Han var en utmaning vi inte kunde motstå.

Vi sitter hemma hos Izza och har just börjat äta på alla läckerheter som serveras. Vinet är islaget och glasen står tätt på borden. Diskussionen börjar, trevande till en början, sen med ökande intensitet och glöd.

Boken var behaglig och lättläst, i alla fall om man bortsåg från det irriterande språket som inte verkade veta hur det skulle uttrycka sig. De första sidorna liknas vid en tryckande het sommardag där irriterande humlor surrar runt huvudet. Nej, vi var inga beundrare av Ranelids språkbruk. Även om det bitvis var lättare att ta sig igenom så återkom den tryckande hettan med alltför jämt mellanrum. Det kanske till och med var den ryska sommarvärmen som fått sitt uttryck i hans språk.

Hjärtat som vapen har en spännande historia. Det kan vi nog alla hålla med om. Synd bara att Julia, huvudpersonen, är så platt och tråkig. Hade hon bara varit lite mer ”riktig”, om vi hade fått komma henne nära, så hade kanske boken greppat tag i oss mer. Nu blir hon mest till ett irritationsmoment. Varför visar hon inga känslor? Varför gör hon på detta viset? Varför övergår hon aldrig från att vara en ide och tanke till att bli en verklig person av kött och blod? Varför Björn, varför?

Vid det här laget har diskussionen antagit en hetsig ton och horan och madonnan komplexet hos män diskuteras. Vi känner att vi inte riktigt kan identifiera oss med en sådan syn på kvinnan – är det därför vi inte kan komma ända fram till Julia? Blir den Julia vi möter platt därför att vi inte kan acceptera att kvinnan måste ses i detta ljus? Vi efterlyser en mänskligare Julia och ett verkligare liv. Varför skrevs boken, vad ville Ranelid säga med Julias historia? Hur vi än vrider och vänder på det kommer vi inte fram till något svar.

Efter den hetsiga stämningen under bokdiskussionen känns omröstningen av nästa mötes bok som ett välkommet avbrott. Bokvalet är efter temat ”vänner rekommenderar”. Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger, The Game av Neil Strauss och Gräset sjunger av Doris Lessing är de tre som står inför omröstningen.

Niffeneggers Tidsresenärens hustru drar det längsta strået och vi droppar ut från Izzas lägenhet efter en lång och givande kväll.

På vägen hem är jag fast besluten att redan nästa dag börja läsa Hjärtat som vapen – för det är ju så mycket lättare att skriv om en bok då.

Ni vet hur det gick.

Julia finns fortfarande där ute någon stans – hon bara väntar på att jag ska fånga henne.

Husvagnar, jordgubbar och stereotyper

2010-07-05T22:58:00.002+02:00

För ett tag sedan kunde man i Upsala Nya Tidning läsa om två jordgubbsodlingar i Uppsalatrakten och hur mycket jordgubbsplockarna tjänade. Jordgubbsodlarna hade försökt få skolungdomar att arbeta, men de arbetade inte tillräckligt snabbt och blev dessutom fort trötta. Kanske tyckte de också att lönen, som betalas ut på ackord, var för låg. Vad vet jag.

Vid jordgubbsfälten står husvagnar uppställda. Där sover de, jordgubbsplockarna. De som blivit intervjuade i UNT har östklingande namn. Jag minns inte om de var från Litauen eller Lettland. De berättar att de under två dagars jordgubbsplockande tjänar ungefär som en månadslön hemmavid.

Vid ett annat jordgubbsfält, beläget i England, står två husvagnar uppställda. Husvagnarna har Marina Lewycka befolkat med en brokig skara människor. De har kommit till England för att söka sin lycka och tjäna pengar.

Vid ett köksbord i Uppsala står en skål med jordgubbar och en skål med salt- och vinägerchips. Fem av bokklubbens medlemmar har samlats för att diskutera boken Två husvagnar av Marina Lewycka. Våra omdömen om boken är varierande. Några tycker om den, någon har läst ut den för ett tag sen och finner att den inte gjorde något vidare bestående intryck och några tycker att den är rörig och rätt menlös.

Vi enas om att det är en rörande kärlekshistoria i romanen. En av romanens huvudpersoner är den 19-åriga ukrainskan Irina. Hon är ung och naiv och har nu kommit till England för att söka sin lycka. Läroböckernas England visar sig dock ha få likheter med det England hon möter. Irina möter ingen engelsk gentlemen, utan kommer mest i kontakt med landsmän och andra illegala arbetare. Kärleken finner hon i ironiskt nog i en ukrainsk gruvarbetare, som liksom henne själv plockar jordgubbar för en säsong. Att de tu skulle få varandra i slutet förstod vi tidigt. Men nu handlade inte boken bara om denna kärlekshistoria, även om den går som en röd tråd genom hela boken.

Romanen tar upp många trådar. Somliga av dem nystas aldrig upp och få följer med ända till slutet. Detta gör att några av oss tycker att det är en spretig roman rent innehållsmässigt. Romanen rymmer en stor dos samhällskritik, men denna kritik känns något ljummen då den försöker sparka åt så många håll så att sparkarna inte blir särskilt kraftfulla. Än är det illegal arbetskraft och papperslösas rättigheter som berörs, än är det sexuell exploatering. Än är det arbetares rätt att organisera sig fackligt och än är det djurhållning (här uttrycker en medlem att hon aldrig mer ska äta kyckling). Visserligen fungerar inslaget av industrialiseringen av djurindustrin och utnyttjandet av djuren som en kraftfull illustration till utnyttjandet av den billiga arbetskraften som finns. Men det blir liksom inget mer. Så fort husvagnsfolket lämnar kycklingfarmen så tappas denna tråd bort. Som läsare far dessa bilder hastigt förbi.

Denna spretighet, som några finner störande, finner en annan medlem mycket bra. Hon säger att boken ju är som en road-trip, och att man därför inte kan, eller ska, bekanta sig med något av ovanstående särskilt ingående. Kanske är så fallet, men jag tror att Lewycka hade tjänat på att låta bilen stanna ibland, så att man hinner se något bakom bilrutan. Inte bara innehållet i romanen spretar. Även romanens struktur är spretig. Romanen är sammanvävd av Irinas tankar, en herrelös hunds tankar (även hunden ingår i en kärlekshistoria som slutar lyckligt) samt afrikanen Emanuels brev till en klostersyster. Vi finner alla att man aldrig riktigt kommer nära inpå karaktärerna i romanen. Och det man får veta om karaktärerna känns stereotypt. Kanske har Lewycka någon underliggande tanke med att måla upp personerna som stereotyper, men vi finner att det blir för enkelt. Lewycka befolkar romanen med människor från Europas utkanter, kryddat med två oskiljaktiga asiatiska flickor samt ett exotiskt afrikanskt inslag. Emanuel är Afrikanen med stort A. Han är Den ädle vilden. Den som inte vet hur man trär på en kondom och den som har en osviklig tro på Gud. Han skriver, enligt en medlem, helt fantastiska brev till en klostersyster. En annan medlem kräks nästan på dessa interimspråkliga adjektivtunga brev.

Elin meddelar att hon flera gånger mött en, till det yttre, like till den äcklige Vulk. Romanens Vulk verkar beredd att offra allt för att bli rik. Vulk-kopians drömmar vet vi inget om. Via diskussioner om utbytesstudenter man möter på nationerna i Uppsala och en diskussion om konstens gränser och Vilks och Odell hamnar vi i en diskussion om lön, pengar och ekonomi. Någonstans här utbrister Isabella att ”man kanske skulle bli nationalekonom!”. Anna finner det nu passande att presentera de tre nya bokförslagen. Hon har valt samtliga romaner inom genren romance, som är en mycket storsäljande och ekonomisk lönsam genre i staterna. Ett mycket informativt miniföredrag om genren hålls nu för oss medlemmar. De tre titlar vi får rösta på faller samtliga inom genren urban fantasy och lyder som följer: Touch the dark (2006) av Karen Chance, After dark (2001) av Jayne Castle samt Soulless (2009) av Gail Carriger. Vid det här laget är skålarna med jordgubbar och chips tomma. Strax står det klart att vampyrromanen Soulless blir LIVs nästa bok. Vad ska värdinnan då servera?

Undertecknat Sara, som lovar dyrt och heligt att aldrig mer slarva med LIV-deadline

Vad passar till tidsresor?

2010-05-17T08:13:00.001+02:00

Här kommer ett litet inlägg med ännu större reservation än föregående för att minnet kan svika, även om man har kvar sina anteckningar. Jag ska nämligen rapportera om en bokcirkelträff som ägde rum ännu tidigare än den i det förra inlägget, närmare bestämt den 29 mars. (Japp, jag är en av de mest långsamma bloggarna i den här klubben. Förlåt.) På tal om minnen så har jag i alla fall ett starkt minne från den här träffen, då vi samlats hemma hos Sara för att som vanligt bli serverade utsökta tilltugg och väl valt vin. Sara har nämligen för vana att gå till Systembolaget och be om ett vin som passar till den bok vi läser för tillfället, vilket brukar skapa intressanta reaktioner hos personalen där. Den här gången blev det visst lite väl svårt nära Sara ställde en fråga i stil med: Har ni något vin som passar till tidsresor? Personalen: Eh, va? Sara: Okej, till ädelost då?

Nåväl, boken som alltså kretsar kring resor i tiden heter Tidsresenärens hustru och är skriven av Audrey Niffenegger. Tyvärr var det bara tre av oss som hade läst boken och endast en av dem hade läst hela, vilket gjorde att det blev lite knepigt att diskutera den. Vi som inte läst boken hade ju av förklarliga skäl inte mycket att komma med och bokens upplägg gjorde det inte precis lättare att delta i diskussionen. När de som läst pratade om hoppen hit och dit i tiden var det minst sagt svårt för oss andra att hänga med.

Men vad tyckte då de som läst? Bland mina anteckningar hittar jag kommentarer som fin, tjatig, hoppig, inte så fin kärlekshistoria, för lång, lättläst och ytlig. Med andra ord mest negativa saker, vilket stämmer med hur jag minns det. Den här boken var helt enkelt ingen favorit hos någon. Jag tror att vi jämförde den med Ranelids Hjärtat som vapen – trevlig läsning men inte så bra när man tänker tillbaka på den. Någon undrade varför Niffenegger skrev den över huvud taget. Det händer inget, man får aldrig lära känna karaktärerna och man tycker inte om dem. Boken problematiserar för lite och glorifierar kvinnan som ständigt väntar på sin man och aldrig någonsin blir riktigt arg. Ja, ni hör ju, det är inte direkt så att jag ångrar att jag var en av dem som inte läst. Men, för att återknyta till Idas inlägg, det är ju det här som är charmen med en bokcirkel. Man vet aldrig vad vi ska få ut av nästa bok. Spännande, eller hur?

Malin

En annorlunda kväll

2010-05-16T16:33:00.002+02:00

Problemet med att blogga alldeles för långt efter det man ska blogga om är att det kan hända att man tappar bort sina anteckningar. Då får man försöka gnugga minnesknölarna och istället försöka komma ihåg orden och tankarna. Jag minns att det ska handla om den gången vi pratade om Nick Hornbys Slam, jag minns att vi satt i mitt vardagsrum och att det regnade utanför fönstren. Jag minns att det var precis lika trevligt som vanligt.

Boken handlar om 15-åriga Sam som ofrivilligt blir pappa. Det handlar om tonårstankar och familjeliv, om skateboardåkning och Storbritannien. Det handlar om sånt som livet kan bjuda på som man inte riktigt väntat eller velat, och hur en tonåring då kan tänkas reagera. Som vanligt när det gäller Hornby är det en bok som gjord för att bli film – med Hugh Grant i rollen som... ja kanske Sams omogne pappa?
Hursomhelst – jag minns att vi gillade boken. Vi gillade Sam, och att boken är skriven ur hans perspektiv och inte tjejens som brukligt när det handlar om graviditeter. Jag minns att vi tyckte om språket – även om en del till viss del störde sig på Hornbys försök att låta ungdomlig och skriva om skateboardkultur. Jag minns att vi gillade ämnet – tonårsgraviditeter, och att den fungerar som såväl vuxen- som ungdomsbok. Och jag minns hur vi som vanligt gled över i diskussioner om livet utanför boken – om tonårsgraviditeter idag, och ofrånkomligt – om framtida eventuella graviditeter.

Men jag minns även, och det här hade jag inte kunnat glömma även om jag hade försökt – att Sara fullkomligen avskydde boken. Jag minns det eftersom det aldrig hänt hittills i bokklubbens historia, och för att Sara är en sån där människa som liksom gillar litteratur per se, och som alltid ser i alla fall någonting gott i alla böcker. När nu hennes lyriska utläggningar om språk, innehåll och motiv uteblev och förbyttes mot en sågning vid fotknölarna, och när vi andra samtidigt lovordade boken, blev det liksom lite… annorlunda. Men det är väl just för att få uppleva sådana situationer som man ska ha en bokklubb. Det är när alla inte alltid tycker likadant som de mest spännande mötena uppstår. Jag minns inte riktigt hur Sara beskrev boken, men jag tror det handlade om att den var patetisk, att Hornbys språk inte nådde fram, att personerna i boken inte engagerade, och jag minns att varken vi eller Sara lyckades övertyga den andra om bokens förtjänster eller brister.

Och som om inte detta vore nog, så minns jag att kvällen blev annorlunda mot de vanliga sammankomsterna även när det kom till den punkt då det som brukligt brukar presenteras nya böcker. Vi hade inga böcker att presentera till nästa gång, och ingen dramatisk röstning ägde därför rum. Men lugn nu, kära läsare, dra inga förhastade slutsatser om att bokklubben bestämt sig för att lägga ned eller något annat lika fruktansvärt (om du vill så kommer du förhoppningsvis kunna följa vår resa i många långa år framöver). Det var helt enkelt så att vi bestämt oss för att till nästa gång vidga våra kulturella ramar och läsa dikter, och dessa dikter behövde ingen presentation (hur det gick med denna diktläsning kommer ni förhoppningsvis snart kunna läsa om här på bloggen).

Så jag minns att det blev en lite annorlunda LIV-träff. Annorlunda, men minst lika trevlig.

/Ida
- med reservation för att minnet kanske svikit eller förändrat sig

I väntan på nästa inlägg...

2010-05-13T15:29:00.007+02:00

En kväll i mars träffades vi hemma hos Isabella. Där åt vi ost, två sorters tapenad och hembakt valnötsbröd. Boken som avhandlades var Hjärtat som vapen. I väntan på inlägget demonstrerar Ida här hur rösträkningen gick till den kvällen vi talade om Ranelid. Det randiga underlägget representerar vinnaren, Tidsresenärens hustru, som även den snart kommer att dyka upp här på bloggen. Någon bild passande till Slam hade jag inte i mitt arkiv, men självklart ska även denna roman föräras ett kommande blogginlägg. På träffen efter Slam reciterade vi dikter och åt lasagne. Lasagnen syns här nedan. I väntan på alla läsvärda inlägg får ni njuta av dessa bilder.

Ansikten i vatten - In a mad world

2010-04-05T14:46:00.004+02:00

Denna livträff var inte som andra träffar, vanligen ses vi hemma i någon av medlemmarnas bohemiska studentlyor i detta akademikerfäste vi kallar vår hemstad. Den här gången gladdes vi åt att få kultivera oss i huvudstaden, där Jenny så snällt inbjudit oss att få slagga i de skönaste av sängar i en våning på de Öfre kvarteren. Nåväl, i närheten.

Kvällen innan insvepte Isabella, Ida, Jenny och jag själv lite kultur på en nyfunnen pärla i Vasastaden. Vi beblandade oss med andra kulturtanter och gubbar på Aliasteatern och såg pjäsen Ruts bok, en fin historia om en senil dam som på sin vind återupplevde sitt liv som ung i Polen men skickades till Argentina av sin mor för att fly undan andra världskriget. Allt kompades av ett klezmerband och det hela var en trevlig upplevelse. Dock var teaterstolarna ej de skönaste av stolar utan tämligen obekväma och gav oss träsmak i bakdelarna, men man kan ju inte få allt man önskar.

Söndagen efter vaknade vi lite trötta i bollen efter de 4 flaskorna vin som intogs natten innan spelandes ett tjejsnackspel. Sammanfattningsvis var det en helt gyllene kväll. Efter en god frukost piggnade vi till, mötte upp Sara och gick till kulturhuset och såg Loka Kanarps fantastiska utställning Pärlor och patroner med 60 historiska kvinnoporträtt. Passande nog fanns Janet Frame porträtterad. Vi besökte även tekniska museet och blev miljöhjältar innan vi drog oss tillbaka till våningen för en utsökt middag och helgens huvudpunkt, Livträffen!

Liv hade äntligen läst en bok av en nyzeeländsk författarinna och dagens värd hade inhandlat nyzeeländskt vin som skulle passa till boken och diverse andra läckerheter. Vissa blev överraskade att språket inte var svårare än vad det var, då just språket kännetecknar Janet Frame. Några fann den mer komplicerad till en början men att det lättade längre fram. Frames språk är underbart målande, stundom med komiska inslag och någon menade att det var som att läsa poesi. Texten är relativt implicit, och detaljrika skildringar om stinkande urin vi påträffade i Glaskupan fanns inte här. Något som uppskattades, detaljer upplevdes som överflödiga. Vi förstår ändå.

