Norrtullsligan handlar om kontoristerna Elisabeth, Eva, Baby och Emmy, vilka huserar, inte på Södermalm, utan i Vasastan och i de centrala delarna av Stockholm. Tiden är före den kvinnlig rösträtten. Ofta läser man om kampen och kämparna för rösträtten i 20-talets Sverige. Men mer sällan om tiden då de första kvinnorna tog sig ut på arbetsmarknaden: de första starka stegen ut i mannens territorium, det offentliga. "Man vet inte så mycket om den här tiden." - säger en av oss.
Kvinnorna i denna roman bor tillsammans i en lägenhet på Norrtullsgatan, medan de jobbar hälsar och lusten ur sig för att klättra en aning på karriärsstegen. Samtidigt söker de efter något annat: lugn, livsglädje, kärlek och uppror. Men männen - direktörerna, cheferna och "de andras" fästmän - gör det sannerligen inte lätt för dem:
- Bästa Elisabeth, sade fästmannen och såg på Eva, medan han talade, sedan när är du socialist?
- Sedan jag började försöka försörja mig själv, sade jag.
- Därför skall icke kvinnor försörja sig själva, avgjorde han.
Två av oss har läst romanen förut. En av dessa tyckte betydligt mycket mer om den nu. För den andra var det precis tvärt om. De flesta av oss tycker att språket är smart, rappt och märkt av det typiska vassa wägnerska pennskaftet. Dock diskuterar vi om inte språket, ordvalen, ibland blir en barriär. Uppfattar vi all satir och alla skämt? Förmodligen inte. Men språket funkar förvånansvärt bra - än. Formen? Ja, den får sig en del kritik. Kanske skulle det fungera bättre, som just en följetång. Som roman blir den lite spretig, utan en tydlig röd tråd. En av våra kvinnor efterfrågar istället ett tema-fokus, för kronologin håller inte riktigt.
Men häftigt och tragiskt är det: att samma frågor som debatteras idag, redan debatterades för hundra år sedan. Denna ständiga konflikten mellan arbetet och kärleken, uppoffringar eller uppror, rätta sig till ledet eller ställa sig utanför... Ändå älskar vi dessa kvinnor, deras socialism, deras äventyr i vardagen, deras broderier och deras interna dialoger. Vi diskuterar de modiga, smarta och utbildade kvinnorna, som "ändå var utbytbara".
Norrtullsligan har valts till en så kallad "Stockholm läser-bok" och vi tänker på hur mycket som hänt beträffande stadens yttre siluett, men förfäras i nästa andetag över hur lite som förändras i våra idéer.
Vår kära bibliotekarie hade kommit över ett gammal magasinupplaga av Norrtullsligan från 1919: "Jag tyckte jättemycket om den och inte bara för att den luktar så gott." En välskriven, väldoftande och läsvärd Wägner. Helt enkelt.
Bakom pennskaftet denna gång
Jenny
- som ber om ursäkt för alla ofullständiga meningar i detta inlägg. Allt för konsten. Förlåt mig - grammatiken.
