Vad passar till tidsresor?

Här kommer ett litet inlägg med ännu större reservation än föregående för att minnet kan svika, även om man har kvar sina anteckningar. Jag ska nämligen rapportera om en bokcirkelträff som ägde rum ännu tidigare än den i det förra inlägget, närmare bestämt den 29 mars. (Japp, jag är en av de mest långsamma bloggarna i den här klubben. Förlåt.) På tal om minnen så har jag i alla fall ett starkt minne från den här träffen, då vi samlats hemma hos Sara för att som vanligt bli serverade utsökta tilltugg och väl valt vin. Sara har nämligen för vana att gå till Systembolaget och be om ett vin som passar till den bok vi läser för tillfället, vilket brukar skapa intressanta reaktioner hos personalen där. Den här gången blev det visst lite väl svårt nära Sara ställde en fråga i stil med: Har ni något vin som passar till tidsresor? Personalen: Eh, va? Sara: Okej, till ädelost då?

Nåväl, boken som alltså kretsar kring resor i tiden heter Tidsresenärens hustru och är skriven av Audrey Niffenegger. Tyvärr var det bara tre av oss som hade läst boken och endast en av dem hade läst hela, vilket gjorde att det blev lite knepigt att diskutera den. Vi som inte läst boken hade ju av förklarliga skäl inte mycket att komma med och bokens upplägg gjorde det inte precis lättare att delta i diskussionen. När de som läst pratade om hoppen hit och dit i tiden var det minst sagt svårt för oss andra att hänga med.

Men vad tyckte då de som läst? Bland mina anteckningar hittar jag kommentarer som fin, tjatig, hoppig, inte så fin kärlekshistoria, för lång, lättläst och ytlig. Med andra ord mest negativa saker, vilket stämmer med hur jag minns det. Den här boken var helt enkelt ingen favorit hos någon. Jag tror att vi jämförde den med Ranelids Hjärtat som vapen – trevlig läsning men inte så bra när man tänker tillbaka på den. Någon undrade varför Niffenegger skrev den över huvud taget. Det händer inget, man får aldrig lära känna karaktärerna och man tycker inte om dem. Boken problematiserar för lite och glorifierar kvinnan som ständigt väntar på sin man och aldrig någonsin blir riktigt arg. Ja, ni hör ju, det är inte direkt så att jag ångrar att jag var en av dem som inte läst. Men, för att återknyta till Idas inlägg, det är ju det här som är charmen med en bokcirkel. Man vet aldrig vad vi ska få ut av nästa bok. Spännande, eller hur?

Malin