Kanske beror det på att man har författarinnans eget öde i åtanke då vi upplevde att man får sympatier för henne och har utgångspunkten att hon är inspärrad på fel grunder, att hon i själva verket är frisk. Tills man inser att hon faktiskt är sjuk, tyckte någon. Men vad är hon då för sjuk? Var fanns problemen? Vi enades tillslut om att hon hade en släng av depression, social fobi, panikångest och hypokondri. Tillstånd som i alla fall jag anser de flesta i dagens samhälle lider av. Vem är i så fall frisk? Borde vi alla sitta inspärrade bakom lås och bom? Åtminstone alla kvinnor, då vi förundrade funderade på var alla män har tagit vägen? Visst, Gökboet finns, men annars då? Av den radda mentalsjukhusskildringar vi känner till handlar de uteslutande om kvinnor, och med en grottmänniskas kvinnosyn är det ju så det brukar låta: kvinnor är hysteriska, emotionella och mår dåligt, män är stabila, dricker whiskey och bygger altaner?! Eller? Och varför den uppsjö av böcker om psykiskt instabila kvinnor på dårhus? Är det sådant folk vill läsa om, vi vill läsa om? Eller beror det på att alla dessa stackars fruntimmer måste få skriva av sig i någon form av självterapi? Vi vet nog inte, helt enkelt. Däremot vet vi, att vi börjar tröttna på den här typen av litteratur. Det betyder dock inte att Ansikten i vatten inte har kvalitéer, tvärtom uppskattade vi den mycket. I jämförelse med exempelvis Plaths Glaskupan, enades vi i om att den här boken inte är ännu en mentalsjukhusbok i mängden. Så ska man läsa en bok av denna sort är Ansikten i vatten en varm rekommendation.

”Usch, vad hemskt det var förr”, utbrast någon, varpå diskussionen spårade in på om det verkligen är så mycket bättre idag. Är allt så bra som det skulle kunna vara? Visst, risken att bli lobotomerad är visserligen minimal, men med tanke på alla stressade karriärmänniskors leverne, domedagsprofetiorna som har blivit vardagsmat, så ett nja? Framtiden ser tämligen pessimistisk ut med svin och fågelinfluensor, tsunamis, jordbävningar och växthuseffekten. Isar smälter och isbjörnar dör. Det återstår att se vilka konsekvenser det får för den avtrubbade, likgiltiga jagmigsjälvgenerationen.

Denna gång var det Idas tur att presentera böcker och hennes manliga män, gubbiga gubbtema tog oss alla med häpnad. Jag ertappade mig själv med att utbrista ett högt ”shit pomfritt” och vi blev alla en smula chockade. Ida hade grävt djupt i sin sambos gubbokhylla och presenterade författare vars verk jag aldrig hade anat skulle passera tröskeln till ett Livmöte. Just därför var det ju ett så grymt tema! Vi röstade mellan Leif GW Perssons Grisfesten, Hjärtat som vapen av Ranelid samt Och solen har sin gång av Ernest Hemingway. Ranelid stod som segrare efter en ofantligt spännande omröstning. Det var slutligen dags att ge sig ut i vintermörkret för att tuffa tillbaka norrut, men just denna gång var det särdeles ledsamt att säga adjöken då vår kära Jenny bara någon dag senare skulle lämna oss för några månaders äventyr i Genève. Men tiden går fort och snart ses vi igen, då med solen i ögonen, kanske på en ö med sommarläsningen i famnen. Det blir guld det! Resten av oss samlas åter om cirka två veckor! Jippie!

Fred och kärlek, Evelyn

När själen blir ful

2010-02-19T08:50:00.007+01:00

Äntligen har vår kära medlem som varit på äventyr i varmare länder återvänt till ett snöigt Uppsala och bjudit in oss till en kväll med näst intill överdukat bord. Vi bjuds på oliver, fyra sorters ost, konstig sylt (från varmare länder), vitlöksbröd, kex, päron och ett nytt favoritvin till Oscar Wildes Dorian Grays porträtt.

Vi är allt lite kluvna, dels är vi inte överens hela tiden och dels är några av oss kluvna i vad vi egentligen tycker om romanen. Det finns mycket i berättelsen om den sköna unga mannen som får sig själv avmålad och utbrister att han skulle stanna evigt ung och vacker och att porträttet skulle åldras i hans ställe som vi gillar. Vi blir inte besvikna över dekadensen och flärden i 1800-talets London med de oändliga middagarna och långa diskussionerna

En av oss är helt förtrollad, "det var ta mig tusan det bästa jag har läst" utbrister hon till övriga medlemmars förtjusning. Det var länge sen en bok väckte så starka känslor hos någon av oss. Hennes omdöme "en sexig bok" väcker också mycket uppståndelse.

Vi övriga känner oss nästan lite tråkiga när vi inte har lika många hyllningar att häva ur oss, men vi försöker så gott vi kan berätta om våra tankar om romanen. Väldigt höga förväntningar kan ha gjort att alla inte upplevde samma känslor under läsningen, samt att det skett något missförstånd om när vi egentligen skulle träffas, vilket lett till lite för mycket skumläsning. Trots de höga förväntningarna är vi väldigt positiva, det är egentligen endast mittenparten av romanen som får utstå lite suckar och stön om tristessen som uppstod när Dorians intressen avhandlades.

Anna får stå för bakgrundsfaktan och vi lyssnar tacksamt på historien om Oscar Wilde. I slutet av kvällen funderar vi över om han var lika vacker som han framställer Dorian Gray. Levde han ett liknande liv och finns det självbiografiska drag som vi med vår ringa kunskap missar?

Prins Paradox inflytande över Dorian Grays själ vrids och vänds på, vi pratar om vad Henry egentligen vill med Dorian och hur mycket inflytande han har, och hur mycket som kanske får tillfalla romanen han ger till Dorian vid ett av deras första möten. Henry beskrivs som the bad guy, vilket många av oss gillar, men våra intryck av konstnären Basil går isär, är han trist eller är han intressant?

Trots en medlems upprepade utrop om att vi inte kommer förstå det, läser vi Wildes förord om konsten och människan högt och funderar över vad han vill säga. Den allmänna uppfattningen om att konsten ju inte ska vara föränderlig förstörs genom Dorians porträtt som mer och mer ändrar form medan Dorian förblir vacker. Vi funderar över vad Wilde vill säga med romanen, eller om han helt enkelt inte vill förmedla något annat än att allt ligger i betraktarens ögon, precis som med all annan konst. Läsningen är ett möte mellan texten och läsaren och vi själva är med och skapar vad vi vill ha ut av både romanen och läsningen. Man kanske över huvud taget inte ska ta reda på vad Wilde ville med boken.

Förutom diskussionerna om konsten och själen kommer vi in på de spännande dragen i romanen. Vad har Dorian egentligen gjort sedan Henry satte igång sitt lilla experiment med honom och hans själ? Är det bara Dorians närvaro och skönhet som fördärvar människorna han möter eller är det han själv som medvetet leder dem in i spel- och opiummissbruk? Och visst är det spännande när Basil ställer honom mot väggen innan han själv får se tavlan och dör framför den!

Någon måtta får det vara på längden av dessa inlägg, trots att jag skulle kunna skriva på om våra tankar om kvinnosynen i romanen, om Henrys floskler, Dorian paranoia, de snabba replikskiftena och tron på det sköna.

Förutom att ha äran att vara värdinna är det även Evelyn som ska presentera förslagen till nästa bok. Det är ett svårt val som alltid, den här gången mycket för att författarna inte är helt kända för oss. Janet Frames Ansikten i vattnet och Hannah Greens Ingen dans på rosor handlar både om mentalsjukdomar och är lätt självbiografiska. Den tredje boken är en biografi, en form vi talat så mycket om att vi borde läsa, Piaf av Simone Berteaut. Segrande efter omröstningen står Ansikten i vattnet, kanske på grund av motiveringen att Janet Frame var den halvhemska svensklärarens (som läste böcker för språket, inte historien) favoritförfattare.

Isabella, som efter bloggandet gillar Dorian Grays porträtt ännu mer.

Mat, fest och samtal i lagoma dammet

2010-02-04T22:24:00.005+01:00

Den här gången, 9:e januari, var inte som andra gånger, men vinet var ändå på sin plats. Det är ju alltid huvudsaken.

Nej den här gången var det inte enbart LIV-möte på gång med diskussion om senaste boken Vägen till Klockrike av Harry Martinson, utan även ett sjurackarns firande till själva LIVs ära. Mycket skulle sägas, hända och upplevas, där i Idas lägenhet, men det mest otippade var kanske den vardagliga diskussionen om grishuvuden.

Fast tillbaks nu där det hela började. Med underbar grön ärtsoppa och vitlöksbröd. För hur ivrigt och hur gärna alla ärade medlemmar ändå ville börja diskutera boken, så stod det ändå klart att den fysiska hungern var för stor. Men var där inte några fler till bords än vad LIV är van vid? Hela två utbölingar fick den helt fantastiska äran att inte bara sitta med vid ett LIV-möte, utan även medverka under hela festen!

När alla medlemmar plus utbölingar var välfyllda med soppa förflyttades hela sällskapet raskt över till vardagsrummet för bokdiskussion. Den här gången handlade det alltså om allas vår Harry Martinson och hans Vägen till Klockrike. Boken berättar om Bolle och hans liv som luffare i Sverige under industrialiseringens tid, hur han vandrar vägarna fram och tillbaka, hur han får uppleva både tadel och rädsla, men även glädje och viss kärlek. Trots allt håller han ändå drömmen om Klockrike vid liv.

ta´del, klander; (karaktärs)fel som ger anledning till klander (något ålderdomligt). (Källa: NE)

LIVs ärade medlemmar tyckte bra men olika om den här fina berättelsen. Bland annat så ansågs den ha ett väldigt bra språk, vara något spretig, vara en hemskt bra skildring av dåtidens Sverige, innehålla fina livsfilosofier samt vara trevlig och lättläst. Olika delar av boken framhävdes av olika medlemmar. Av dessa kan nämnas beskrivningen av olika luffartyper, episoden med halmdockan och myten om förfarandet för att kunna se de liktåg som skulle gå till kyrkan kommande år. En medlem tyckte att episoden med halmdockan gav så kallad ”deckarfeeling”. En annan medlem tyckte att myten om liktågen var ruskigt spännande och välskildrad. Inledningen med cigarrmakarna tycktes av vissa inte riktigt passa in med resten av boken. Nåväl.

Sen närmade sig stunden då ordet hysteri skulle nämnas säkert mer än två gånger. Ja, det var slutet på boken som manade fram det ordet. Pass på nu för i nästa stycke kommer slutet avslöjas.

Det tycktes en hel del om Bolles bortgång och återfödelse bland ett vandrarfolk på någon slags paradisplanet. Ett hysteriskt slut. Ett abrupt slut. Ett bra slut. Ett konstigt slut. ”Nangijala för vuxna”-planeten var en fantastisk beskrivning. En medlem tyckte det var himla fint att Bolle fick återfödas bland vandrare, samtidigt som Harry ansågs försöka vara lite ”exotisk” och ”icke-rasist” då Bolle hamnade i Brasilien. Fast på en paradisplanet. Medlemmarna undrade om det hela med återfödelse kanske var ett ställningstagande av Harry, eller om det bara var en slags nymodighet för tiden. Det hela är ovisst.
”Varje människa är en hertig av ovisshetens land. Skillnaden i vetande kan vara stort de olika mänskorna emellan. Men skillnaden i ovisshet och obesvarad gåta är inte särdeles stor. Den är i själva verket lika med noll. Och därför skall den enskilda människan respekteras såsom hertig av ovissheten och som kännare av den slutliga vissheten som är lika med noll”

Hur som helst så var Bolle allmänt omtyckt. Han beskrevs som den siste luffaren, och att han är sin egen som väljer att luffa. Och nog fylldes väl ändå hjärtat med en känsla av sorg när det konstaterades att drömmen aldrig gick i uppfyllelse, han nådde aldrig Klockrike.

”Vi är alla löss i världens höga skogar. Men sköna löss, på två ben. Och mycket kan vi, mycket drömmer vi och mycket förmår vi. Långt bortom solen ser vi, och långt bortom månen. Och vi vet att vi ska dö, men vi går upprätt ändå”

Allt detta skedde alltså under utbölingarnas uppsyn, och nog verkade dom lite tagna, ja nästan lite rörda, efter denna åtråvärda upplevelse. Mer vin sattes in, och för att vara på den säkra sidan även en hel del underhållning. Två ärade medlemmar hade satt ihop ett quizz med ett inte så litet litterärt tema. Men först krävdes mer förtäring i form av fantastisk vegansk moussaka och sallad.

När sen väl underhållningen satte igång var samtliga festdeltagare uppdelade i lag. En viss nördvarning utfärdas vad gäller lagnamnen, men å andra sidan är det här en bokcirkel! Lagen var: Den hemliga Dan Brown koden, Det döda liket, De kåta neandertalarna och Mordors mentalanstalt. Quizzet bestod av flera delar som genomfördes med jämna mellanrum under kvällen.

Men så småningom var det dock dags att återgå till allvaret. Nya böcker skulle presenteras. En slutlig vinnare skulle utses. Det var den ärade medlemmen Jennys tur att presentera. Jenny ville denna gång stå för en motreaktion mot alla de västerländska författare som lästs tidigare. Hon beskrev det lite som en plikt, och hade med sig tre böcker för ändamålet. Men i det sista bytte hon ändå en ”plikt”-bok mot en som hennes hjärta krävde. Så följande böcker stod inför den gastkramande omröstningen:

Allt går sönder av Chinua Achebe

Blindheten av José Saramago

Vägen av Cormac McCarthy

Gastkramande var ordet sa Bull. Eller var det Bill?
Vinnande ur striden gick till slut Allt går sönder.
Sen fanns det inget annat att göra än att raskt gå över till efterrätten, smältande chokladpaj. Inte en så liten heller. Och slutakten i underhållnings-quizzet, den mer interaktiva delen. Alla lagen skulle framföra varsitt sångnummer. Ja dra på trissor. Därefter genomfördes en hård men rättvis rättning av hela kalasquizzet och varje lag fick välja ett pris utifrån placering i tävlingen.

Och så sammanfattas en underbart härlig kväll med fantastiska LIV.
/Elin

Jams, våld och kolanötter

2010-01-31T22:48:00.003+01:00

Vad är egentligen en kolanöt? En nöt med mycket tvivelaktigt innehåll? Något som får en att för en stund glömma världen? Och vad är kauri, mer än något som fungerar som betalningsmedel? Svaren på dessa frågor finns att läsa i Allt går sönder av Chinua Achebe.

Till kvällens sammankomst dricks det afrikanskt vin. Värdinnan hade planer på att tillaga jams, men hade lite svårt att få tag på denna delikatess och bjöd istället på de sedvanliga ostarna och kexen. Tur var väl det. En efterlängtad medlem har nyligen återvänt efter en vistelse i Norge och Västindien och kunde meddela att jams minsann inte är särskilt välsmakande. Delikatess eller inte, men i Allt går sönder verkar en människas värde mätas efter hur stort förråd av jams personen i fråga har.

En medlem utbrister att det enda boken handlar om är jams och våld. Men Allt går sönder är även en roman om hur lätt det är att slå sönder en civilisation. På hundra år slår kolonisatörerna itu en civilisation som tagit tusen år att bygga upp, som det står i förordet. På nästan 300 sidor skildrar Achebe några afrikanska byars och en enskild mans sönderfall. Stundtals är det riktigt bra, stundtals är det uttråkande, anser några medlemmar. Några av oss brottas med språket i romanen. Andra gillar det talspråkliga, puttriga intrycket och den känsla av muntlig berättartradition som genomsyrar romanen.

När kommer egentligen de där kolonisatörerna? undrar en medlem. Varför händer det ibland ingenting? Och varför händer det ibland väldigt mycket? Och slutet, varför ser det ut som det gör? Någon medlem menar att själva sönderfallet och frustrationen kan anas i romanens struktur. Vi är eniga om att Allt går sönder skildrar kollisionen mellan två olika sätt att se på världen. Kollisionen är oundviklig, och något av synsätten måste gå segrande ur striden. När huvudpersonen Okonkwo inser att han inget kan göra, gör han det enda som står i hans makt. Kanske det enda han själv kan bestämma över. Slutet är abrupt, men hur skulle det annars kunna vara? Några medlemmar stör sig på att de inte kommer denne Okonkwo särskilt nära. Han anses vara en alltför principfast och känslokall man, enbart för principernas skull. Andra anser att det är just Okonkwos avsaknad av visade känslor som gör honom trovärdig.

Under diskussionen slås vi av hur präglade vi är av den västerländska kulturen vi är en del av. När den stora svärmen gräshoppor sveper in över Okonkwos by läser vi in bibelallusioner och väntar oss något fruktansvärt. Istället dansar byfolket glädjedanser, fångar in gräshopporna och äter upp dem. Vi funderar också kring det där med de döda förfäderna och hur byfolket kunde gå med på att det var förfäderna som talade, trots att det bara var dåligt skådespel av byborna. Någon medlem gjorde en parallell till vår kultur och de överenskommelser vi har med varandra. Som på julafton till exempel, då ingen skulle få för sig att dra masken av jultomten och avslöja vem som döljer sig bakom masken, trots att man hör att det kanske är någon släkting. Nu fyller kanske inte jultomten samma funktion som de gamla förfäderna i Okonkwos by, men dessa sociala överenskommelser vill dock ingen bryta.

