Seriesnack

Så var det äntligen dags för nästa träff, den åttonde i raden av träffar. Malin hade i sitt mysiga hem dukat upp grönsaksstänger, dipp, guacamole, praliner, tortillachips och vin på sitt soffbord och snart trängdes vi alla kring läckerheterna. Temana för kvällens diskussioner var Evelyns praktik, Jennys flytt, populärlitteraturkursen och tusen andra ämnen som flöt ut i vinets periferi. Men i centrum för diskussionen stod såklart förra träffens överlägsna vinnare (i omröstningen angående bokval): Mats Jonssons serieroman Hey Princess.

Mats Jonsson har i sin roman skildrat sina ungdomsår i Stockholms popkretsar, hans ständiga längtan efter bekräftelse och kärlek och sökandet efter den egna identiteten.

Genren var ny för många av oss, medan andra redan läst boken och var bekväma i formen. Efter två veckors bekantskap med Mats självbiografiska och väldigt självutlämnande roman rådde blandade åsikter om såväl formen som berättelsen. Några tyckte inte boken hade gett dem något speciellt och var besvikna, men de flesta tyckte att det hade varit njutfull läsning (och tittning). Några av oss kände dock att de inte riktigt kunde fokusera på lika mycket på bilderna som på texten, medan andra menade tvärt om. Några tyckte att berättelsen var en aning tunn och enformig. Andra höll med om recensionerna som skrev: "Den ultimata 90-tals-ungdomsskildringen." och "Svart och cynisk men likväl bitterljuvt vacker...".

Att identifiera sig med den omgivning som huvudpersonen Mats rör sig i, det vill säga popkretsarna, musikpubarna och festivalerna, var svårt för vissa av oss. Alla vi i bokcirkeln är egentligen för unga för att kunna komma ihåg tidsandan. Men vi var nog alla överens om att boken är ett träffande porträtt av hur det var att vara 20+ i 90-talets Stockholm.

Bevisligen väcker boken blandade känslor hos olika läsare, vilket absolut inte är en dålig recension. Vissa av oss skrattade högt åt formuleringar och träffande situationsbeskrivningar och vissa kunde gråta med huvupersonen och hans stundtals tragiska öde. Vissa fann sig i största allmänhet likgiltiga.

Vi avslutade tankekastandet med att fastslå att Hey princess ändå är en seriebok som vi skulle kunna rekommendera. Även till personer som aldrig läst någon serieroman. Men kanske kan personer som är insatta i pop- och musikkretsar få ut mest utav den, dess humor och nostalgibilder. Och kanske till unga tjejer och killar som inte hittat in i litteraturens förunderliga och vackra värld. Kanske kan en serieroman som denna vara ingången. Men även för en van läsare kan en serieroman vara ett välkommet och härligt stilbrytande inslag i vardagsunderhållningen.

Efter bokdiskussionen var det dags att välja en bok inför nästa träff. Denna gång var det Jennys tur att komma med förslag. Det som det fanns att välja mellan var:

• Den yngsta Booker-prisvinnaren någonsin, indiskan Kiran Desais roman Bittert arv,
• Anita Diamants succéroman från 90-talet Det röda tältet och
• 1988 års nobelprisvinnare Naguib Mahfouz's roman Drömmarnas gata

Eftersom röstningen, den internationella kvinnodagen till ära, blev oavgjord mellan de två kvinnliga författarna så fick förslagskvinnan Jenny välja mellan dessa. Därför läser bokcirkeln just nu Anita Diamants Det röda tältet.

Vid skrivmaskinen denna gång: Jenny