Efter att det sydafrikanska vinet börjar sina slingrar sig våra tankebanor till hur kvinnor och män framställs i romanen. Det är kvinnorna som står för de myter och berättelser som förklarar världen. Männen verkar inte ha något bättre för sig än att kriga och döda. Vi börjar undra över varför världen egentligen ser ut som den gör. Rent logiskt borde ju kvinnor härska i världen. Kvinnor bär ju de barn som sedan bär livet vidare. Myter och berättelser är dessutom bra mycket trevligare än våld och krig. Att bära livet vidare är att föra civilisationen vidare. Och så vidare. Ungefär här börjar diskussionen om Allt går sönder ta slut. Romanen var inte som vi väntat oss och vi kommer nog inte läsa om den. Men om det ska man inte orda alltför mycket. Vi är dock glada över att vi läst denna roman.

Efter utsvävningar till en annan nigeriansk författare börjar vi lämna den afrikanska kontinenten. Vi enas om att det snart är dags att ta oss till Stockholm för att gå på teater och dricka vin i hotellbarer. En medlem utses till teateransvarig och en annan ges i uppdrag att titta närmare på bioprogram. Slutligen var det dags för bokklubbens senast invalda medlem, Elin, att avslöja sina första bokval. Bok nummer ett presenterades som en blandning mellan romantisk klassiker och köttmassaker, och alltså något som torde falla Elin väl på läppen. Pride & Prejudice & Zombies av Jane Austen och Seth Graham-Smith var valet. Därefter presenterades Elins vilda kort, en bok hon fick syn på av en slump inne på English Bookshop, nämligen Good Omen av Neil Gaiman och Terry Pratchett. Slutligen drog Elin upp en bok som hon börjat läsa men inte läst vidare i - The Picture of Dorian Gray av Oscar Wilde. Här hörs ett sus bland bokklubbens medlemmar. Romanen var nämligen en av dem som diskuterade under den allra första liv-sammankomsten, men ingen medlem har efter dess tagit upp någon av Wildes böcker vid sina bokpresentationer. Efter en jämn omgång går The Picture of Dorian Gray segrande ur striden.

av Sara

Bristande diskussioner

2010-01-27T21:07:00.002+01:00

Den andra advent träffades vi hemma hos bokklubbens nyaste medlem Elin för att diskutera novellsamlingen Brist av Anna Schulze. Boken vann förra mötets omröstning genom att vara ett ”vilt kort”, som ingen hade hört talas om och därför inte hade några förföreställningar om. Det var därför extra spännande att höra vad vi efter läsningen fått för uppfattningar om boken.
Det visade sig att medlemmarnas upplevelser ibland stämde överens, och ibland gick brett isär. Medan vissa tyckte det var kul att läsa noveller, tyckte andra det var svårt och att novellerna bara blandades ihop. Isabella gick till och med så långt som att påstå att hon inte gillar novellsamlingar. Noveller ja, men inte i samlingar. Hela bokdiskussionen kom därför först att handla om frågan om hur man egentligen läser en novellsamling på bästa sätt - alla noveller på en gång eller en då och då? Detta ledde i sin tur in på hur man sedan diskuterar novellsamlingar – varje novell för sig eller upplevelsen av hela boken? Några entydiga svar på dessa frågor fann vi aldrig, men vi betade av Schulzes samling novell för novell.

Vi är alla överens om att det är noveller som berör. Även om man gillar eller inte gillar novellerna, så finns det någonting i Schulzes författarskap som gör att man reagerar, tar till sig, känner. Man kanske inte alltid förstår precis allt (”men vad är ett glissando?”) och många av novellerna har diffusa slut. Styrkan i hennes författarskap ligger istället i att hitta det enkla och fina. Likaså visar Schulze en fantastisk förmåga att byta perspektiv. Även fast hennes huvudkaraktärer och intriger varierar i så hög grad att man förstår att hon inte kan ha upplevt allting själv, finns i hennes berättelser hela tiden en känsla av närhet och äkthet som gör att man ändå tror det.
Sara försöker förtvivlat koppla ihop novellerna – kan huvudkaraktären i den ena, vara systern till huvudkaraktären i den andra? Är det samma person som är pappa i novellen Omlott och make i novellen Den? Kanske, eller kanske inte. Hursomhelst - vi vänder och vrider på intriger och personer, och märker hur novellerna växer när vi pratar om dem.
Vi enas om att novellen Fighter är den som sticker ut mest, och Sekund den som ingen av oss egentligen förstår. Stilen och formatet i novellen Högmässa uppskattas av många. Som favoriter utkristalliserar sig novellerna Den gungande madonnan, Omlott och Ljusgult. Den sistnämnda får tre av medlemmarna att brista ut i så lyriska lovord att det i alla fall övertygade undertecknad, som inte hunnit läsa just denna, att läsa den efter bokträffen. De lyriska orden byts dock mot bestörtning, äckel och upprördhet när det gäller novellen Voyeurer. Vi enas om att den novellen inte passar in med resten. Så sammanfattningsvis - läsvärda noveller som berör. Men hoppa över den sista.

Till nästa vecka presenterade Annika tre böcker, med motiveringen att det är sådana som står i bokhyllan och aldrig blir lästa på grund av tidsbrist (= en mycket bra motivering och anledning till att vara med i en bokklubb) Segrande ur striden gick Vägen till klockrike av Harry Martinsson, och besegrade fick Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates och (för andra gången) Garcia Marquez Hundra år av ensamhet se sig.

/Ida (som för närvarande läser ännu en novellsamling – Det andra målet av Jonas Karlsson, med stor behållning)

Pausbok

2010-01-04T12:26:00.002+01:00

I väntan på att den nyförälskade skribenten tar sig i kragen och lägger upp nästa inlägg kommer nu en ~~pausost~~ pausbok. Med denna bild vill jag härmed säga att det kanske är dags att LIV tar sig till en biograf inom kort, som vi gjorde förra året. Någon som har något förslag? Jag skulle gärna slå ett slag för Where the wild things are, om det det inte vore så att jag redan har biodejt för den boken nu i januari.

Never let me go

2009-11-23T22:55:00.003+01:00

Datum: Måndagen den 9:e november
Plats: Saras och Emils mysiga vardagsrum på Kantorsgatan
Bok: Never let me go av Kazuo Ishiguro
Förtäring: allas våra favoriter – kex, ost, röror, oliver och päron
Dryck: Sara fortsatte med den genialiska idén att gå till systemet och be om vin som passade till boken, dock stötte hon på lite problem där den här gången. Eftersom britter tydligen inte kan göra vin blev det sherry (en liten succé som kanske blir tradition?) följt av det tyska, vita vinet Tre apor som skulle matcha Saras känsla för boken, att hon väntade sig en sak men fick en helt annan.

Kvällen inleddes , efter det sedvanliga småpratandet, med att vi alla presenterade oss lite kort för vår nya bokcirkelmedlem, apotekarstudenten Elin, och hon för oss. Sedan gick vi raskt över till att diskutera kvällens bok Never let me go av Kazuo Ishiguro. Man kan säga att det är en sorts dystopi, lite sci fi fast inte alls på ett sci fi-sätt. Läsaren får följa några barns uppväxt på en idyllisk och skyddad skola på engelska landsbygden. Man vet lika lite som barnen om varför de egentligen växer upp där, varför de är så speciella och måste skyddas. Det enda man får veta är att de ska bli donatorer men inte av vad eller varför. Men långsamt, långsamt nystas sanningen fram.

De flesta av oss var väldigt positiva till boken, ord som ”fin läsupplevelse” och ”kuslig men fin” användes för att beskriva den. Vi som läst den på engelska var förvånade över hur lätt det var att hänga med i språket. En i gruppen hade dock gett upp efter första sidan och bytt till svenska… Berättarstilen diskuterades en hel del – några av oss hade väldigt svårt för hoppandet i tiden. Det är ganska omständigt när berättaren hela tiden säger saker i stil med ”för att berätta om det här måste jag först berätta om…” men det kan också, enligt vissa av oss, vara bra att det går så långsamt framåt. Att det dröjer så länge innan man får veta vad som är fel gör bara att man vill läsa vidare för att få veta. Man får en ”kliande känsla”, som någon uttryckte det (”obehaglig” sa någon annan), som driver en att fortsätta. Vi tyckte också att sättet som boken skiljer sig från andra framtidskildringar var bra. Att man får veta så lite om hur allt fungerar i den värld som Ishiguro beskriver ger utrymme för väldigt mycket eftertanke och dessutom gör det att man får uppleva historien precis som barnen gör det, ovetandes. Vi pratade ganska mycket om personerna i boken och om vi tyckte om dem eller inte. Meningarna var delade, men vi var överens om att man inte kommer karaktärerna nära. Däremot är det en fin skildring av relationerna mellan några människor som bara har varandra att ty sig till och hur små saker kan vara så viktiga i relationer. Bokens etiska problem blev det också en lång diskussion om. Hur långt är vi människor beredda att gå för att bota sjukdomar? Är det rätt att barnen i boken skyddas, för deras eget bästa, eller har de rätt att få veta sanningen?

Till sist var det min tur att presentera tre förslag på böcker att läsa till nästa träff. Valet stod mellan en deckare, Roslund och Hellströms Odjuret, originell road trip-skildring, Allt är upplyst av Jonathan Saffran Foer och en ungdomsbok, Nick och Norah's oändliga låtlista av Rachel Cohn och David Levithan. Efter en otroligt jämn röstning gick den sistnämnda boken segrande ur striden.

Malin

El-chocker och champagne...

2009-11-23T14:36:00.009+01:00

Hoppfull - fast mörk!
Svår att ta på allvar!?
Lätt!
Rycker inte tag i en!
Fin!
Väldigt bra!
- Ska vi läsa den och samlas igen om 30 år?

Närvarande bokcirkelälskare: Isabella, Sara, Anna, Ida och Jenny.

Det svenska och det vackra engelska/amerikanska omslaget

Den handlar om kontraster - livet och döden - hur vi ser på manligt och kvinnlig - framgång och nedgång - frihet och instängdhet - fysisk och psykisk isolering - stad och landsbygd - och det vi samlas kring är Sylvia Plaths debutroman Glaskupan. En bok som de flesta hade hört talas om och hade en uppfattning om innan vi blickade ner på det första bladet. Några av oss har faktiskt redan läst den, men det var åtskilliga år sedan.

Vår samlingsplats för mötet denna den nittonde oktober var runt Isabellas soffbord. Medan ostar framställdes och gästerna lättsamt började läppja på vinglaskanten fördes många samtal om hur det varit sen sist, samtidigt som pratat gled in på damen i fråga. Sylvia Plath var den innerliga poeten som 1963 kom ut med sin första roman. Inte uttalat självbiografisk är den, men påtagligt influerad av författarinnans upplevelsevärld och liv - och senare tragiska bortgång.

Vackra Sylvia Plath

Berättelsen handlar om nittonåriga Esther som återberättar, under första halvan av boken om sin vistelse i New York, som praktiserande på ett förlag - ett liv i lyx och glättigt överflöd. Andra halvan handlar om Esthers psykiska nedbrytning då hon återvänder hem till Boston, efter att hon fått reda på att hon inte kommit in på den författarkurs som hon drömt om att bli en del av. Efter flera självmordsförsök läggs hon in på mentalsjukhus och möter där alltifrån nyskapande varma relationer till elchockbehandlingar.

Huvudpersonen Esther har påverkat oss alla. Dock på helt olika sätt, vilket berikar! Hennes kyla, avtrubbning, tragiska uttryck, satiriska förhållningssätt - ja visst påverkar det! Vi tycker alla att det är häftigt att Plath har lyckats få läsaren att verkligen leva sig in i Esthers känslor - eller kanske ickeexisterande känslor. Man får kliva in i hennes glaskupa, in i hennes (valda?) avstängdhet från världen. För ingenting verkar viktigt eller varken stort eller smått. En del av oss tyckte detta var rentutav deprimerande, medan vissa inte kunde låta bli att ta det som en gnutta satir. Språket hade alltså ett djup, men på ordnivå var vi inte alla lika förtjusta.
(Nu när jag sitter här och skriver och reflekterar - ganska långt efter denna kväll i fråga - kommer jag på att vi faktiskt diskuterade om man inte kände sig som stående utanför Esthers glaskupa, just för att man inte känner med henne. Hennes beteende bemöts snarare med frustration än sympati hos en del läsare. Varför var hon tvungen att kasta ut alla fina kläder från balkongen - det var väl onödigt? eller Ja! nu kanske hon klarar av att ta livet av sig - Good for her! Så - hmm - Släpper Plath in läsaren innanför Esthers (hennes) kupa av glas? Meningarna går bevisligen isär.)

Ingen bokcirkelskväll utan symbolsnack. I denna roman blir det den jämnåriga kvinnan Joe som diskuteras. Är hon egentligen Esthers dubbelgångare och den som får representera Esthers alla sämsta sidor? Är det därför hon inte står ut med hennes närvaro? Är det därför det är först efter Joes död som Esther kan gå vidare och slå sig fri - krossa glaset - andas allas luft?

Vi förenas i en tanke på att boken är en bra beskrivning av 50-talets USA och mentalsjukhusen, så som det säkert såg ut på en del ställen. Vi tror även att boken representerade en, för sin tid, ny och revolutionerande syn på kvinnan (in hysteria robur). Bland annat tar den upp preventivmedel, presenterar kvinnor på allmänt höga positioner och Plath låter sin huvudkaraktär vara just en fristående kvinna som härskar över sin egen kropp och som inte vill gifta sig. Det ska tilläggas att vi även tyckte om att mannen inte för den sakens skull nedvärderades eller förlöjligades, utan vi var överrens om att den bild av mannen som beskrivs är relativt nykter. Även om den här Buddy var en himla mes! (flin)

Precis som en riktigt bra diskussionsbok ska tar oss bokens många teman in oss i en diskussion om aktuella ämnen. Vi pratar om prestationsångest hos dagens ungdom (oj, har vi redan blivit så gamla?) Ytligheten. Skolan. Modevärlden.

Eftersom vi vid detta tillfälle är fem blivande lärare närvarande kan vi inte låta bli att fokusera mycket på: Skulle man kunna använda boken i undervisning och i så fall hur? Vi vill definitivt jämföra den med den kanske manliga motsvarigheten i romanform, nämligen Räddaren i nöden av J.D. Salinger. Vi pratar om hur en parallelläsning med dessa två titlar skulle te sig, då förslagsvis på gymnasiet. Vi skulle kanske även kunna tänka oss att lägga denna, enligt vissa, pärla i händerna på någon av alla dessa realityboksslukande ungdomstjejer. För Glaskupan, och för all del Räddaren i nöden, innehåller mycket av det som vi tror många ungdomar längtar efter att få höra, viskandes från sin nästa. Någon som säger: Du är inte ensam. Det går över. Ge inte upp. Du duger.

Så,
ska vi samlas och läsa den igen om 30 år?
Vad tycker ni vänner, systrar av ord?
- och alla ni som läser om våra bokliga äventyr?

I slutet på kvällen presenterade Anna tre nya bokförslag. Dessa var: Lloyd Jones Att tro på Mister Pip, Kazuo Ishiguros Never let me go och Aldous Huxleys klassiker Du sköna nya värld. De flesta rösterna föll i slutändan på den japanskbrittiske Ishiguros roman om en annorlunda uppväxt på en internatskola på den engelska landsbygden. Även vinnare av Bookerpriset.

Jag kanske inte ska nämna att vi tjuvfirade vårt ettårsjubileum med en flaska rosa champagne. Nej, det nämner vi inte. Då blir ni så avundsjuka.

Vid datormaskinen denna gång: Jenny

När bilden möter ordet

2009-11-01T22:02:00.003+01:00

– Nina Hemmingsson på Uppsala universitets Språkvårdssamfunds höstmöte

I publiken väntar allt från akademiker i pensionsåldern som tålmodigt är på plats i god tid, till nyblivna studenter som släntrar in lite för sent. Vi är förvånansvärt många som samlats för att lyssna på serietecknaren Nina Hemmingsson. Kanske beror det på att hennes serier finns i varje nummer av studenttidningen Ergo, kanske för att hon en gång bodde i Uppsala eller kanske är det helt enkelt för att hennes serier berör de allra flesta – hennes ångestfulla komik har fångat mig och många därtill, och nu vill vi höra henne berätta om skapandet av dessa ord och bilder.
Det är meningen att hon ska berätta om hur bilden möter ordet. Det är kanske lättare sagt än gjort, visar det sig, eftersom hon flera gånger under den dryga timmen hon pratar, har svårt att hitta just orden som beskriver vad det är hon gör, och hur hon gör det. Hon återkommer hela tiden till att hon ”inte tänker utan bara gör”, och att hon inte är fullt medveten eller har kontroll över vad som händer i det block hon ständigt bär med sig för att inte tappa bort någon tanke. Allting bara kommer, vilket gör att hon ibland liksom stannar upp och frågar sig ”Vem är du och vad gör du i mitt ritblock?”.
Hon säger att hon inte har fler tankar än någon annan, men att hon kanske utnyttjar sina tankar på ett medvetet sätt. Hon säger att hon inte tjuvlyssnar, och att hennes teckningar inte heller är särskilt självbiografiska, men att de uppkommer i möten i vardagen. Hur? Hon vet inte riktigt.
Men med bestämdhet berättar hon i alla fall att hon alltid börjar med språket. Om det mot förmodan någon gång skulle komma en bild först, följer det nästan aldrig någon text. Och så kommer hon in på kärnan, det intressanta, det som man förstår är det som driver henne – att försöka förklara varför hon valt att sätta ihop ord och bild.
Hon tycker om serieformen eftersom den är så direkt. Den är bättre än en berättad historia eftersom ”man får allt” och inte behöver fundera. Hon tänker ibland att hennes serier skulle kunna vara noveller, men det hela slutar ändå med en vilja att teckna – bilderna finns ju i huvudet lika mycket som orden, och hon vill på något sätt ha kontroll över hur läsaren föreställer sig det hela. Det är något som skaver i hjärnan de där funderingarna på vilka det är som ska säga det hon skrivit, och var och hur de ska säga det. När hon sen väl tecknat bilderna, går hon ofta tillbaka till språket och justerar och ändrar så att det passar hur bilden tillslut blev. Det är dynamiken mellan ord och bild som är det viktiga - bilden ska hänga ihop med texten, men inte säga samma sak som den. För henne kan dessutom själva orden vara bilder – orden säger en sak genom själva bokstavskombinationen, men också en sak i hur de är tecknade, och de kan se fel ut rent bildmässigt. Hon är noga med att använda ett korrekt språk i sina serier, även om hon ibland stoppar in medvetna fel för att synliggöra innebörden i ordet. Känn själva på skillnaden i pojkvän och pojk-vän. När hon pratar om hur ord sägs och ser ut, och hur de kan fastna och dimpa ner i en på ett nytt sätt, märker man vilken viktig del såväl ord som bild är i hennes serier.

Samtidigt som hon försöker beskriva sitt arbete för oss flimrar vissa av hennes serier förbi på skärmen bakom henne. De får publiken att skratta, men de förstärker även det hon försöker få oss att förstå. Eller förstå och förstå, kanske kan man aldrig fullt förstå en annan människas skapande. Men ändå blir den kraft som ryms i hennes skapande tydlig, den process det innebär, liksom svårigheten i att kunna sätta ord på vad det är hon faktiskt gör.
Men i hennes serier finns orden, och tillsammans med bilden slår de ofta rakt i magen på ett sätt som få andra gör. Ibland behövs det inga förklaringar. Nina Hemmingssons serier talar tydligt sitt eget språk.

Gentlemen och Gentlekvinnor

2009-10-20T16:32:00.002+02:00

Tid: den 4 oktober (kanelbullens dag)
Plats: ett vardagsrum i Flogsta
Förtäring: il Conte och de sedvanliga ostarna
Roman: Gentlemen författad av Klas Östergren

Kvällens möte var något av en milstolpe då vi skulle diskutera Klas Östergrens roman Gentlemen, en roman som varit med på vår att läsa-lista ända sedan bokcirkelns begynnelse. Trots detta var vår styrka runt vinglasen något decimerad, och det hela blev inte bättre av att två av deltagarna knappt börjat tumma på romanens 100 första sidor. Men så som de gentlekvinnor och krigarinnor vi är lät vi oss inte nedslås av detta mankvinnofall utan skred genast till verket med att diskutera romanens karaktärer, miljö, handling och i somligas mening uppstyltade språk.

Gentlemen är en roman som man gott kan ta sig tid att läsa långsamt. Den vindlande handlingen som tycks förirra sig ner längst lika många sidogator och villospår som Henry Morgans historier i jakten på sanningen, tillsammans med romanens balansnummer mellan att å ena sidan vara en sann historia och å andra sidan vara en skröna gör att den njuts bäst med eftertanke. Som vanligt ledde författarens användning av språket till en livlig diskussion. Vissa ansåg att språket till en början stått i vägen för dem när de skulle ta sig in i Klas Östergens värld medan andra ansåg att författaren på ett genialiskt vis förändrade språket utifrån situation och person och på det viset hjälpte läsaren längre in i romanens handling och dess karaktärer.

De spännande bröderna Morgan diskuterades utförligt, vad tyckte vi egentligen om Henry, var han underhållande eller tragisk och vad kände vi för honom i slutet – medlidande eller irritation? Bristen på tydliga, starka och sympatiska kvinnor diskuterades. Förtog det något från romanen att de lyste med sin frånvaro (Maud räknades inte riktigt)? Eller var det helt enkelt så att romanens fokus på Klas, Henry och Leo som vänskaps- och broderskapsroman gjorde kvinnliga karaktärer onödiga? Samliga närvarande var överens om att karaktären Klas Östergren var något av en gåta och såg med spänning fram emot att få följa hans och bröderna Morgans berättelse i uppföljaren Gangsters.

Hogartaffären och Sterner var en annan aspekt av romanen som diskuterades flitigt. Vad hände egentligen? Kommer vi att få klarhet i det om vi läser Gangsters? Och hur var det egentligen med non videre sed esse - att vara men inte synas. Sterner beskrevs just så av Franzén på golfbanan och sedan beskrev Klas hur han uppfattade att Henry ville vara på samma sätt: ”Han ville vara, men inte synas.” Finns det en röd tråd här som vi inte hittade under vår läsning? Frågorna hopade sig ju längre kvällen led och när vi närmade oss kvällens slut hade vi fler frågor än svar, något som inte är helt ovanligt i dessa sammanhang.

Vi kom i alla fall överens om att Gentlemen bjudit på mycket underhållande läsning, att den stundtals var förlamande rolig tills man på nästkommande sida bjöds på något mycket svart. Som en av oss uttryckte sig (det var mot slutet av kvällen och jag har därför glömt att anteckna vem av oss som yttrade dessa bevingade ord): Boken är som en boxare, den delar ut lite slag här och där – allt står inte här, man måste tänka efter lite själv också.

Från att strikt ha fokuserat diskussionerna på romanen (så strikt som det är möjligt när man möts såhär i goda vänners lag) vandrade diskussionen vidare till de rykten om en tv-serie SVT skall göra om romanen. Detta ledde till att vi diskuterade tänkbara castingval och vilka skådespelare som kunde tänkas göra Henry, Leo och Klas rättvisa på skärmen. Vitt skilda åsikter kastades fram och åter över bordet och det hela utmynnade i en diskussion om huruvida bröderna Morgans version av gentlemen skulle kunna jämföras med Selma Lagerlöfs kavaljerer på Ekeby. Vid det här laget ansåg vi nog alla att diskussionen gått oss lite ur händerna och gjorde en sista heroisk insats för att återföra diskussionen till romanen Gentlemen eller i alla fall något lite mer bokcirkelrelaterat.

Nästkommande träffs bokval presenterades av Sara som gav oss en nervkittlande inledning. Det handlade om tre kvinnor, ett självmord, en ledamot i Svenska Akademin och en som hon knappt visste något om. Med pirr i magen och pennspetsarna i givakt mot pappret lyssnade vi spänt på de nominerade. Glaskupan av Sylvia Plath (hon med självmordet), Dykungens dotter av Birgitta Trotzig (hon i Svenska Akademin) och Insekt, en novellsamling av Claire Castillon (en okänd fransyska hon läst om på i DN och på www.bokhora.se). Efter den sedvaliga omröstningen, anspänningen och väntan på att sms-rösterna skulle inkomma avslöjades att nästa roman är Glaskupan av Sylvia Plath.

Kvällen avrundades med att Isabella ställde en mycket intressant fråga: Vem är det sena 1900-talets svenska författare? En mängd namn lades fram som förslag men vi kunde inte sätta något speciellt namn på toppen. Det krävdes kanske eftertanke och måhända lite efterforskningar? Vi gav oss själva i hemläxa att fundera ut vem just vi skulle rekommendera om en sisådär 30-40 år.

Fortsättning följer…

Vid tangenterna Anna

In libris veritas och Nobelpristagaren

2009-10-11T20:43:00.002+02:00

En söndag i våras träffades vi i bokcirkeln för att diskutera Herta Müllers Hjärtdjur, en bok som jag tyvärr inte hade läst men ändå fick till uppdrag att blogga om. Av olika orsaker (tänker inte gå in på några ursäkter eftersom jag inte har några) blev mitt blogginlägg aldrig skrivet och mina kära bokcirkelvänner har varit snälla nog att inte påpeka något om det. Men nu har ju Herta Müller gått och blivit Nobelpristagare i litteratur, alltså måste världen helt enkelt få veta vad In libris veritas tyckte om hennes bok!

Jag har fortfarande inte läst Hjärtdjur, eller någon annan av hennes böcker för den delen. När hon presenterades som mottagaren av årets Nobelpris i torsdags eftermiddag hade jag precis börjat ett pass i informationsdisken på Nyköpings stadsbibliotek, där jag gör min praktik (jag är inte lärarstuderande som de flesta i bokcirkeln utan läser biblioteks- och informationsvetenskap). De två bibliotekarierna jag jobbade med satt och lyssnade spänt på webbradion när jag kom, men deras reaktion när de hörde Herta Müllers namn var minst sagt sansad. Ingen av dem hade läst henne, så det kändes inte alltför pinsamt att erkänna att jag hade haft Hjärtdjur liggandes hemma oläst hela sommaren. Det var ju faktiskt lite kul att jag hade en av bibblans sex böcker av Nobelpristagaren liggandes hemma, bara sådär. (Jag behöver väl inte säga att de andra fem blev utlånade inom loppet av, kanske, en kvart?) Nu har jag dock, som den omtänksamma bibliotekarie jag är, lämnat tillbaka den så att andra kan njuta av den.

Om mina bokcirkelvänner njöt av den är inte helt enkelt att svara på. Det är ju ett tag sen den diskuterades, och mina anteckningar (inklämda längst bak på sidorna för adresser i min kalender) är ganska svårtydda. Men jag minns tydligt att Hjärtdjur var en av de böcker som diskuterades länge och väl. Enligt mina anteckningar beskrevs den som ”fin och hemsk”, ”svår att komma in i”, ”en trovärdig skildring av förtryck”, ”invecklad” och ”bra men svår”. En intressant beskrivning var att den skildrar förtrycket genom språket snarare än genom handlingen.

Om språket har jag skrivit att tjejerna tyckte det var ”vackert”, ”poetiskt”, ”för mycket”, ” ibland ren poesi”, ”återhållsamt – inget sägs rakt ut” och ”mycket metaforer och symboler”. Det sistnämnda diskuterades livligt – någon utbrast vid ett tillfälle ”Men är sömmerskan också nån jävla symbol?!” och den vanliga funderingen ”Måste allt ha en betydelse?” togs upp.

Bokcirkeln var överens om att det inte var en lätt bok att ta sig igenom, och några verkade tycka att den var mer jobbig än bra. Någon sa att böcker ju inte alltid behöver vara njutbara, motstånd är också bra. Precis som när vi läste PO Enquists Kapten Nemos bibliotek tyckte alla att boken verkligen behövde diskuteras och att det gjorde den bättre. Hjärtdjur skulle komma att leva kvar hos In libris veritas, även om Herta Müller inte hade fått Nobelpriset.

Malin

Läskig sommarläsning, eller?

2009-10-04T15:42:00.005+02:00

När vi samlades för att diskutera sommarens bok var det på en fredag i september. Det kändes som ett bra val av dag, utan att oroa oss över plugg eller jobb dagen efter kunde vi låta det ta den tiden och det vinet och den osten det behövdes för att hinna med bokprat och annat prat, vi hade ju inte setts sen i slutet av juni! Det saknades en medlem, som den här hösten övergett oss för de snabba cashen i grannlandet. Hon var naturligtvis saknad, men vi hoppas att hon är med oss i tanken och på bloggen.

När vi satt oss till rätta hos Ida blev det såklart en sedvanlig runda, men den handlade inte om sommarens bok, utan om vad vi gjort under sommaren. Äventyret på Ottegrund nämndes såklart, men eftersom medlemmar som tyvärr inte kunde delta redan hade läst det utmärkta sammanfattande här på bloggen visste de redan de mesta som hade hänt. Istället pratade vi om vad vi haft för oss under resten av sommaren och vad vi läst. Vi berättade om de böcker vi läst eller inte läst och var vi läst dem. En av oss sträckläste Det på ett tåg genom Ryssland, en annan läste massa berlinska böcker i Berlin, en läste hemma på kammaren och förberedde sig istället på att resa i höst, en tog med sitt boktema vart hon än befann sig medan en av oss jobbade så mycket med böcker att det knappt blev något läst alls.

Ungefär en och en halv timme senare kände vi oss mogna för att diskutera dagens och sommarens bok, Det av Stephen King. Att ge sig på ett försök att sammanfatta romanen om en grupp barns, senare vuxnas, kamp mot ondskan i en amerikansk småstad tänker denna bokcirkelsmedlem inte göra här, det blir rakt på diskussionerna. Vi började med en jämförelse av framsideillustrationer, baksidetexter och antal sidor. De olika upplagorna, på både svenska och engelska, pendlade mellan allt från tusen till nära fjortontusen sidor. De flesta av oss hade läst alla, men några hade hunnit med trehundra eller fyrahundra. Ett citat från baksidan på boken hade upprepats många gånger i en medlems hem. Gillade hon att läsa om ”den valpiga charmen hos den amerikanska landsbygden”? Och vad menas egentligen med valpig? Vi återkom till detta senare under kvällen och hur en av oss inte alls lyckats fånga den utan placerat sitt Derry på en mörk, europeisk landsbygd.

Tillslut delade vi i alla fall med oss av våra åsikter om boken. Överlag var vi väldigt positiva och många av oss var också positivt överraskade. Det som vi var mest negativa eller mest förundrade över var avsaknaden av läskigheter. Eller det faktum att det vi tyckte var läskigt inte var det vi trott skulle vara kusligaste. Konfrontationerna med Det och Dess olika skepnader skrämde oss inte, någon sa att det var ondskan eller clownen på håll som var det mest ruskiga. Andra framhävde Mike Hanlons mellanspel om Derrys historia eller kylan mellan Bill Denbroughs föräldrar efter broderns död som det hemskast och obehagligast. Det som är mest verkligt för oss är också det som vi blir mest rädda för. Vi var överrens om att beundra Kings skicklighet att skriva en bok för alla åldrar, där alla kan finna något hemskt och läskigt. Medan ett barn eller en tonåring skräms av Dets alla former och monsterskepnader, den irrationella rädslan, kan en vuxen bli skrämd av den bild av samhället som målas upp, där rasisms och kvinnomisshandel finns överallt och där vuxna vänder bort blicken när barn utsätts för våld av andra barn.

Vi tyckte om Stephen Kings lek med språket och tiden, hur han binder ihop de olika personernas perspektiv och hur man kastas mellan tidpunkter. Det som inträffade 1958 vävs ihop med det som inträffade 1985, och det blir allt snabbare kast ju närmare slutet man kommer. Filmiskt skriven var det någon som sa. Fast filmen Det är inte vidare bra enligt en, så den blev vi avskräckta från att se. Vi talade mycket om språket och om hur de som läst Det på svenska under läsningen förstått att översättningen inte gjorde originalet rättvisa. Vi samtyckte om att man gick miste om en del språkliga ting genom att läsa den svenska versionen, men det kunde även leda till att man förlorade en del om man som undertecknad inte är jättebevandrad i åttiotalets amerikanska språk. Som tur var fick jag ord översatta av mer språkkunniga bokcirkelsmedlemmar.

Om romanen var för lång var det delade meningar om. En av oss gillade att hon visste att det inte skulle ta slut, man kunde ju alltid tänka att det faktiskt var sexhundra, fyrahundra eller hundra sidor kvar. Hon tyckte också om det faktum att boken på så sätt blev oöverskådlig, precis som livet är. Men hon fick inte medhåll av alla, en blev frustrerade över längden, kom till saken liksom!

Slutet var något som diskuterades, men inte alls så ivrigt som tänkt. Eftersom boken inte lästs ut av alla, blev det hålla för öronen för vissa när upplösningen kom på tal. Här rådde det också delade meningar, en tyckte att slutet ballade ur medan en tyckte om det och någon annan var osäker på vad hon egentligen tyckte. Sexscenen upprörde tillsammans med hur Beverly Marsh/Rogan får stå för allt kvinnligt, både som barn och vuxen.

Över huvud taget rådde det delade meningar om Det, men vi kunde enas om att vi över lag var positiva. Sara sa entusiastisk att det är en roman hon vill se oss läsa om om trettio år och prata om igen, men hon blev avbruten av Ida som menade på att så säger hon om alla böcker. Diskussionen gled över till andra ämnen, till exempel det stundande ettårsjubileet. Den talades om att starta en festkommitté, men under träffen blev inget bestämt. Istället hade vi en sluten omröstning där vi korade den bästa boken med det bästa boksnacket. Vann gjorde P.O. Enquists Kapten Nemos bibliotek, en av de första böckerna vi läste och som uppenbarliga stannat kvar länge i våra medvetanden. Det var en nervkittlande omröstning, men den kom inte i närheten av spänningen bland oss när Ida skulle presentera hennes förslag till nästa bok. Motiveringen var att alla tre böcker fanns i hennes bokhylla, där de stått olästa alldeles för länge. Det är Klas Östergrens Gentlemen, som Ida faktisk föreslagit tidigare, Albert Camus Främlingen och Aldous Hurleys Du sköna nya värld. Trots att den blivit ratad en gång tidigare, eller kanske just därför, vann Gentlemen med tre röster och nästa träff bestämdes att förläggas hos Anna.

Isabella, som uppenbarligen är förtjust i formuleringar som ”en av oss…” ”en tyckte…”

Glitterscener och virtuella korvkiosker - Rapport från Bokmässan

2009-09-30T17:24:00.009+02:00

Jag hade inte planerat att min resväska skulle vara 14 böcker tyngre på hemresan från Göteborg. Det bara blev så. Det sammanlagda summan jag lagt ut på dessa böcker är dock tämligen låg. Några böcker var lotterivinster och flertalet har inhandlats begagnat. Endast en bok var ett rent impulsköp. Med mig i resväskan hade jag också ett anteckningsblock med noteringar av varierad läsbarhet. I detta häfte med anteckningar har jag noterat att ungdomsboksförfattaren Per Nilssons tycker att Mästaren och Margarita är världens bästa bok och att han gillar Korpens sång bäst av sina egna. Noterat är även att kulturminister Lena Adelson Liljeroth inte vet om att Myndigheten för skolutveckling inte längre existerar och kan inte komma på vad myndigheten heter numera (Skolverket). Jag vrider mig i stolen jag sitter på och undrar om det egentligen är skolans fel att den inte välkomnar kulturen, vilket är Adelson Liljeroths åsikt, när inte kulturministern själv har kunskap om skolans organisation. Jag har även noterat en titel på en bok som verkar väldigt läsvärd, Fågelflickor och frusna pojkar, skriven av den numera pensionerade svenskläraren Christine Monthan Axelsson. I Fågelflickor och frusna pojkar skildrar Monthan Axelsson sin lärarvardag och sina möten med dessa sköra, frusna varelser som befinner sig i skolan. Vidare kan man läsa om hur Monthan Axelsson utifrån elevers skrivande arbetar med identitetsskapande. Detta är även något som även Per Nilsson, som tidigare har arbetat som lärare, tar upp när han pratar om sin senaste bok Absolut Per Nilsson, the very best of. Nilsson menar att skrivande handlar om att ta makten över sitt eget liv, och att berättelser kan få oss att påminna oss om att det är vi som har makten över våra liv. Jag fick faktiskt lite hjärtklappning när jag steg in i salen där Per Nilsson, min tonårsidol, skulle presentera sin senaste bok, Absolut Per Nilsson, the very best of. Det var tänkt att Absolut Per Nilsson skulle bli hans sista ungdomsbok, men han råkade skriva en till. När jag efter seminariet berättar att jag ännu inte vågat läsa Absolut Per Nilsson, varför vet jag inte, men antagligen av något slags rädsla att det nu ska vara förbi, att hans författarskap kommer att vara över, berättar han att det är för mig och för alla andra trogna läsare han skrivit ytterligare en ungdomsbok. Det tackar jag för.

Att växa med skönlitteratur var titeln på ett seminarium med Martina Lowden och Amanda Svensson. Undertecknad har läst bådas debutböcker med stor glädje, men gladdes desto mindre av deras miniseminarium. Vad jag trodde skulle handla om hur man med hjälp av litteraturen kan skapa sin identitet blev snarare två enmanshower där Lowden och Svensson berättade om sina litterära resor, om hur de tagit sig igenom pretentiös litteratur i tonåren och hur de så småningom börjat skriva. För de som möter ungdomar som lider av litterär växtvärk var det kanske meningsfullt, men för de som möter ungdomar som inte ens har börjat växa med litteraturen, de som kanske inte ens har slagit rot än, var det tämligen ointressant. Missförstå mig nu inte, jag har ingenting emot Lowden och Svensson eller deras debutböcker, jag önskar bara att innehållet skulle motsvara mina förväntningar och den rubrik detta seminarium bar.

Mina förväntningar grusades dock inte när Monika Fagerholm under rubriken En berättelse i förvandling talade om Glitterscenen tillsammans med förläggaren Eva Bonnier. Endast tre meter ifrån henne, ifrån Fagerholm, satt jag och skrev så att pennan glödde. Tyvärr glödde den nästan sönder anteckningsblocket, för jag har nu väldiga svårigheter med att tyda vad jag skrivit. Den känsla jag dock efter detta samtal bar med mig var ren och pur upprymdhet. Och en vilja att läsa om Glitterscenen, och även Den amerikanska flickan. Samtalet handlade om Fagerholms senaste roman, Glitterscenen, men även lite om skrivandet, livet och kärleken i allmänhet. Det Fagerholm ville undersöka med dessa två romaner, Den amerikanska flickan och Glitterscenen, var hur ett brott blir en mordgåta blir en berättelse blir berättelser blir en myt. Vad som sker med sanningen är inte så viktigt, utan det är myten och mytbildningen som fascinerar oss människor. Så är det även i dessa romaner. I den första äger dödsfallet rum vid Bule Träsket. Flickorna Doris och Sandra försöker lösa mordgåtan, men det blir så småningom mest bara en lek. I den nya romanen har det som hände vid träsket blivit en myt i Trakten. Den amerikanska flickan dansar i en snökula och någonstans sätts en teaterpjäs upp om detta dödsfall. Glitterscenen innehåller mycket fagerholmska. Det där språket som vrider och vänder på sig, som upprepar sig, som håller läsaren vid liv, ständigt. Monika Fagerholm säger att tonen och rytmen är viktigt för henne. Hon tror att rytmen i språket har kraft att ta oss längre än den faktiska utsagan. Fagerholm säger att Glitterscenen är en färd mot mörkret, en färd som ibland balanserar mot vansinne. Det blir dock ljusare mot slutet. I slutet kommer även sanningen fram. Fagerholm frågar sig dock vad sanningen egentligen betyder efter allt som hänt.

Under rubriken Själens mörker samtalade Karin Johannisson och Ann Heberlein om det inre mörker som deras böcker behandlar. Johannisson tar upp melankoli under några århundranden, och Heberlein tar upp manodepressivitet. Det är ett fängslande, personligt och innehållsrikt samtal om nedstämdhet, diagnosticering, depression och personliga erfarenheter. Johannisson talar om kön och status, om att det förut var lite chict att lida av melankoli, och talade om konstnärens ångest. Esias Tegner led av melankoli, men Ann Heberlein menar att om hon hade levt under samma tid hade det inte setts som något fint. ”Jag hade inte varit fin, jag hade varit hysterisk”, säger Heberlein.

Bokmässan var intensiv och intressant. Många boktips och nya tankar följde med mig hem. Jag tänker definitivt åka dit igen.

Noterat:
Monika Fagerholm säger att det finns mycket av Maj-Gun Maalamaa i henne själv.

”Nätet är bara en annan korvkiosk att hänga vid”. Martina Lowden om internet som en mötesplats för likasinnade och för dem som inte vill stå utomhus och frysa.

Peter Englund har ett varmt och trevligt handslag. (Andrahandsinformation från E.M.)

Tyskan är ett av de språk som har flest ord för självmord.

Jonas Karlssons Den perfekte vännen måste läsas och norrmannen Dag Solstads böcker bör kollas upp.

In hysteria robur

2009-09-20T14:27:00.003+02:00

Med hjälp av en ytterst tunn latinsk ordlista, en likaledes tunn latinsk språklära samt några minuters informationssökande på nätet har nu översättningsdimman lättat. In libris veritas kan nu stoltsera med ytterligare en fras i klubbnamnet, nämligen In hysteria robur.

Ad pennam,
Sara

LIV på Ottegrund

2009-07-01T20:54:00.004+02:00

- eller Underbara kvinnor vid vatten eller Har du hört att Michael Jackson är död?

Så blev det då äntligen dags för In libris veritas att ge sig ut på utflykt tillsammans! Fyra av bokklubbens medlemmar satte sig en tropiskt varm söndag i en röd saab utan både AC och modern musikanläggning, för att fara från Uppsala till Söderhamns skärgård och den lilla ön Ottegrund. Där har en av bokklubbens medlemmars familj en ljuvlig liten stuga, som visade sig vara ett perfekt ställe för några dagar av sol, bad, vin och böcker.

Redan på vägen dit intog en medlem (passande nog den yngsta) sin roll som resans barn med klassiska fraser som ”När är vi framme?” och ”Jag är hungrig” (till skillnad mot en annan medlem som senare intog rollen som medelålders genom att be oss andra sänka musiken och ta av oss blöta badkläder så vi inte förkylde oss). Och efter ett behövligt glass-stopp vid det mystiska Dragon Gate och upphämtande av ytterligare en medlem i Söderhamn, anlände vi med hjälp av en högljudd mormor, en knallbrun morfar och två snabba båtar, ön vid halv nio tiden på kvällen. Vi installerade oss och tyckte sedan det var dags för ett kvällsbad. Två av medlemmarna var mycket skeptiska till detta påhitt, en erkände att hon minsann inte badat på flera år. Men när vi väl kom i vattnet visade sig dessa två vara de mest entusiastiska.

Kvällen (och natten) avslutades med ost, kex och vin, och sedan sällskapsspelet Cluedo och det klassiska kortspelet Neger och president (som på grund av sällskapet fick byta namn till det lika politiskt okorrekta Rektor och mobbad elev). Vid detta skede kom vistelsens starkaste känsloutbrott, då undertecknad blev fullkomligt rosenrasande över övriga medlemmars rent ut sagt idiotiska regler i detta kortspel. När jag efter ett tag lugnat mig något, och jag trots reglerna inte förlorat, märker vi plötsligt att vinet försvunnit i en förvånansvärd hastighet och att allting börjar snurra och bli snett, såväl medlemmar som saker. Hastigt och lustigt kontaktas nu den medlem som ska ansluta nästa dag, för att köpa mer vin (vilket hon mer än gärna gjorde, vinansvarig som hon ju är) och vi andra kan andas ut. När en medlem börjar säga saker som ”Who’s the nigger? I´m the nigger!” tycker vi andra att det nog är dags att runda av. Tre stycken modiga tar sig ett nattdopp och sedan somnar alla bums.

Nästa dag vaknar alla upp till en lika fin, men blåsigare, dag. Frukost fixas och intas vid strandkanten när de sista två medlemmarna pallrat sig upp framåt halv elva-tiden. Dagen spenderas sedan med sol, bad och böcker. En medlem släpar upp en solstol på en sten, två andra drabbas av akut förkylning på grund av blöta badkläder och en matchar sin strandklänning med sin bok. Till lunch avnjuts linssoppa med kokosmjölk och papadam. På eftermiddagen anländer så äntligen bokklubbens vinansvarige, tillsammans med mormodern som har med sig fem liter jordgubbar, och glädjen är total. Under eftermiddag och kväll fortsätter vi att njuta av solen, tills vi överraskas av hunger och tar itu med kvällens grillkalas. När vi är mätta och vinglasen påfyllda igen har det äntligen blivit dags att diskutera de böcker vi läst till den här träffen.

Vi börjar med Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang, författarens debutbok (utgiven 1949) och en klassisk pusseldeckare. Den har valts dels för att den utspelas i skärgårdsmiljö, dels för att bokklubben allt sedan starten velat läsa en deckare. Det allmänna omdömet om boken är att den är trevlig. Men ska deckare verkligen vara trevliga? frågar sig en medlem. Ja kanske, säger en annan, som växt upp med Lang-deckare och verkligen kan se tjusningen med den typen av berättelser. Det är lättsmält och tryggt menar hon, och slår ett slag för vad hon kallar ”mys-pys-deckaren”. En medlem förstår dock inte alls tjusningen med den här typen av böcker (även om hon gärna skulle vilja) och tycker att det visserligen varit trevlig läsning, men att det mest bara blir komiskt, banalt och framförallt inte ett dugg spännande.

Flera medlemmar reagerar även på att karaktärerna i boken är ”stencoola” och inte livrädda, som man kan förmoda att de skulle vara när två mord begåtts i deras närhet. Likaså kommenteras det katastrofala polisarbetet, där de inblandade får lämna ön för att handla och på kvällarna dricker whiskey tillsammans med poliserna.
Diskussionen går sen vidare till själva intrigen och om det gick att lista ut vem som var mördaren. Här medger medlemmarna att de under bokens gång trott att alla karaktärerna någon gång varit den skyldige. Vissa tycker att boken blir lite väl rörig. Vissa medlemmar irriterar sig på Puck, andra på den klämkäcka Pyttan. Någon tycker att det är för många tillbakablickar i boken, medan någon annan tycker att just dessa är nödvändiga för berättelsen. Medlemmen som har en pojkvän som pluggat litteraturvetenskap påpekar hur listan över bokens karaktärer i början av boken så tydligt består av stereotyper. Flera medlemmar tycker det är trevligt att det är Puck som berättar, och inte någon allvetande författare, eller deckarens korkade kompanjon som i Agatha Christies och Conan Doyles pusseldeckare. Det verkliga motivet till morden i boken – en kvinnas kärlek till en annan kvinna, tycker de flesta kändes som ett spännande inslag för en bok skriven 1949. Men att kvinnan själv reflekterar över sina känslor och påstår att hennes känslor är en onaturlig sjukdom tycker särskilt en medlem inte känns trovärdigt. Men kanske är vi här allt för färgade av den tid vi själva lever i och ser det hela genom 2009 års glasögon.

Någonstans här lämnar diskussionen den specifika boken och rör sig vidare till ett allmännare plan, där vi konstaterar att det i dagens Sverige inte ges ut pusseldeckare a la Lang länge eftersom det nu finns så mycket annan lättsmält underhållning. Sedan går vi vidare till att prata om varför deckare alltid måste innehålla mord - varför funkar det inte lika bra med andra brott?, liksom den ständiga frågan om varför man läser deckare - är det fascinationen för döden, eller viljan att uppleva lite spänning och skräck på behändigt och kontrollerbart avstånd? Här lämnar diskussionen även deckargenren och börjar istället handla om varför vissa istället för deckare fastnar för självupplevda böcker, sådana som handlar om tragiska barndomar, incest, övergrepp etc. Och om det är bättre eller sämre att läsa sådana böcker än deckare? Här tycker en medlem att vi blir allt för moraliserande, medan andra tycker att det är okej att vara moraliserande då de anser att de självupplevda böckerna ofta är dåliga och sliskiga berättelser. Här görs nu även en liknelse med videovålds-debatten – vi fasar över dessa böcker nu, men kanske inte om 20 år?

Plötsligt kommer vi på att vi kommit långt från ”mys-pys-deckaren”, och sammanfattningsvis kan därmed sägas att specifika deckare kanske inte leder till några livligare diskussioner, medan deckargenren som sådan och som samhällsfenomen däremot gör det. När en av medlemmarna kommer tillbaka från dass och medger att hon känt ett visst obehag och trott att hon skulle hitta ett lik under en gran, precis som Puck i ”Mördaren ljuger inte ensam”, beslutar vi oss för att låta diskussionen vara klar och hugger in på nästa bok.

Den andra boken som vi läst har egentligen bara en sak gemensam med föregående – skärgårdstemat. Det är Virginia Woolfs Mot fyren (1953) och kontrasten mot en pusseldeckare kan kanske inte vara större. Här fylls sidorna av karaktärernas inre monologer och språket förtrollar. Det händer egentligen inte särskilt mycket, utan det är relationer och känslor som är i fokus. Av de fem som läst ut boken tycker de flesta väldigt mycket om den, även om en medlem läst boken på bussen till och från jobbet vilket inte visade sig vara en passande miljö att ta till sig den. Och alla medger att den är rätt svår att komma in i. Några tycker dessutom inte om att det inte händer någonting i boken, ”Kan de inte bara åka till fyren!” utbrister en medlem, som även är besviken på att baksidetexten avslöjar för mycket. En annan medlem tycker dock inte att detta gör något och att en av bokens styrkor är att så lite händer, men att så mycket ändå sägs. En medlem tycker särskilt om de fina personskildringarna, medan en annan inte tycker om de starka känsloyttringarna.
Även om meningarna i viss mån alltså går isär om den här boken kan alla dock enas om att språket är fantastiskt och att vissa formuleringar kan läsas om och om igen, och att det är en skickligt skriven bok. Likaså uppskattar de flesta de byten av perspektiv som helt plötsligt sker i boken.

Vi väljer dessutom att tolka bokens innehåll lite olika. Vissa väljer att se det som en fin skildring av två kvinnogenerationer, genom Mrs Ramsay och Lily Briscoe. Andra ser det som en familjeskildring, där personskildringarna, och då särskilt Mrs Ramsay och hennes roll, blir den centrala. Det går också att se det som en berättelse om man och kvinna, särskilt tydlig genomrelationen mellan makarna Ramsay. En medlem poängterar här hur detta visas genom hur kvinnan blir nervös när mannen tappar kontrollen, och gör allt för att han ska återvinna den. Spelet mellan makarna, men även kärleken dem emellan, är något som genomsyrar hela boken. Ändå menar en medlem också att kvinna-man perspektivet är tydligast i början av boken, för att sedan sammanflätas med andra perspektiv, vilket gör att boken inte bara blir en berättelse om kvinnokamp.

Alla är eniga om att boken hyllar konsten, till exempel genom Mr Ramsay som så tydligt lever genom litteraturen och genom konstnärinnan Lily och det porträtt hon målar av Mrs Ramsay. Dock väljer vi att betona detta inslag olika mycket. En medlem är väldigt ivrig här, går Lily likzom in i tavlan på slutet och blir ett med konsten? Är budskapet att konsten är det enda odödliga? Helt eniga är vi dock om att när Lily i slutet är färdig med sin tavla är hon även färdig med sin egen inre process och kan försonas med sina egna känslor. En medlem kommer här med tanken att det samma sker för Mr Ramsay när han i slutet till slut reser till fyren, och att det då även går att se fyren, och inte bara konsten, som en symbol för det som ger vägledning i livet. Vi dröjer vid detta om fyren som en symbol för vägledning och ljus – att resan till fyren är så viktig för familjen, när den inte blir av uppstår förvirring och förfall, när de slutligen når dit nås försoning. Kanske kan fyren därmed ses som en symbol för familjen. Vi enas om att det här är en mångbottnad bok det är svårt att nå en klar tolkning om.

Det finaste partiet i boken tycker vi alla är kapitlet där familjens hus förfaller. Detta är alla överens om kan ses som en symbol för första världskriget. Naturbeskrivningarna i den här delen är boken går dessutom att direkt se som beskrivningar av kriget menar någon. Men så utbrister någon annan ”Men det är ju ändå någon som dammar i huset under tiden!” – förfallet är alltså inte totalt och vi blir lite osäkra på tolkningen igen. Någon menar vidare att husets förfall också går att se som familjens, eller människan i allmänhets, förfall.

Så kommer vi in på bokens karaktärer. En medlem har lite svårt för samtliga personer och tycker att de fördummar varandra, andra tycker att det är starka personskildringar och att styrkan hos Woolf just ligger i att hon framställer karaktärerna med både positiva och negativa egenskaper. De flesta tycker dock att de i vissa partier blir lite väl rörigt och vi försöker reda ut Mrs Ramsays relation till de andra och vad det står för. Vi är inte säkra på att vi reder ut allt. Vi är inte heller säkra på hur man ska tolka allt. Så ebbar diskussionen allt mer ut. Det här är nog den lugnaste diskussion vi haft hittills i bokklubben. Kanske beror det på den omkringliggande miljön – havet och tystnaden. Kanske beror det på boken – det är en bok där man vill ha sin egen tolkning kvar och en bok man gärna läser om, har med sig och läser på olika sätt vid olika tillfällen i livet. Eller kanske beror det på att även en bokklubb behöver lite semester från allt bokprat ibland.

Nöjda, mätta och fulla av vin börjar så kvällens sällskapsspelande, vilket den här kvällen är TP Deluxe i lag om två. Här blir mina anteckningar allt mer svåra att tyda och förstå. Att en annan medlem någonstans här bryskt snor anteckningsblocket och själv börjar anteckna gör inte saken lättare. Kl 00.31 har någon antecknat ”Ligga med en oskuld i höften?”, kl 01.50 ”Vilken hatt är världens största?”, och däremellan en massa tokigheter som egentligen inte går att rättvist återberätta. Jag vet bara att min mage vred sig i kramp av alla skrattanfall. Men den konstigaste frågan, som alltså inte är påhittad, måste nog ändå återberättas för omvärlden: ”Vilken färg har en frysande vandringsalbatross på näbben?” (Rätt svar: blå), liksom att det mest upprepade konstaterandet var att Mickael Jackson är död. Kl 01.00 har någon skrivit att det ena laget ”ballat ur”, kl 02.04 ”touch down” genom det ena lagets vinst. Min kompanjon (vi kom sist, men hade bäst lagkänsla) utbrister ”Det har ljusnat!”, jag svarar att det aldrig mörknat, och någon säger att vi måste segerbada. Vilket vi gör. Sedan tar mina anteckningar slut. Men sista dagen var lika bra som de andra dagarna, med sol och bad. Framåt eftermiddagen var det dags att återvända till civilisationen igen. Efter besök på Söderhamns Rådhuskonditori och Bibliotek (i jakt på nästa bokklubbsbok Det av Stephen King) vinkade vi adjö till den medlem som stannade i Söderhamn, och resan gick hem till Uppsala igen. Hemresan bjöd på TP-frågesport och Max-besök i Gävle och fem stycken nöjda och fortfarande solvarma och saltvattensdoftande bokklubbsmedlemmar.

Vid pennan: Ida (med reservation för att anteckningar blir svårtydda på en skärgårdsö full av sol och vin)

I hysterin, styrkan

2009-06-22T20:23:00.002+02:00

En torsdagkväll i juni månads början träffas vi i det Larssonska hemmet. Vinet tronar på köksbänken och osten är framdukad på vardagsrumsbordet. I två av ostarna har tårtljus stuckits ner. Vi firar nämligen terminsavslutning för vår bokcirkel samt att vi gemensamt har tagit oss igenom tretton böcker sedan bokcirkeln såg dagens ljus i november förra året.

Tidigare under dagen har några av bokcirkelns medlemmar varit på Bror Hjorts hus och tittat på illustrationer ur Sven Nordqvists bilderböcker. Under kaffedrickandet efteråt hemma hos en ickecirkeldeltagare händer mystiska saker vid spisen. Efter den andra pressobryggarens stund på spisplattan slår det nämligen röda gnistor från plattan. Den tredje bryggningen kaffe sätts igång – men kaffet blir aldrig färdigt. Strax därefter börjar vi misstänka strömavbrott och kollar genast om kylen fungerar, vilket den självklart inte gör. Vi får meddelande från andra sidan stan om att det är strömavbrott där med. Vi kastar alla en blick på kaffekokerskan och misstänker att hon bär orsaken till strömlösheten i halva Uppsala. Innerst inne hoppas vi dock att strömavbrottet ska hålla i sig. Allt för att vi i stearinljusens sken ska kunna sitta och diskutera kvällens bok, Natten innan de hängde Ruth Ellis av Margareta Strömstedt. Efter en knapp timme kommer dock strömmen tillbaka.

När vi ses hemma hos Annika simulerar vi strömavbrott genom att släcka ner lägenheten och tända levande ljus. Det stora temat för kvällen var Niklas Strömstedts cancersvulst. Somliga kunde inte sluta tänka på att boken var skriven av Niklas Strömstedts mor. Och att denna fött en son med en svulst på halsen. Detta faktum påpekas ett flertal gånger under kvällen. Vid den sedvanliga rundan som inleder varje cirkelträff framkom det att deltagarna hade en trevlig stund med Margareta Strömstedts minnen. Denna bok är nämligen sammanvävd av ett flertal historier med självbiografiska inslag. Det finns ingen självklar kronologi, utan Strömstedt väver samman barndomsminnen från Småland med minnen om snoriga barn i stockholmsförorten Hagsätra och tillbakablickar från barnbarnsberättelser. Somliga cirkelmedlemmar finner denna hoppighet störande, medan andra finner det ganska trivsamt. Sådant är ju nämligen minnet, hoppigt och fragmentariskt.

En medlem anser att boken blir trist på slutet för att författaren fokuserar så mycket på sin äktenskapsrelation. En annan anser att det är ett äkta hollywoodslut, och att det sänker intrycket av boken. Ska det behövas en bilkrasch för att människor ska förstå att de ska vara rädda om varandra? utbrister en medlem. En annan kontrar med att vissa behöver en smäll på käften för att förstå.

Att Margareta Strömstedt har skrivit barn- och ungdomsböcker märks enligt vissa medlemmar. Språket i denna bok är tämligen enkelt, vilket dock inte behöver vara fallet i många barn- och ungdomsböcker. Det märks dock att det är en skicklig berättare som står bakom minnesväven i Natten innan de hängde Ruth Ellis. Ett ord som ständigt återkommer i diskussionen om boken är ordet trevlig. Läsningen är trevlig, trots att berättelserna behandlar rätt obehagliga händelser. Vi kommer överens om att vi nog skulle ha haft större behållning av boken om vi vore födda åtminstone femtio år tidigare. Kanske är det svårt att skriva en bok om sina barndomsminnen och andra händelser ur livet när man är åttio år. Vi tror att minnet har en tendens att förlora sin skärpa med tiden. För att testa denna teori bestämmer vi att vi ska träffas om trettiofyrtio år och läsa om boken och fortsätta diskussionen då, med försök att minnas livet som det faktiskt är.

Hade författaren varit ung idag tror en medlem att Strömstedt hade skilt sig och varit ensamstående mamma. En medlem tycker att det är synd att boken fokuserar så lite på Strömstedts yrkes- och karriärsliv. Hennes biografi handlar mest om hur hon är som mor, och hur hon odlar och sköter sina relationer. En av oss öser lovord över Strömstedts prestation att sammanfatta sitt liv på knappt tvåhundra sidor. ”När annars ser man en biografi på 170 sidor? Det är så snyggt!” Vi andra instämmer.

En sak som denna bok får oss att göra är att diskutera oss själva och våra minnen. Vi diskuterar uppfostran och om att på tonårsmaner smälla i dörrar. Några av oss har en teori om att storasystrar är tämligen utåtagerande i puberteten, medan småsyskon inte är det – storasystrar har ju redan varit det. Undertecknad har blivit kallad hysterisk som tonåring och bär kanske skuld till att hennes flickrumsdörrs inre mest består av smulor. Andra har också smällt en del i dörrar och haft sig. Kanske är det något med storasystrar och energi ur livmodern. Någonstans här har vinet sinat i den första vinboxen och vi funderar på att lägga till en tredje rad till vår bokcirkels motto: I hysterin, styrkan. Undertecknad, som har blyga 7,5 högskolepoäng i latin, får i hemläxa att kolla upp korrekt grammatik för en latinsk översättning. Hemläxan har ännu inte lämnats in.

En röst höjs nu om att det kanske krävs en popcornansvarig. Kanske ligger det på arbetsplatsombudets lott? Kanske ska den som inte läst boken straffas med ansvaret att poppa popcorn? Efter att popcornen har poppats och inom en kortare tidsrymd dessutom tagit slut diskuteras bokens titel. Vi förstår inte riktigt varför Strömstedt har valt den titel hon valt. Vi håller med att det är en fångande titel, men vi saknar dock mer knutna kvinnonävar i boken. Med den titeln föranledde det oss att tro att det skulle vara mer om kvinnofrågan i denna biografi.

Mina anteckningar börjar nu alltmer likna kråkfötter. Jag tror jag skrivit något om frireligiositet och förfall. Vi drar paralleller till Det finns annan frukt än apelsiner och Kapten Nemos bibliotek och konstaterar att det nog finns något i den (fri)religiösa miljön som föder fram berättare. En cirkeldeltagare minns en religiös farmor och hur modern inte rökte hemma hos farmodern, och hur cirkeldeltagaren som sexåring råkade svära och fick ångest över svordomen som sluppit över hennes läppar. Vi diskuterar skuld och skam och någon medlem anser att frireligiositeten har ett något hysteriskt drag över sig. Så är vi återigen där. I hysterin.

Diskussionen löper vidare till biskopsvalet i Stockholm och på döda djur. En medlem minns kaniner som fick sin sista vila i en stor lada ute på landet (vilket var en faderlig lögn), en annan minns en kanin som svällde upp något ofantligt, en annan minns kaninen Mimmi som slutade sina dagar inne i en buske och en annan pratar om fåglar i frysen. Vi konstaterade tidigt att det här är en bok som får oss att diskutera oss själva, men jag minns inte längre kopplingen vi gjorde mellan Natten innan de hängde Ruth Ellis och döda sällskapsdjur.

En kvart i tio är allt vin slut och det är dags att presentera förslag till nästa bok. Spänningen är inte olidlig. Vi tror nämligen att vi vet en av de böcker Annika kommer att presentera, och många tror nog också att det är en bok vi kommer att välja. Annika gör det dock inte lätt för oss. Hon presenterar i sedvanlig ordning tre böcker, varav 2 böcker av manliga författare och 1 bok av en kvinnlig dito, 1 nobelpristagare, 1 amerikan, 1 colombian och 1 britt. Det rör sig om Det av Stephen King, Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marques och Svindlande höjder av Emily Brontë.

Klockan 22.04 är röstningen avslutad, efter att Malin har avlagt en sms-röst. Anna håller upp böckerna på Jennys pedagogiska sätt, och får till slut hålla upp två böcker, då röstningen blivit oavgjord. Tre röster har fallit på Det, tre på Hundra år av ensamhet. För att inte bli hysterisk måste Annika gå undan ett tag och fundera på vilken bok som får den slutgiltiga rösten. Slutligen blir det Kings mastodontverk Det som blir den bok som ska läsas under sommarmånaderna.

I slutet av juni ska bokcirkeln bege sig till en ö i den hälsingska skärgården för att läsa böcker, dricka vin och ha allmänt trevligt. Rusiga av vinet och kanske av en släng hybris bestämmer vi att vi ska ta oss igenom två böcker till sammankomsten. Hastigt bestämmer vi att alla ska föreslå en bok på temat vatten, så får vi gemensamt bestämma vilka böcker vi ska läsa. Röster höjs bland annat för Hemingways Den gamle och havet, Fagerholms Underbara kvinnor vid vatten samt en hel del andra böcker. Gemensamt bestämmer vi att det blir Virginia Woolfs Mot fyren samt Maria Langs Mördaren ljuger inte ensam.

Vid tangenterna,
Sara, som ibland blir aningen hysterisk och inte kan få stopp på orden

"Äntligen stod prästen i predikstolen"

2009-06-12T13:20:00.000+02:00

Söndagen den 12 maj var det dags att träffas hemma hos Jenny för att diskutera Gösta Berlings Saga av Selma Lagerlöf, vilket anses vara ett av den svenska litteraturens mest berömda verk. Detta var en speciell kväll då den inte bara skulle innehålla litterära diskussioner och vin, det var också ikväll som Sveriges Malena Ernmann skulle framföra sin fantastiska "La Voix" direktsänt från Moskva i melodifestivalens första delfinal. Regnet duggade just denna dag över Uppsala så istället för picknick i "den riktiga parken" blev det en trevlig kväll i Jennys nybyggda lägenhet med fin utsikt över den vackra stad som Uppsala är.

På bordet hade vår värd dukat upp grönsaker, päron, en välsmakande guacamole och en fantastiskt god färskost. Drycken bestod inte endast av den sedvanliga boxen vid utan Jenny hade också inhandlat en flaska vin vid händelse av att boxen skulle drickas upp innan kvällens slut. Huvudperson för kvällen var inte Malena Ernmann utan en annan välkänd person, kanske Sveriges mest beundrade och prisade författare, Selma Lagerlöf. Jag blev själv väldigt glad och förväntansfull när Gösta Berlings Saga röstades fram på den förra träffen då jag, till skillnad från de flesta i detta land, aldrig läst något av Selma Lagerlöf. Detta tycker jag själv är lite märkligt då hon är en stor författare, inte bara i Sverige utan i världen. Som den första kvinnliga nobelpristagaren i litteratur år 1909 kan man inte annat än känna respekt och beundran inför denna författande kvinna.

Trots att många i bokcirkeln hade kämpat med uppsatsskrivande och tentaplugg var det fyra av oss som hade läst hela boken vilket ändå måste ses som fullt godkänt. Förutom Malin som inte kunde närvara denna kväll var samtliga medlemmar där. Gösta Berlings Saga är Selmas debutroman och kom ut i sluten av 1800-talet. I händelsernas centrum står den försupne prästen Gösta Berling som tas om hand av majorskan på Ekeby efter att ha försökt att supa ihjäl sig. Gösta blir därefter en av de ryktade kavaljererna på Ekeby vars motto är att leva ett muntert och sorglöst liv. I boken får man följa hans liv tillsammans med de andra kavaljererna. Bland dessa finns uppfinnare Kevenhüller, den store krigaren kusin Kristofer, samt farbror Eberhart, filosofen. Händelserna i boken utspelar sig i Värmland på 1820-talet och man får förutom med kavaljererna stifta bekantskap med de övriga människorna i trakterna kring Ekeby som på ett eller annat sätt hamnar mitt i de lustiga kavaljerernas framfart.

Uppfattningarna om boken var delade i gruppen. De flesta av oss var positivt inställda och tyckte att det var en trevlig och omväxlande läsning, "en sagobok för vuxna" som en av oss uttryckte det. Selmas sätt att skriva varje kapitel som en egen berättelse gillades av flera, jämförelser med bröderna Grimm gjordes då det nästan kändes som att läsa en sagobok. Några av oss påpekade att Selma är en väldigt närvarande berättare och refererade till de stycken där Selma berättar om sig själv när hon sitter och skriver boken. Språket jämfördes med poesi då det både är romantiskt, vackert och beskrivande.

Diskussionerna av boken blev livliga trots att inte alla läst den. En av oss var lyrisk över detta verk medan en annan hade svårt att förstå vad som var bra med boken och inte alls gillade språket. Vi pratade en hel del om de intressanta karaktärerna i Gösta Berlings Saga och det diskuterades om huruvida vi gillade Gösta Berling eller inte. Några av oss ansåg att han var en riktig skitstövel som bara "ligger runt" medan andra kände både medlidande och sympati för honom. En i bokcirkeln var väldigt förtjust i en viss Henrik Dohna, den dumme greven som var gift med Elisabet Dohna, Göstas stora kärlek. En annans personliga favorit var krigaren kusin Kristofer. Vi pratade också en del om den elake Sintram, en karaktär som ansågs vara besatt av djävulen. Var det så att han var djävulen själv eller var han bara en elak brukspatron. Den allmänna uppfattningen var ändå att Gösta Berlings Saga är en rolig och spännande läsning och de av oss som inte läst boken lovade att definitivt göra det.

Efter att ha pratat om boken var det dags för den mest spännande delen av kvällen, vi skulle rösta fram nästa bok som skulle läsas och diskuteras flitigt av oss i bokcirkeln. Den här gången var det Saras tur att presentera tre förslag och vi var alla spända på vad hon hittat på. Hennes förslag blev Hjärtdjur av den rumänska författaren Herta Müller, Bara sedan solen sjunkit av finska Johanna Sinosalo och Pennskaftet av svenska Elin Wägner. Valet föll till slut på Herta Müllers Hjärtdjur.

När omröstningen var klar slog vi snabbt på tv:n och resten av kvällen ägnades åt att dricka upp det vin som var kvar och lyssna på alla bra, mindre bra och helt vansinniga bidrag i melodifestivalen. Därefter gjorde jag och Sara ett "halvsnurrigt" besök på ICA Luthagen där vi inhandlade torkade jordgubbat som vi glatt förtärde på vägen hem.

Pausfågel

2009-06-08T17:47:00.003+02:00

En pausfågel är en fågel vars inspelade läte får fylla ut oplanerade pauser mellan radioprogram. Nu befinner vi oss emellertid i bloggosfären och inte i etern, varpå jag vill mynta ett nytt uttryck - pausost. På bilden ser ni tre sorters ost som alla förtärdes under den senaste LIV-sammankomsten. I väntan på rapporterna från Gösta Berlings saga, Hjärtdjur och Natten innan de hängde Ruth Ellis ser ni nu Tofuline Creamy Spread Vitlök & Persilja, Euroshopper brieost (den godaste brieosten enligt två cirkeldeltagare) samt en ädelost av okänt fabrikat.

Utomhuspremiär och ankmänniskor

2009-05-22T16:41:00.003+02:00

Den utlovade utomhuspremiären såg ut att få vänta. En varm och fuktig aprildag gick mot sitt slut, solen som lett så glatt från himmelen hela dagen hade gömt sig bakom ett flor av lätta moln och små regndroppar började stänka ner från ovan. Där jag vandrade från Flogsta mot Ekonomikumparken, på en av Uppsalas kanske tråkigaste cykelvägar, trodde jag att vi än en gång skulle få spendera vår bokcirkelträff inomhus. Inget ont om studentrum och studentlägenheter – men vad är det mot att sitta utomhus när våren äntligen nått Uppsala? Lyckligtvis blir bokcirkeln inte skrämd av lite vatten, och väl framme vid Evelyn kommer jag precis i tid för att hjälpa till med den stora flytten ner på gräsmattan. Ekonomikumparken får vänta till Valborg, gräsmattan utanför Evelyn blir kvällens litterära högborg.

I sann bokcirkelsanda dukar Evelyn upp ett dignande bord av läckerheter såsom hembakad foccacia och brownies som komplement till det ständiga vinet. När vi sitter i solen och njuter av vår picknick känns det verkligen som om det är vår. Dagens sammankomst började redan klockan 18.00, allt för att vi skall kunna njuta av solens sista försvinnande strålar bakom husen. På filtar och handukar sitter vi där och väntar på den hårt arbetande Jenny, som ansluter så snart hon slutat sitt slit nere på tågstationen. Så kommer hon då ridande på sin Uppsaliensiska springare (läs cykel) och vi är fulltaliga för kvällen. Tyvärr kunde Isabella inte närvara, hon satt istället som på nålar hemma i Stockholm och väntade på sin chans att sms-rösta vid kvällens höjdpunkt (vi är för tekniskt innovation).

Men boken då, undrar ni som läser. Ska du inte berätta om vad ni sa om Lena Anderssons Duck City, eller glömdes den helt enkelt bort i vinrus och vårkänslor? Självklar diskuterade vi även boken – vad skulle vi vara för bokcirkel om vi glömde den viktigaste – litteraturen?

Boken var för de flesta i bokcirkeln något av en besvikelse. Frågan Ska inte en satir vara roligt? ställdes och diskuterades. Vi kom överens om att vi visste för lite om satirer för att kunna uttala oss om huruvida de nödvändigtvis måste vara roliga. Vi kom däremot överens om att boken tar upp och visar på ett samhällsproblem, vilket ligger i linje med vad satirer ska göra.

Duck City är berättelsen om hur Ankeborg förklarar krig mot fettet, och fetman. Berättelsen om hur storföretag manipulerar bilden av vad som är normal matkonsumtion och hur ett samhälle kan förstöra sig själv. Det sägs vara en satir över dagens USA, med ett tragiskt slut. Flera av läsarna sa att boken fått dem att tänka mycket på vårt samhälle och vår syn på mat, medan andra inte alls sa sig ha påverkats av boken. Denna diskussion ledde till programmet Du är vad du äter och huruvida det speglar vår syn på mat i Sverige. Är övervikt ett samhällsproblem som bör uppmärksammas i denna typ av medier frågade sig några? Varför tycker vi att det blir alltför präktigt? Kan det var så att ämnet är alltför nära oss själva och vår vardag för att vi ska kunna ta till oss det? Trots all kritik vi riktade mot Duck City så ansåg vi ändå att den var läsvärd. "Det är en bok som kan läsas av vanliga människor" sa Ida, och vi andra valde att tolka detta som om hon menade gemene man.

Boken beskrevs bland annat som grotesk, äckligt, hattig med konstiga hopp i historien men även underhållande. För trots att trots att Duck City inte var lika rolig som förväntat fanns det roliga avsnitt. Små kommentarer så som det var gångavstånd så han tog bilen eller hiss för max 3 personer eller 660 kg flimrade förbi på sidorna. Men främst var det nog Kalle As bantningstips: 1. Bestäm dig. 2. Var hård mot dig själv.3. Avstå från att äta tre gånger om dagen och lägg in två mellanmål då du också avstår. som fick många att dra på smilbanden. Annars var det som vanligt de delar av boken där litteratur och litteraturens vikt diskuterades som alla närvarande fann av yppersta klass. Språkligt var boken inte en hitt. ”Språket är fett” hävdade Sara. Och vi andra höll med om att det inte flöt lika bra som i de föregående böckerna.

Duck Citys miljö, ett fiktivt Ankeborg bidrog för en del en del med problematiken kring boken. De som inte tidigare hade läst Kalle Anka hängde inte riktigt med i karaktärerna (eftersom de endast beskrivs mycket grovt och deras karakterisering, enligt vår mening, bygger på att läsaren sedan tidigare är bekant med deras egenheter. Och de mer serietidningsaktiga delarna, så som när de fann ett helt berg av socker och fiskade upp ett hopfällbart staket att sätta runt det, gjorde historien mer splittrad. Det var enligt flera en bok som ville lite för mycket, och inte kunde fullfölja alla sina intentioner. Vi ville nog att den skulle vara vassare och mer rak på sak. Samtidigt så återkom frågan om när något är för nära för att kunna ses tydligt – och vi undrade om en lika bra beskrivning av fetmans effekter hade kunnat göras i en verklig miljö?

Dagens längsta och hetaste diskussion inträffade när Annika frågade hur vi såg karaktärerna framför oss när vi läste boken. Såg vi dem som seriefigurerna?, som människor?, eller min personliga favorit: som ankmänniskor? Meningarna var delade, en del hade sett karaktärerna som enbart människor, andra som ankor och vissa som underliga konstellationer av alla vid olika tidpunkter. En sak var vi dock alla överens om; Harold Bell (litteraturprofessor och överlevare av Ankeborgskatastrofen) var aldrig någon typ av anka. Kanske var det så att de personer som var mest resonabla, och vi kunde relatera till bäst var de som faktiskt behöll en mänsklig gestalt även placerade i en serietidningsvärld?

Så kommer vi till det alltid lika spännande omröstningsmomentet. Denna gång var det Idas tur att presentera böcker och det var enkom svenska tungviktare hon föreslog till nästa läsupplevelse. Gösta Berlings Saga av Selma Lagerlöf (utgiven 1891), Gentlemen av Klas Östergren (utgiven 1980) och Maken av Gun-Britt Sundström (utgiven 1976). Ida ställde oss sannerligen inför ett svårt val då alla dessa var böcker de flesta av oss ansåg sig tvungna att läsa någon gång i livet. Som vanligt utbröt en vild diskussion om för och nackdelar med de olika valen, och under stort hemlighetsmakeri skrevs rösterna ned på röstsedlarna. Dagens omröstning gjordes speciellt spännande eftersom en sms-röst skulle avläggas.

När alla röster var räknade kunde det konstateras att Gösta Berlings Saga vunnit omröstningen med sina fyra röster. Tisdagen den 12 maj kommer vi att träffas hemma hos Jenny för att diskutera denna litterära mastodont. Jenny utlovar picknick i den ”riktiga” parken och i fall av regn, i alla fall en utsikt över Uppsalas hustak och Domkyrkans tvillingtorn.

Vid pennan, Anna

2009-04-29T09:47:00.012+02:00

En lovsång till livet

I Dårskaper i Brooklyn stiftar vi bekantskap med Nathan Glass, en tillsynes bitter och cynisk man som nyligen tillfrisknat från cancer, men likväl funderar över var det bästa stället att dö på är. Efter rekommendationer beger Nathan sig till sin barndomsstadsdel i New York och beslutar sig för att just Brooklyn är det bästa platsen att sluta sina dagar på. Mycket tankar väcktes till liv av den här boken och redan vid första sidan funderar jag på var jag själv vill dö någonstans. Jag har aldrig vart i Brooklyn, kanske det är det ultimata stället? Hur som haver kom jag underfund med lite olika alternativ, men hade svårt att bestämma mig. Vad jag dock vet, är att jag inte vill tillbringa de sista dagarna i livet i Flogsta. Däremot åker jag gladeligen dit nu, och så gjorde nästan hela det glada gänget i LIV. Alla utom vår arbetande Annika kunde närvara. I Flogsta låghus, hemma oss Anna, möttes vi av doften av nybakat bröd, nachos, guacamole och olika grönsaker. Självklart fanns även den vanliga boxen med vin.

Austers författarskap var många redan bekanta med. Flera av oss hade läst debuten New York-trilogin och tyckt mycket om den. Dårskaper i Brooklyn var dock okänd mark för alla, då Malin presenterade den på föregående cirkelträff. När det var dags för den sedvanliga rundan var alla för slående överens. Positiva ordalag som bra, trevligt, till och med fantastiskt, användes. Och visst var det en mysig läsning! Vi undrade lite vad som hänt med Austers ofta lite svåra, invecklade slut. Kanske var han trött på allt pretentiöst och kände att han ville skriva en lättillgänglig bok om de små sakerna? Det må låta klyschigt, men denna lovsång till livet tar upp anekdoter om människors dårskaper, allt från pinsamheter, felsteg och felsägningar till större misstag. Vi får ta del av varma personskildringar, roliga detaljer om vardagliga händelser, men också allvarligare episoder om religiösa sekter och en hel del anti- Bushpropaganda. Att Dårskaper är fylld av litterära referenser och utspelar sig på ett antikvariat gör den än mer älskvärd. Inte heller slapp vi bibelreferenserna! Sweet!

Boken är som gjord för att omvandlas till en feelgood- Hollywoodfilm. Det rådde dock skiljaktigheter huruvida filmen överhuvudtaget borde göras och i sådana fall, vilka skådespelare som skulle spela huvudkaraktärerna. Det pratades om någon lönnfet boxare vid okänt namn, som skulle passa utmärkt som Tom. I min värld är Jack Nicholson självskriven som Nathan Glass och Philip Seymour Hoffman skulle bli en perfekt Tom. Vem som skulle spela V.P.M, alltså vacker perfekt mor, är ännu oklart. Det måste ju vara en synnerligen het brud. Svårt. Tål att tänkas på. Kanske borde det liksom vissa ansåg, hållas till att förbli en mysig bok, istället för att förstöras till en halvtaskig b-rulle.

Vissa liv- deltagare som brukar propagera för att böcker ska läsas på originalspråk, stördes i det här fallet inte alls av översättningen, utan tyckte att denne gjort ett mycket bra jobb. Austers språk är komplicerat i det enkla, som någon uttryckte det, och många av kapitlens namn är både fyndiga och charmiga. Varför kalla kapitel för ett, två och tre, när man som Auster kan döpa dem till: Om skojare, Spermabanksöverraskningen, Om mäns dumhet och Rökpaus? Dårskaper är en bok som skulle kunna rekommenderas till de allra flesta, också till alla mentala slöfockar, Nathan Glass kallar människor som inte vanligen läser böcker.

Denna gång var det värdinnan Annas tur att presentera cirkelns mest spänningsfulla moment, valet av bok till nästa träff. Som den Sci-fiälskare hon är, tillhörde två av böckerna den genren. Det var The Science of Dune av Frank Herbert och The Redemption of Althalus av David och Leigh Eddings. Stora förhoppningar väcktes då Anna presenterade den ena boken som Star Wars, fast bättre. Kan det verkligen vara så? Då boken inte röstades fram lever vi i ovisshet huruvida det finns en bok som kan slå Star Wars. Den framröstade boken blev Lena Anderssons Duck City, till Jennys förtret. Jennys skepsis mot Lena inföll sig efter dennas, av många, lovordade sommarprogram då hon pratade om Jesus, och om bra och dåliga kristna. Jennys avlutande dissning av Lena löd: ”Tack för den Lena. Jag hatar Bush!”. Kanske kan Jenny omvändas av Duck City? Det återstår att se på nästa träff, hemma hos mig, Evelyn den 26/4 kl. 19. Vid fint väder blir det cirkelns utomhuspremiär, då i Ekonomikumparken.

Jag vågar påstå att Dårskaper i Brooklyn tillhör en av LIV’s favoritböcker. Aldrig har vi tidigare vart så gemensamt överväldigat positiva till en bok. Det rådde däremot splittring i gruppen gällande slutet på boken. Är det fint att allt blev guld och gröna skogar? Kanske var det lite väl sockersött att Aurora och V.P.M, huxflux blev varse sin homosexualitet och fann varandra? Nåväl, vi kom alla överens om att slutet var vackert, och en känsla av eufori infann sig, åtminstone hos mig. Kanske var det vinet, men jag tänkte när jag promenerade hemåt att, var jag än kommer att dö, är livet ta mig tusan bra fint att leva.

Tangenttryckare denna gång, Evelyn

Boken, Bibeln och biblioteken

2009-03-30T21:44:00.002+02:00

När den åttonde boken skulle diskuteras var vi återigen tillbaka hos Ida, där första mötet hölls i november. Det bjöds på tortillachips, grönsaker, dipp och godis tillsammans med vad som nu kanske blivit vårt favoritvin. Efter en sedvanlig pratstund om vad som hänt sen sist, som bland mycket annat innehöll mycket berömmande ord till både Bob Hansson och Saras fina sammanfattning här på bloggen tog vi en runda där alla fick tycka till om dagens bok, Det röda tältet av Anita Diamant.

Vi hade både förväntningar och förutfattade meningar om boken, några var misstänksamma mot att det var en ”bibelbok”, och några andra satt under läsningen och väntade på när det man trodde skulle hända. Två av oss hade inte läst klart hela boken, men tänkte absolut göra det, även när de fick en lite sammanfattning av historien. Alla tyckte att författarinnans berättelse om Dinas liv, dotter till Lea och Jakob som det berättas om i Första mosebok, var trevlig och fin läsning, även om alla inte tyckte den levde upp till förväntningarna. Gemensamt hos några av oss var åsikten att första delen var bra, medan den förlorade lite på slutet.

Efter genomgången diskuterade vi hur verklighetstrogen berättelsen var, både till händelserna och traditionerna och levnadssättet, men vi kom fram till att det kan man ju egentligen inte veta eftersom det är så länge sedan det utspelade sig. Men att precis som författarinnan förmodligen velat, så visar den på hur berättelserna i Gamla testamentet (tillsammans med nästan all annan religiös litteratur) har skrivits av män och att det kanske inte gick till på det sättet det beskrivs.

De som inte fastnade för boken på grund av omtolkningarna av de bibliska personerna (är Dinas son Mose?!) tyckte om beskrivningarna av systrarnas relation och matlagningen. Språket både gillandes och ansågs lite väl smetigt ibland, men den var lätt att läsa och komma in i. Vi skulle också rekommendera den till någon som vi tror skulle gilla den.

Vi kom in mycket på vad vi egentligen kan om Bibeln. (Och fick lära oss att man egentligen inte ska prata om Bibeln i det här fallet, eftersom Anita Diamant är judinna.) Vissa av oss har mycket kunskap, andra kommer ihåg en del från Barnens bibel och några kan ingenting alls. Detta ledde till diskussioner om kristendomsundervisning i grundskolan och konfirmation. En av oss, som visserligen inte medverkade, har funderat på att läsa Bibeln och några av oss kom fram till att det vore intressant, inte minst av allmänbildade skäl.

När vi lagt boken åt sidan presenterade Malin sina förslag för nästa bok. Spänningen var olidlig och det blev inte lugnare när många av oss klagade över ett svårt val. Malin motiverade de tre böckerna med bland annat nyfikenhet på författarna. Efter den slutna omröstningen gick Paul Austers Dårskaper i Brooklyn segrande ur striden. Den vann över både Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien och Håkan Nessers Människa utan hund, men eftersom både Selma och deckare finns med på listan över saker vi vill läsa kommer de säkert dyka upp igen.

Kvällen fortsatte en stund till med diskussioner om skolbibliotekens betydelse för andra och för oss, sommarhögar med böcker man inte hinner läsa nu och kanske en gemensam resa till en sommarstuga i Hälsinglands skärgård, men när den sista droppen vin klämts ut ur lådvinspåsen packade vi ihop våra böcker och begav oss hem. Som tur var upptäckte undertecknad precis innan hon skulle gå ut genom grinden att hon glömt sin anteckningsbok och vände tillbaks efter den, annars kanske detta inte hade blivit skrivet.

Vid tangentbordet: Isabella

En slingrande väg till poesin

2009-03-28T15:30:00.009+01:00

En kväll i mars träffas några av oss på en studentnation för att äta ärtsoppa. Därefter beger vi oss till Engelska parken för att höra poeten Bob Hansson tala om sin väg till poesin. I en bokvagn i Ihresalen ligger skrifter från Språkvårdssamfundet. De bär titlar som Svenska på scen, Gränslösa texter och Bästa språket. Samfundets vårmöte ska nu avslutas med att Bob Hansson ska läsa poesi och berätta om sin väg till etablerad poet och författare.

Bob Hansson säger att han kanske borde ha vinglat in med en rödvinsflaska i handen för att bekräfta klichébilden av en sann poet. Istället kommer han in med en colaburk. Han är inte särskilt hågad att leva upp till föreställningen om konstnären som en lidande själ. Bob Hansson har inget till övers till konst enbart för konstens skull. Han började skriva poesi för att förändra världen. Nu, flera år efter att han började, konstaterar han att han har lyckats. Hans poesi har nämligen räddat liv. Han har fått flera brev av människor som har lagt undan rakbladet till förmån för livsviljan.

Kvällens sammankomst har titeln Från MBD till ABC – en slingrande väg till poesin. Precis som rubriken antyder blir det en slingrande väg, inte bara till poesin, utan även till kvällens slut. Under en och en halv timme roar och oroar Bob publiken. Han lutar sig mot podiets skrivbord. Tydligen har han gylfen öppen, för i slutet av kvällen drar han upp den med en ursäktande kommentar. Jag vet dock inte om han ljuger om den öppna gylfen eller inte. Precis som gränsen mellan manus och fritt tal knappast är tydlig är gränsen mellan poesi och verklighet oklar. Gränser suddas hela tiden ut.

Om jag med ett enda ord ska sammanfatta kvällen blir det hudlöst. Bobs ord kryper in under huden på publiken, letar sig fram till våra ansikten, drar upp våra mungipor – och får oss att sätta skrattet i halsen. Bob är vansinnigt utlämnande. Hudlös. Han talar om sitt – allas? – omättliga behov av att bli sedd och bekräftad. Han bjuder på freudianska felsägningar, som ibland känns aningen regisserade. Bob står dock där, bildligt talat naken och utlämnad.

Bob berättar om de bokstavskombinationer han har blivit diagnostiserad med. Han berättar om springet i benen som alltid har funnits. Han berättar om småskolläraren Tyra, som såg alla andra elever förutom honom. Han berättar om den fantastiska högstadieläraren som såg just honom. Via anekdoter om fanzineskapande, skolpoliser och missade tåg till lärare som brinner för sitt arbete och betalning för poesiuppläsningar lyckas Bob berätta om livet och poesin och om dess gränsområden.

Publiken är full av gråhåriga akademiker men även en och annan yngre människa har letat sig hit. Gränsen mellan publik och poet suddas ut. Bob talar till publiken och talar samtidigt till sig själv. Han ser publiken och säger något om en av oss som har ett charmerande leende. Jag känner mig genast träffad. Hans blick har letat sig till raden där vi sitter flera gånger. Tydligen känner vi alla bokcirkelsdeltagare att vi har charmerande leenden. Sådan är han. Bob uppmärksammar alla, samtidigt som vi ger honom enorm respons med alla leenden och skratt som slipper ur oss.

Bob säger att han började tänka någon gång mellan åttan och nian. Han hade då fått uppmärksamhet från sin nye lärare samt en ungdomsbok av sin frånvarande hippiefarsa. En dag satt Bob i sitt pojkrum och tog ut ungdomsboken av Sven Wernström ur bokhyllan. När den var utläst begav han sig till biblioteket och slukade samtliga Wernströmböcker, rädd att bli utkastad från biblioteket för att han inte passade in. När Wernströms böcker var slut tog han tag i en sociologisk avhandling som blivit refererad till i en av de böcker han just läst. Det tog Bob en timme att ta sig igenom en sida. Därefter tog han tag i Marx Kapitalet och blev en av Helsingborgs fem kommunister. Läslusten hade väckts och ledde så småningom till eget skrivande.

Något fysiskt manus har han inte under denna kväll. Jag måste erkänna att jag tvivlade på honom i början. Han kom ständigt av sig. Pauser uppstod – visserligen inte pinsamma, men sådär att jag undrade om han egentligen visste vad han skulle säga. Han kastade sig in i något ämne, men avbröt det drastiskt med repliker som att det inte hör hit och det får jag berätta senare.

Bob använder sig av Språkvårdssamfundets skrifter som rekvisita. Han tar upp en av dem och börjar prata om vad han tycker om språk. Bob har en instrumentell syn på språket. Språk ska användas. Bob har valt poesin som uttryckssätt för att det ger honom ett utrymme att göra fel på. Eller snarare ett fritt spelrum – poesin har inga spelregler och man kan därför inte göra fel.

Mot kvällens slut börjar Bob läsa poesi. Läsa är förresten fel ord – leva passar bättre. Bob är nämligen dikten. Han andas, han flåsar oss i nacken med sina verbala krumbukter, han säger tankar som vi själva har tänkt flera gånger. Och så plötsligt kliver han åt sidan. Han börjar kommentera dikten och sig själv. Börjar spinna på andra trådar. Utelämnar sådant som hör till dikten. Återigen beträder han gränsområden. Jag sitter och funderar på om det där han just sa hörde till dikten eller om det inte gör det. Egentligen spelar det ingen roll. Frågan om var poesin börjar och slutar är oväsentlig. Bob Hansson är en inkarnation av Svenska på scen, Gränslösa texter och Bästa språket. En person som brinner för språk, trots att han tar fel på subjekt och substantiv. Bob ritar sina egna gränser och använder ordet subjektiv istället för substantiv. Återigen vet jag inte om det är regisserat eller inte, men jag tycker att det är fint. Sådan är poesin, subjektiv.

Vid pennan, Sara

Bild från bobhansson.nu

Seriesnack

2009-03-11T13:51:00.005+01:00

Så var det äntligen dags för nästa träff, den åttonde i raden av träffar. Malin hade i sitt mysiga hem dukat upp grönsaksstänger, dipp, guacamole, praliner, tortillachips och vin på sitt soffbord och snart trängdes vi alla kring läckerheterna. Temana för kvällens diskussioner var Evelyns praktik, Jennys flytt, populärlitteraturkursen och tusen andra ämnen som flöt ut i vinets periferi. Men i centrum för diskussionen stod såklart förra träffens överlägsna vinnare (i omröstningen angående bokval): Mats Jonssons serieroman Hey Princess.

Mats Jonsson har i sin roman skildrat sina ungdomsår i Stockholms popkretsar, hans ständiga längtan efter bekräftelse och kärlek och sökandet efter den egna identiteten.

Genren var ny för många av oss, medan andra redan läst boken och var bekväma i formen. Efter två veckors bekantskap med Mats självbiografiska och väldigt självutlämnande roman rådde blandade åsikter om såväl formen som berättelsen. Några tyckte inte boken hade gett dem något speciellt och var besvikna, men de flesta tyckte att det hade varit njutfull läsning (och tittning). Några av oss kände dock att de inte riktigt kunde fokusera på lika mycket på bilderna som på texten, medan andra menade tvärt om. Några tyckte att berättelsen var en aning tunn och enformig. Andra höll med om recensionerna som skrev: "Den ultimata 90-tals-ungdomsskildringen." och "Svart och cynisk men likväl bitterljuvt vacker...".

Att identifiera sig med den omgivning som huvudpersonen Mats rör sig i, det vill säga popkretsarna, musikpubarna och festivalerna, var svårt för vissa av oss. Alla vi i bokcirkeln är egentligen för unga för att kunna komma ihåg tidsandan. Men vi var nog alla överens om att boken är ett träffande porträtt av hur det var att vara 20+ i 90-talets Stockholm.

Bevisligen väcker boken blandade känslor hos olika läsare, vilket absolut inte är en dålig recension. Vissa av oss skrattade högt åt formuleringar och träffande situationsbeskrivningar och vissa kunde gråta med huvupersonen och hans stundtals tragiska öde. Vissa fann sig i största allmänhet likgiltiga.

Vi avslutade tankekastandet med att fastslå att Hey princess ändå är en seriebok som vi skulle kunna rekommendera. Även till personer som aldrig läst någon serieroman. Men kanske kan personer som är insatta i pop- och musikkretsar få ut mest utav den, dess humor och nostalgibilder. Och kanske till unga tjejer och killar som inte hittat in i litteraturens förunderliga och vackra värld. Kanske kan en serieroman som denna vara ingången. Men även för en van läsare kan en serieroman vara ett välkommet och härligt stilbrytande inslag i vardagsunderhållningen.

Efter bokdiskussionen var det dags att välja en bok inför nästa träff. Denna gång var det Jennys tur att komma med förslag. Det som det fanns att välja mellan var:

Den yngsta Booker-prisvinnaren någonsin, indiskan Kiran Desais roman Bittert arv,
Anita Diamants succéroman från 90-talet Det röda tältet och
1988 års nobelprisvinnare Naguib Mahfouz's roman Drömmarnas gata

Eftersom röstningen, den internationella kvinnodagen till ära, blev oavgjord mellan de två kvinnliga författarna så fick förslagskvinnan Jenny välja mellan dessa. Därför läser bokcirkeln just nu Anita Diamants Det röda tältet.

Vid skrivmaskinen denna gång: Jenny

På besök i Medealand

2009-03-01T12:11:00.004+01:00

En av bokcirkelns medlemmar luskade redan under hösten reda på att en av bokcirkelns husgudar, Sara Stridsberg, skulle sätta upp en pjäs på Elverket i Stockholm. Så vi bokade platser på en gång, och igår var det äntligen dags att ge sig av till huvudstaden för urpremiär på pjäsen Medealand. Det var ingen regelrätt bokcirkelsträff, men eftersom fem av åtta medlemmar ändå var med, så anser vi att det förtjänar att omnämnas här på bloggen.
Samma bokcirkelsmedlem som dragit igång hela besöket hade även luskat reda på en fantastiskt söt restaurang ett stenkast från teatern, där vi intog välsmakande och lagom stark thailändsk mat under ett tak dekorerat av löv och mellan väggar dekorerade med blinkande ödlor och en Buddha i guld.
Väl på teatern fick vi se en hel del kändisar (en av medlemmarna hade mycket svårt att dölja sin förtjusning över huvudrollsinnehavarens man, även han kändis, som satt bara ett par meter bort) Sen följde en 1h och 20 minuter lång föreställning som bokstavligen tog andan ur oss. En gång i det antika Grekland skrev Euripides pjäsen Medea. 2500 år senare, i modern tappning med Noomi Rapace i huvudrollen, fortsätter teaterhistoriens grymmaste skilsmässa att skrämma och fascinera. Det är rått, gripande, hemskt, poetiskt, vackert. Jag kan fortsätta hur länge som helst, men efteråt utbrast en av medlemmarna att det kändes ungefär som att hon sprungit en mil. Vi var rörande överens om att det var en väldigt bra pjäs, och promenerandes ner mot centrum pratade vi om berättelsens aktualitet än idag, om hur en relation till någon annan kan kväva en själv och om vår kulturs starka fokus på tvåsamheten som vägen till den sanna lyckan.
Som en riktig bokcirkelträff innehöll kvällen även en del vin. Några av medlemmarna avslutade kvällen på en hotellbar i centrum, där vi konstaterade att vi måste se mer teater, och att vi mycket väl kunde se oss själva fortsätta med detta även om 20-30 år.

Vid pennan denna gång: Ida

En kväll med Kafka, drinkar och dans

2009-02-21T10:39:00.010+01:00

Hur kommer det sig att man under loppet av en kväll konsumerar tjeckisk öl, Tutti Frutti-ringar, chilensk alkohol av okänd art, Kafka, en flaska vin, tacofärs, malibu, hamburgarmål, tysk körsbärslikör (3,59 €) och tre påsar chips? Svaret är självklart en litterär sammankomst med tyskspråkig novellkonst i fokus med diverse drinkar för att släcka törsten samt efterföljande dans på lokal.

Vi var allesamman svartklädda. Svart passar till det kafkaiska svårmodet. För att allt inte skulle bli för pretentiöst bröt någon av med en färgsprakande papegoja på klänningen, en annan hade en turkos stickad sjal (lån från en handarbetande moder), en tredje hade ett grönt halsband på sig och ett par gula strumpbyxor prydde en fjärde deltagares ben. Och så hade ju värdinnan köpt chips. Har man chips kan det ju inte bli alltför pretentiöst.

Strax efter sju ramlade deltagarna in. Närvarande vid denna sammankomst var Isabella, Jenny, Ida, Evelyn och Sara. Var var vinet, kan man kanske fråga sig. LIV hade sedan lång tid tillbaka bestämt att kvällen skulle vikas åt drinkar, men det glömde en medlem bort. Hon hade med sig en flaska rött istället. Är vinet svenskt? undrade en medlem. Svaret var nej. Att nämnda medlem hade glömt bort drinkarna och i stället tagit med sig en flaska vin var dock lyckosamt, för hur skulle vi annars kunna leva upp till vår devis om det inte konsumeras vin under bokklubbens träffar?

Temat för kvällen var Kafka och hans Förvandlingen, en långnovell på 68 sidor. Vid den obligatoriska rundan av delgivande av läsupplevelser rådde det delade meningar. Några blev positivt överraskade vid läsningen av Förvandlingen. En blev istället besviken eftersom hon trodde att Kafka skulle vara bättre. En tyckte att denna novell var väldigt bra.

Efter rundan diskuterade vi olika tolkningar. En medlem ville veta varför Gregor Samsa eller hans familj inte frågade sig VARFÖR han förvandlades till en insekt. En annan tyckte att det var bra att frågan inte ställdes, eftersom frågan på något sätt var alltför självklar och därför så lätt att glömma. Att hans familj inte ens bemödade sig att fråga efter orsaken kändes rätt talande för familjens ointresse för Gregor.

Efter en diskussion om systern, som får ränna än hit och än dit för att trösta fadern och modern uttrycker Isabella sin glädje över att hon inte lever på den tiden Kafka levde. En deltagare undrade över symboliken i äpplet som fastnar i Gregors ryggsköld. Detta äpple sitter ohjälpligt fast och Gregor mår allt sämre och sämre. Gregor tynar bort och dör till slut. Är det månne kunskapens äpple som fastnat? Men vad är det i så fall för kunskap? Är det äpplet som inte faller så långt ifrån trädet? Eller är det bara ett äpple från fruktskålen? Vi har ingen aning om vad Kafka menade.

Alla är vi överens om att vi gillar Gregors död. Några trodde in i det längsta att han skulle återförvandlas till människa. En medlem tyckte att det skulle vara alltför absurt om han skulle förvandlas tillbaka och att det skulle utestänga en massa tolkningsmöjligheter till hela förvandlingen. En medlem föreslår att allt bara skulle ha kunnat ses som en dröm ifall han åter blev en människa, och det skulle ju ha varit rätt trist.

Kan man då ha denna långnovell eller kortroman om man så vill, i undervisningen? En medlem har fått läsa de inledande sidorna under svenskundervisningen på gymnasiet, vilket hennes klass inte gillade eftersom de inte förstod så mycket. En annan medlem har läst Kafkas roman Processen i sin svenskundervisning. Vi tror att vi kanske kan använda oss av denna bok, i alla fall på gymnasienivå. Att man inte förstår allt tycker vi är rätt bra, även om vissa gymnasieelever kanske kan ha svårt med det.

Diskussionen om Förvandlingen får ett kanske något abrupt slut när tågvisslan ljuder för tv-programmet På spåret. Det är nämligen dags för final. Vi tar avsked av Ingvar Oldsberg, som några tycker har blivit för gaggig och senil. Efter programmet presenterar Evelyn förslag på böcker till nästa sammankomst. Det rådde lite oklarheter i antal böcker som skulle presenteras, men Evelyn hade valt ut tre, sinsemellan väldigt olika böcker. Först ut var Moa Martinssons debutroman Kvinnor och Äppelträd, som några av medlemmarna ska läsa senare under våren i en litteraturvetenskaplig kurs. Därefter kom serieromanen Hey Princess av Mats Jonsson, fint presenterat som norrländskt svårmod med morriseytoner i bakgrunden. Sist ut följde en presentation av en biografi om Billie Holiday, skriven av Julia Blackburn, en bok som kommer på bokrean som börjar till veckan. Efter en sluten röstning blev resultatet 3-1 till serieromanen. Nästa bok blir alltså Hey Princess av Mats Jonsson, datum för sammankomsten blir den 8:e mars och plats är ännu oklart.

Protokollförare denna gång var Sara

Extramaterial:
Efter sammankomsten begav vi oss ut i den uppsaliensiska, djävulskt kalla natten. Inga halkolyckor kan rapporteras, trots glashala gator. Det var dans på Östgöta Nation, vilket var trevligt. På dansgolvet trängdes människor som var ungefär tre äpplen hög. Musiken var bra, men blev sämre under kvällen. Vi lämnade lokalen en halvtimme innan stängningsdags. Under promenaden till ett nattöppet hamburgerställe konstaterade vi att vi blivit gamla. Väl på plats inne i värmen inmundigades tacofärs (specialbeställning som vanligt, och som vanligt missförstådd av personalen), hamburgare och friterad ost och jalapeño. Allt var gott.

Skeppet har nu sjösatts

2009-02-18T15:21:00.001+01:00

Nu har skeppet In libris veritas sjösatts i bloggosfären. Någon champagneflaska har dock ännu inte krossats och varken blommor eller lyckönskningar har emottagits. Vi firar i stället med drinkar på fredagens sammankomst, då det är dags att pratas vid om Förvandlingen av Kafka för att därefter gå ut på lokal och dansa in bokvåren.